Citat:
Ursprungligen postat av
Prepper
Jo du berättar så bra.
Det enda sättet bli fri från det som tynger dig är att på något sätt bearbeta det.
Det män och kvinnor kan göra är att lyssna på varandra ,utan att reagera negativt på vad den andra säger.
Är det någon man som någon gång har lyssnat på dig ?
Jag har bearbetat allt.
Nej, jag slkte hjälp inom psykiatrin i över 15 år samtidigt som de vägrat mig behandling för trauman, diagnos och utredningar för det och istället har manipulerar mina journaler enot mig för att man ska gå intryck av att jag är galen och inga bevis på någon utsatthet jag berättat om ska finnas kvar eller framkomma i mina journaler. .
Jag har läst igenom det mesta och blir allvarligt talat chockerad över att man systematiskt och strukturellt arbetar för att mörklägga alla slags utsattheter patienter inom den psykiatriska vården berättar om för att undkomma ansvar och medvetet manipulera fram bilder av "galna kvinnor".
Man har påstått att hag aldrig utsatts för något, om jag utsatts för något var det inte något allvarligt och jag var isåfall galnare ön de förövare jag berättat om eller mer våldsam än situationer där jag blivit utsatt. Slutligen printade jag ut nödvärnsrätt och läste lusen av dem och berättade att det är olagligt även att slå, våldta och skada mig och att även jag har laglig rätt attt försvara mig vid situationer där jag blir misshandlad eller påhoppad. Att jag t.ex får sparka mot någon som attackerat mig och börjat slå mig, utan att jag anses vara våldsamt agerande.
Så fort jag berättat om något har de förvrängt cad som sagts om de överhuvudtaget har skrivit in något. Generellt har de aldrig skrivit in saker jag berättat om i mina journaler och istället klagat på att jag är "osammanhängande " eftersom de aldrig vetat vad jag pratar om, år efter år efter år.
På 15 år av att ha sökt vård för trauman, har det aldrig hänt att en enda person sagt att man inte får skada mig, man har aldrig visat mig empati och medmänsklighet. Man har aldrig sagt att något jag utsatts för varit fel och man har
aldrig ställt följdfrågor om hur jag mått av andra människors beteenden, brott eller utsatthet.
Jag har blivit stark helt ensam, för att jag aldrig fått något val att klara av saker på något annat sätt än mitt eget vis.
Jag sökte vård. Det står i mina journaler till och med att jag sitter och gråter i samtal och säger att jag ska söka (vidare) hjälp för PTSD. 12 år innan jag skrev ut mig för att man mixtrar med mina mediciner för att jag inte ska kunna utbilda mig. Dvs frånhåller mig adhd-mediciner för att tvinga mig kvar i utsatthet, fattigdom och sjukskrivning. Man har i många år utsatt mig för misshandel genom läkemedel genom att neka mig fungerande mediciner och medvetet göra mog mycket dålig med läkemedel jag inte tål och därefter manipulera informationen genom att ljuga om biverkningar, unfädanhålla dem och påstå att resultaten är goda.
