Vansinniga uttryck för svartsjuka - Min mamma

Hon låter verkligen som en karaktär.
Har/hade hon missbruk?
Klarar hon av att jobba?

Sitter du inte på helspänn när din partner är med, om ifall din mamma skulle få ett anfall?
Har hon vänner och någon form av vård?
Eller hon kanske inte lider själv av det?

Haha känner igen beteendet men det var av en dejt. Hon var så pass avundsjuk och svartsjukt psyko att hon ibland kunde iscensätta telefonsamtal med sin väninna om en falsk händelse på sitt jobb där hon låtsades ha en svartsjuk man efter sig, oc ville kolla om jag reagerade om denna rivaliserande man och när jag inte gjorde det så kastade hon saker på mig. En gång var samtalet under bilfärd och hon skrek så högt att jag höll på köra av vägen. Vissa kvinnor är verkligen sinnessjukt mentalstörda.

Jag kom just att tänka på en sak jag sällan funderar på längre men som upptog otroligt mycket av min tid som barn. Det gäller min mamma och hennes svartsjuka gentemot min pappa. Jag är mest nyfiken på om det finns andra som upplevt liknande helt vansinniga uttryck för svartsjuka.

Hade man berättat dessa saker för någon bekant under den tiden så hade ingen kunnat tro att det var sant då min mamma aldrig visade detta utanför familjen. Men det pågick i princip varje dag från det att jag var 5-18 år, även om det blev lite mer sällan på senare år.

Det första exemplet jag minns är att vi satt framför teven en fredagskväll på 90-talet och kollade Fångarna på fortet. Det var ett absolut no-no att välja det programmet. Jag såg på mamma att hennes utseende förändrades och blicken blev mycket läskig och hatisk. Plötsligt flög frukten eller fikabrödet mot farsan eller så åkte kaffekopparna i väggen. "Jävla horbock!" var det hon oftast skrek till honom. "Fittorna på fortet - jag vet precis vad du sitter och snaskar i dig."

Vi kunde aldrig titta på ett TV-program med en kvinnlig programledare. Då var det helkört. Mamma reste sig upp och släpade ena benet utmed golvet väldigt demonstrativt fram och tillbaka framför teven innan hon började spotta på farsan, slå honom på kinderna eller slänga iväg hans glasögon eller rulltobak. Jag hade turen att slippa se honom slå tillbaka. Men oturen att han var världens envisaste och stannade kvar med henne i alla år.

Eller så kunde han komma hem från affären och fick höra att han bara var ute efter fittorna i kassan. Han vågade knappt hälsa på kassörskorna när hon var med. En annan gång gick det åt helvete på julafton hos släkten, en av ytterst få gånger någon annan kunde ana något. Min morbrors fru satte sig bredvid farsan och började prata med honom. Då började hon släpa benet längs golvet och skrika horbock m.m. innan hon kom till sans och började storgråta och böna och be om förlåtelse. För det gjorde hon alltid. Storbölade en kvart senare och berättade för honom hur mycket hon älskade honom.

Men det var hemskt att växa upp med. När jag var riktigt liten kröp jag in under sängen många kvällar och höll för öronen när bråket började. Senare försökte jag medla och lugna dem. Var och varannan dag, i väldigt många år. Kvällarna var bara en konstant anspänning och väntan på att hon skulle blossa upp.

Någon som känner igen sig?

Hon är som vem som helst, ganska social, när hon är sig själv och inte har ett anfall. Ingen originell karaktär egentligen.

Inget missbruk. Hon dricker inte. Har aldrig gjort.

Hon har alltid jobbat och det har funkat. Vet att hon hamnat i konflikter med kollegor men inte så att det haglat könsord. Hon har god kontroll över hjärnan och uttrycker sig bra i tal. Man skulle som sagt aldrig kunna ana hur det kan slå om i hemmet.

Nej. Jag har varit avslappnad när partnern varit med. Mamma kan behärska sig när hon måste. Och har aldrig sagt något illa om mina flickvänner. Hon vill bara att jag inte ska bli olycklig och träffa fel person, så som alla mammor antar jag.

Vänner har hon aldrig haft. Hon skulle ha kunnat haft och har väl umgåtts sporadiskt med kollegor. Men hon är djävulskt misstänksam mot folk. Har väldigt lätt för att tro illa om någon. Räcker med att någon skickar en bild från semestern till henne så tycker hon personen är en egoistisk stajlare som bara vill visa upp sig, och så avbryter hon den kontakten. Alltid negativa tankar och tänker att folk har baktankar med allt de gör och delar med henne. Och har väldigt nära till ett hemskt ordförråd. Kallar folk för horor, fyllhoror, grisfittor och horungar till höger och vänster. Det är grövsta tänkbara vokabulär.

Hon lider rejält av det. Hon har världens sämsta självkänsla och tycker hon är fulast i världen ibland. Mår dåligt för att hon vet att hon är sjuk men inte klarar av att göra något åt det. Vi har pratat otaliga gånger om hennes tillstånd men det leder liksom aldrig till någon förändring. Det gäller att hålla sig undan när hon vaknar på morgonen.

Enda gången jag hört om liknande svartsjuka har varit associerat med personlighetsstörningar eller typ affektiv sjukdom som bipolaritet.

Paranoid personlighetsstörning?
Verkar vara en släng splitting beteende dessutom då hon säger upp kontakten bara sådär vips.

Har du sett serien Sopranos?
Livia, Tonys mor, verkar ju påminna om din mor, enligt sättet du beskriver henne på.

