UG - Varför tog de Malins bebis? SOC Örebro (igen)

Det är många som försörjer sig på andras elände och försvarar detta demokratiska haveri till varje pris. Nya barn måste in i systemet för att de ska få sina löner. Det är det stora problemet.

Att fd socionomer , psykologer som " bytt" sida plötsligt ses som proffs är lite konstigt eftersom ingen vet hur bra eller dåliga de varit när de arbetade inom yrket , när de senare tar betalt av föräldrar för att göra utredningar , gå igenom utredningar eller agera ombud så är experter.

Finns ett flertal fd som tjänar stora summor på gå igenom föräldrars utredningar och skriva utlåtande som rätten avfärdad i stort sett helt där deras utlåtande inte ens tas med. Finns många föräldrar som berättar att de betalat stora summor för att få sina utredningar granskade och där domstol inte brytt sig om vad som kommit fram
.

Mm tyvärr. Men då har dom helt fel yrke. Man ska hjälpa, inte stjälpa.

exakt. Men vi har att göra med en totalt felprogrammerad socialtjänst som folk med all rätt är rädd för. Och det i sig leder till onödiga ingripanden, då felen hade kunnat tagit tag i om föräldrar faktiskt vågat söka hjälp hos soc i tid.

Ja tyvärr så vet jag det oxå. Frågan är ju om dom är felprogrammerade innan sin utbildning eller om dom blev det iom utbildningen.

Nu vet inte jag om detta är sant (ville inte tro på det då) men för några år sen fick jag det berättat för mig av en som gjorde utbildningen att man ska alltid tro att sina "klienter" ljuger å far med osanning. Å har man sånt tänk i ryggraden så blir det aldrig objektiva å sakliga "utredningar". Sen att tystnadskulturen verkar vara en religion gör ju inte saken lättare å bättre.

Problemet är inte ATT orosanmälan, är jättebra att man orosanmäler, är enda sättet för skyddsnätet att bli medveten.

PROBLEMET är vad socialtjänsten sen gör med saken.
I många fall gör de rätt men i allt för många fall blir det totalt haveri, som byggs på av mer haveri när ingen vågar ta ansvar eller göra nytag.
Därför är soc alltid uppe till klagomål.. man agerar på fel saker, man dubbelkontrollerar inte, man tar inte nya perspektiv eller säkrar magnituden av sina beslut.. allt som allt: systemfel.

Ja det är paradoxalt med ny socialtjänstlag som pratar om evidens och lättillgänglighet. Som att teori och praktik verkligen står långt ifrån varandra.
Och jag delar uppfattningen om att det är först nu som människor vågar gå ut offentligt under pågående processer, det har ju varit en mycket stor risk tidigare. Soc tycks betrakta det värre för barn med offentlig uppmärksamhet än avbrutna relationer.

Nej, det ska naturligtvis inte räcka för att göra en orosanmälan när vi idag vet att dessa kan leda till felaktiga omhändertaganden som ödelägger hela familjer.

Det förekommer att blivande mammor upptäckter graviditeten sent, det läser man ju med jämna mellanrum i media. Detta liksom att det finns två potentiella fäder, därav tillgången till faderskapstest. Alla dessa kan omöjligt orosanmälas, det är ju ett helt absurt resonemang.

Att du har anmälningsplikt i tjänsten är det nog ingen som tvivlar på sett till hur du så lättvindigt resonerar i frågan.

Min teori är att de är dubbelt felprogrammerade. Dels söker fel personer sig till utbildningen och sedan blir de felprogrammerade samma dag de kliver in på kommunen de ska jobba inom.

De lär sig jobba i ett byråkratiskt system som ogärna rättar sig självt och utvecklas inte på ett personligt plan. De blir bara mer och mer byråkrater och mindre hjälpsamma ju längre de jobbar. Hjärntvätt skulle man kunna kalla det.

Och det ser man direkt när de börjar argumentera mot alla som sett det uppenbara systemfelet. De är alla "rättshaverister" enligt dessa socionomer.



Problemet är att ingen har egentlig insyn i vad det är de håller på med på deras kontor och de kan i princip göra precis som de vill, utan att åka dit. Hitta på i utredningar är helt ok enligt den interna kulturen och alla skyddar varandra ända upp till högsta chef och politiker.

Allt detta skulle direkt kracklera om man tvingade socialtjänsten till 100% transparens och införde ett stenhårt tjänstemannaansvar där den enskilda handläggaren faktiskt riskerade åtal för fabricerade barnutredningar.

Det är verkligen bra att media tar tag i dessa ärenden. För vissa människor kan det vara enda räddningen. Ta bara fallet med pojken i Helsingborg (var det väl?) som påstods vara i princip en pedofil och där hans far påstods vara än värre, när den sjuka i den familjen visade sig vara mamman som virat hela soc runt sitt lillfinger. Vad hade hänt i det ärendet om inte media (samt en vettig människa på soc) tagit tag i det hela?

Men detta med seriös journalistik då. Har inte UG:s stora stjärna Janne Josefsson själv berättat om tveksamma metoder när dessa program skapas? Och hur kul är det att jobba med ett stort avslöjande där man helt plöstligt kommer fram till att "men va fan, här finns ju ingen story att sälja"? Om man får nys om ett fall likt Malins och direkt känner i ryggraden "det här är för jävligt" hur objektiv klarar man då av att vara när man jobbar med programmet? Och hur mycket jobbar man för att hitta saker som motbevisar den känsla man har av att ett övergrepp/fel har begåtts kontra hur mycket tid lägger man ner på att hitta felaktigheter, märkliga beslut, otevliga beslutsfattare osv?

Vad gäller barnärenden sedan så håller jag inte med. De senaste åren har det gjorts många program och skrivits många artiklar om hur barn far illa genom våra myndigheters beslut. Allt från två småpojkar som felaktigt pekas ut som mördare till barn som dödas av sina egna föräldrar till barn som dör i de hem där de placerats. Jag tycker knappt att man kan titta på TV en dag utan att det tas upp fall där barn rycks upp från trygga familjehem där de bott i 5-6 år, barn som ensamma ska utvisas ur landet, barn som råkat illa ut i familjehem, barn som borde omhändertagits men inte gjort det trots gravt dysfuntionella förldrar, barn som tvingas omgås med sina fädrer trots att dessa misstänks för att begå sexuella övergrepp på barnet, barn som inte får träffa sina fädrer för att de har morsor som helt utan grund anklagar sina ex för att vara pedofiler osv i en aldrig sinande ström.

Ja det är klart att det tycker att det är värre. Men inte för barnens skull, utan för deras egen. Är det något socialtjänsten hatar så är det granskning av deras journaler och arbete. Det ska ingen lägga sig i anser dem. Men det är precis det vi ska göra och granska dem ordentligt.

Nej, man bör naturligtvis kräva mer konkreta underlag eller en skälig misstanke om faktiska missförhållanden, likt beviskraven i brottmål, än dagens känslobaserade oro.

Idag okynnesanmäls det å det grövsta, ibland som en hämndaktion i vårdnadstvister eller p.g.a. konflikter mellan skola och vårdnadshavare.