Citat:
Ursprungligen postat av
ladicius
Info från Familysearch.org:
Adolf Andrén avlider den 23:e augusti 1914 i Danmark socken, Uppsala. Dödsordsak "Insufficientia cordis", hjärtfel.
Källa: Danmark (C) F:2 (1895-1937) Bild 590 / sid 51 (AID: v185470.b590.s51, NAD: SE/ULA/10172)
Citat:
Ursprungligen postat av
ladicius
Tack! Det var ganska omskrivet och finns i tidningar från hela landet. Otroligt intressant att läsa personbeskrivningarna från rättegången, speciellt för mig då det gäller min farfars farfar. De går in på deras uppväxt och levnandsförhållanden så man får detaljer som annars kan vara svåra att läsa om.
Jag tänker att av de Andrén som dog där på 80-talet, deras barnbarn bör fortfarande kunna vara i livet. Eller barnen till dem.
Jag har varit på plats där J.P grävde ned dynamit och stubintråden efter att Andrén anhållits, nära deras bostad intill prästgården. Han grävde ned den under ett uthus på tomten, dessa står troligtvis kvar idag. Det finns två stycken mycket gamla uthus på tomten, osäkert vilket av dem det gäller. Stubintråden hade aldrig sålts i Uppsala kunde polisen konstatera efter att ha pratat med kruthandlare Liljefors. Liljefors krut startades förövrigt av målaren Bruno Liljefors pappa 1840. Det gick senare i arv till sonen Carl och blev med tiden en renodlad sportbutik, Liljefors sport. Det fanns nog kvar en bit in på 2000-talet om jag mins rätt.
Adolf Andrén var även anmäld för misshandel 1888, han ska tillsammans med en annan kille ha hamnat i dispyt med en tredje person, vilket slutade med att Andrén och den andre killen ska ha misshandlat mannen ute vid Vaksalavägen.
Bifogar lite urklipp från tidningarna :
https://imgur.com/a/3WOoCz9
Jag ser i artikeln du länkade från tidningen Fyris att den tidigaste branden var redan 1882! Så min rubrik är lite felaktig. I en annan artikel stod det just "från 1888". Ändå rätt kallt att "både A & J åhörde domen med ett synbart lugn, och verkade nöjda därmed." 10 år kan inte ha varit nån lek på den här tiden. Dessa var heller inga vaneförbrytare.
J.P Eriksson ska ha mottagit domen med förtvivlan har jag läst i annan artikel. Min gammelfarfar var 6-7 år när detta hände och han hade två systrar. Så det måste varit ett hårt slag som hedersman och familjefar att få åka in på Långholmen och lämna familjen.