Hon är som vem som helst, ganska social, när hon är sig själv och inte har ett anfall. Ingen originell karaktär egentligen.

Inget missbruk. Hon dricker inte. Har aldrig gjort.

Hon har alltid jobbat och det har funkat. Vet att hon hamnat i konflikter med kollegor men inte så att det haglat könsord. Hon har god kontroll över hjärnan och uttrycker sig bra i tal. Man skulle som sagt aldrig kunna ana hur det kan slå om i hemmet.

Nej. Jag har varit avslappnad när partnern varit med. Mamma kan behärska sig när hon måste. Och har aldrig sagt något illa om mina flickvänner. Hon vill bara att jag inte ska bli olycklig och träffa fel person, så som alla mammor antar jag.

Vänner har hon aldrig haft. Hon skulle ha kunnat haft och har väl umgåtts sporadiskt med kollegor. Men hon är djävulskt misstänksam mot folk. Har väldigt lätt för att tro illa om någon. Räcker med att någon skickar en bild från semestern till henne så tycker hon personen är en egoistisk stajlare som bara vill visa upp sig, och så avbryter hon den kontakten. Alltid negativa tankar och tänker att folk har baktankar med allt de gör och delar med henne. Och har väldigt nära till ett hemskt ordförråd. Kallar folk för horor, fyllhoror, grisfittor och horungar till höger och vänster. Det är grövsta tänkbara vokabulär.

Hon lider rejält av det. Hon har världens sämsta självkänsla och tycker hon är fulast i världen ibland. Mår dåligt för att hon vet att hon är sjuk men inte klarar av att göra något åt det. Vi har pratat otaliga gånger om hennes tillstånd men det leder liksom aldrig till någon förändring. Det gäller att hålla sig undan när hon vaknar på morgonen.

Haha, ja man kan faktiskt skratta åt det. Morsan kan skratta så hon tappar andan när jag härmar hennes beteende. Hon känner skam men skrattar ändå åt sig själv och hur sjukt det är.

Hon låter lite missunnsam. Som du skriver med låg självkänsla..

Har hon haft en tuff uppväxt?
Prinsessbehandling?
Intressant att det är kopplat till morgonen.
Hon tar “dåligt morgonhumör” till en helt annan nivå!


Jag är skyldig till att ha skrattat lite när jag läst dina svar
Hon verkar ju ändå ha självinsikt.

Det där är inte svartsjuka, det är psykisk sjukdom.

Ingen aning om exakt hur hennes tillstånd skulle klassificeras. Hon har aldrig vågat berätta detaljerat för en läkare om sina symtom. Det är så vansinnigt att man inte berättar det, antar jag att hon tänker. Demens-liknande symtom kanske men knappast i 30-årsåldern. Dessutom har symtomen varit stabila i över 30 år.

Alltså, det är ju en svartsjuka också när man reagerar sådär för att ens partner ser på underhållnings-TV. Släpa benet är bara ett symtom. Ett demonstrativt sätt att visa att det som pågår inte är okej i hennes huvud just då. Det fanns säkert andra sätt också. Jag minns inte allt i detalj. Jag satt alltid bredvid henne i soffan och märkte det först på att hon blev tyst och lutade huvudet mer och mer bakåt. Sen förändrades blicken och minen blev stel. Hon stirrade intensivt på farsan som satt i sin fåtölj. Då var det bara sekunder innan det exploderade.

Så är det. Ångest är min arvedel heter ju dikten.

Hon visar det inte utåt och har alltid behandlat mina flickvänner (två stycken) med respekt. Det är bara jag och farsan som fått ta del av det. Dessutom har jag lovat henne att jag inte kommer acceptera det minsta när jag har en käresta med mig. Och jag betyder allt för henne så hon KAN behärska sig om hon verkligen måste. Så nej, har aldrig förvarnat en flickvän.

Det här låter galet och är enligt mig inte normalt, låter som det varit mycket rusdrycker inblandat och sen har det spårat ur för varje enhet promillen stigit...

Tuff uppväxt på sätt och vis. Många syskon som sagt. Bröder som slogs blodiga med sin pappa. Knivslagsmål. Farsan lär ha varit störd på ett liknande sätt. Kunde få utbrott. Slog barnen. Behandlade hennes mamma som skit även fast hon passade upp honom. Sen satt han och grät varje vecka framför Macahan så han var också en känslomässigt labil människa.

Prinsessbehandling stämmer också. Enda barnet som farsan tyckte om och köpte nya kläder till (slapp ärva av äldre). Pappas flicka liksom. Fick följa med honom på aktiviteter o.s.v. Så där finns absolut en koppling.

Haha, ja. Hon tar verkligen dåligt morgonhumör till en annan nivå. Det verkar vara något hormonellt på morgonen. Det räcker med att minsta fettdroppe ligger fel på diskbänken när hon vaknar för att det ska ta hus i helvete. Då sjunger hon könsord och skriker som en vettvilling och gör miner och har sönder hushållsapparater. Att vi inte blev vräkta när jag var liten är ett under. Det var tur att vi hade missbrukare till grannar.

Det är omöjligt att inte skratta åt eländet såhär i efterhand. Hade vi inte skrattat åt det och skojat om det så hade vi gått under alla tre i familjen. Och det är ju det sjukaste egentligen. Att ha god självinsikt och läshuvud men ändå inte kunna stoppa det.

Tack för att du visat nyfikenhet och ställt följdfrågor.

Jag blir nyfiken på vilka andra gränser du har satt upp mot henne?