Känner mig ständigt i vägen

I skrivande stund befinner jag mig på Malta. Men det här inlägget kunde lika gärna ha handlat om någon stad i Sverige, någon annanstans i Norden eller kanske till och med Antarktis. Jag har samma problem överallt. Och det problemet är att jag ständigt känner mig i vägen för allt och alla. Alla människor har ju rätt att finnas till och existera i samförstånd med varandra, men jag får för mig att det inte gäller mig. Att jag måste vara den här personen som alltid ska vara andra till lags.

I grunden har jag dåligt självförtroende, taskig självbild och lite psykiska diagnoser på det också. Det jag vill diskutera med er här i psykisk hälsa-forumet, är om någon kanske känner likadant som mig? Kan ni känna er i vägen för andra människor i vardagen? Eller har alla andra ett självförtroende som heter duga?

Jag har motsatt problem tror jag, tycker alla är i vägen. Ur vägen era sopor!!!

Varför måste du vara alla till lags?

Kan du inte prova att vara tvärt om och se hur det går och känns?

Det vore skönt att känna så för en dag.

Vet inte riktigt varför. Men kanske vill att alla ska gilla mig? Har testat några gånger att göra motsatsen som du skrev, men får alltid skuldkänslor efteråt.

Men alla i hela världen måste väl inte gilla dig?

Tänk om det är en som gillar dig som sedan visar sig vara något hemskt som kriminell eller liknande?

Vill du att han eller hon ska gilla dig ändå ?

Jo det är rätt nice

Starkt bidrag. TS beskriver självkänsla och psykisk ohälsa, och du svarar med ett lågstadieskämt.

Det är nästan som att vissa måste sparka nedåt för att själva känna att de står upp.

Nä det är sant, men det är mer en känsla jag har. Vet ju innerst inne att alla inte kan tycka om mig. Om som du säger; någon som visar sig vara kriminell senare skulle jag inte vilja att den personen tyckte om mig.

Folk blir obekväma av people pleasers i det långa.
Men det betyder inte att man står ut med någon som jämt och ständigt startar onödiga bråk.
Det är bara jobbigt.
Har själv levt hela livet med en blandning av att bli älskad och hatad. Landar sällan i mitten och blir alltid ihågkommen… på gott och ont.
Så länge jag inte blir utsatt för brott så bryr jag mig inte.

Vad för diagnoser har du?
Vad är det värsta som kan hända om någon inte gillar dig?

Hade riktigt dåligt självförtroende som barn, ungdom och långt upp i vuxenlivet. Mycket yttre motstånd i form av mobbing i skolan och misshandel i hemmet.

Vändningen kom i samband med att jag började meditera. Dock skulle det dröja ett bra antal år innan det blev en markant förbättring. Kommer alltid att vara ett ständigt förbättringsarbete som jag ser det nu men nu är livet värt att leva i alla fall.

Så arbeta med dig själv, oavsett hur djupt ner du sitter så har du kapaciteten att ta dig ur det.

Så är det att ha mycke pengar