UG - Varför tog de Malins bebis? SOC Örebro (igen)

Varför är det så viktigt för dig att barn stannar kvar hos undermåliga föräldrar?

Måste barnet tvingas stanna hos undermåliga föräldrar eller omplaceras – antingen eller? Finns det inget mellanting där man som samhälle går in och bidrar med ett föräldrastöd värt namnet? Eller är undermålig (i de fall detta faktiskt har kunnat styrkas) nödvändigtvis ett permanent tillstånd?

Det finns utredningshem med personal. Men det är ju för att utreda föräldraförmåga, inte för att bo där under ett barns hela uppväxt.

Kan det vara för att vi inseminerar kor, ställer dem i bås och rycker ifrån dem och dödar deras barn kontinuerligt under hela deras liv, som ondskan till slut tar sig sin väg ut i förövarens/människans led och skapar obegripliga trauman för nyblivna, mänskliga föräldrar? Karma, liksom. Bara en tanke.

Det finns utredningshem med personal. Men det är ju för att utreda föräldraförmåga, inte för att bo där under ett barns hela uppväxt.

Jag undrar uppriktigt hur man tänker sig att dessa punkter har förutsättning att ge annat resultat än fortsatt LVU. Detta efter att mamman systematiskt har blivit nedbruten och utsatt för något som är bland det mest brutala man kan råka ut för som förälder. Ingen människa är sig själv mentalt under sådana omständigheter och det borde snarare vara mer regel än undantag att då brista i både samspel och anknytning, i synnerhet under ständig övervakning i en miljö som inte är bra för någon.

(Läs gärna på samt studera hur miljön kan se ut på de där utredningshemmen och återkom sen. Vi pratar om fullt normala föräldrar som hejvilt blandas med utslagna familjer med grov missbruksproblematik och grav psykisk ohälsa, vägglös, undermåliga lokaler, gestapo-personal m.m.).

Lägg därtill att hon hade obearbetade trauman från sin sjukhustid i ungdomen.

Även tio veckor får betraktas som en snäv tidsram att som en förstagångsmamma, under sådana brutalt psykiskt påfrestande omständigheter, ska yttra sig på nåt annat vis.

Jag vidhåller att hon borde ha fått föräldrastöd i det egna hemmet, initialt under en intensiv period de första månaderna då barnet normalt ammas, och ev även under ett varannan vecka-upplägg med sonen om man nu bedömer att det fortsatt skulle behövas.

Upprepade orosanmälningar är dessutom ingenting som nödvändigtvis avgör att mamman per automatik är så olämplig att barnet ska tas ifrån henne. I dag är ribban för orosanmälningar med flit satt oerhört lågt och alla som har befogenheter att anmäla i tjänsten blir återkommande skyldiga att anmäla allt oftare med allt lägre tröskel.

Ang sista punken så stämmer det sannolikt att de är samstämmiga men som påtalats xx antal gånger tidigare i tråden så finns sällan eller aldrig utrymme att ta del av rådatan (d.v.s. allt bakgrundsmaterial som ligger till grund för ett omhändertagande), varför alla inblandade tenderar att gå på socialtjänstens linje i 90+ % av fallen. Det innebär inte nödvändigtvis att man därmed kunnat fastställa bristande föräldraförmåga så omfattande att barnet prompt måste separeras från modern.

Detta är samtliga yttranden från domstol för en egen bedömning. Personligen tycker jag att själva dokumentären lägger mycket fokus på IF som inte är själva grunden till domen. IF nämns inte en enda gång i domstol. Det är säkert anledningen till första orosanmälan men det kommer in flera orosanmälningar efter det också. Sen kan man fråga sig kan den initiala misstanke om IF ha kontaminerat hela utredningen och påverkat hur bedömningen har gjorts där efter. Men jag vill tro att de som har gjort utredningen kan ha den distansen och professionella insikter att kunna skilja mellan diagnos och person.

Socialnämnden i Örebro kommun
Socialnämnden anför att modern brister i sin omsorgsförmåga och att det finns en påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling, särskilt med hänsyn till barnets mycket låga ålder. Nämnden hänvisar till upprepade orosanmälningar från hälso och sjukvård, observationer från utredningshemmet om bristande tillsyn, svårigheter i samspel och att modern i perioder sätter sina egna behov före barnets. Nämnden bedömer att modern har begränsad insikt i bristerna och att vård därför inte kan ges frivilligt. LVU anses nödvändigt för att säkerställa barnets skydd.

Modern (Malin)
Modern bestrider att hon har sådana omsorgsbrister som påstås och menar att hennes mående och reaktioner är kopplade till förlossning, trötthet och den pressade situationen på utredningshemmet. Hon uppger att hon älskar sitt barn, sätter barnets behov främst och att samspelet successivt förbättrats. Hon framhåller att BVC inte haft någon oro för barnets utveckling och att hon själv sökt psykologiskt stöd. Modern anser att frivilliga insatser hade varit tillräckliga och att ett omhändertagande är oproportionerligt.

Fadern
Fadern uppger att han initialt behövde tid för att ordna praktiska förutsättningar men att han nu kan tillgodose barnets behov. Han delar i viss mån socialnämndens oro kring moderns föräldraförmåga, särskilt när hon mår sämre och blir frånvarande. Han är positiv till stödinsatser från socialtjänsten och anser att barnet bör bo hos honom. Han menar att LVU behövs åtminstone tills modern kan visa stabilitet och tillgänglighet för barnet.

Barnets ställföreträdare och offentliga biträde
Barnets ställföreträdare tillstyrker vård enligt LVU och anför att utredningshemmets rapport ger tydligt stöd för att modern har brister i omsorgen. Även om förbättringar noterats bedöms de inte vara tillräckliga med hänsyn till barnets späda ålder och behov av stabil anknytning. Det framhålls att modern inte fullt ut inser sitt hjälpbehov och att LVU därför är nödvändigt för barnets bästa.

Utredningshemmet och professionella observationer
Personal vid utredningshemmet uppger att moderns föräldraförmåga varierar med hennes psykiska mående. De beskriver situationer med bristande tillsyn, begränsat samspel och att modern i affekt kan bli känslomässigt frånvarande. Samtidigt noteras även stunder av fungerande samspel och förbättringar över tid, men personalen bedömer att bristerna kvarstår i sådan omfattning att risk för barnet finns.

Vittne
Vittnet beskriver modern som en engagerad och ansvarstagande person som tidigare visat god omsorgsförmåga i relation till andra barn. Hon uttrycker att miljön på utredningshemmet kan ha påverkat modern negativt och att modern där inte fullt ut kan visa vem hon är som förälder.

Exakt detta. En LVU-dom är inte att betrakta som fakta. Den bygger till absolut största del på vad socialtjänsten PÅSTÅR har hänt, men tittar man närmare på materialet som socialtjänsten byggt sin utredning på så kan man i princip i alla fall hitta alternativa tolkningar som inte kommer med i utredningen baserade på fakta från rådatan.

Ja jag är väl insatt, är personlig bekant med mamman och kännt hennes man i över 30 år. Jag har läst merparten av alla 100 tals sidor av dokument dom sammlat ihop och hört inspelningar dom gjort av samtal med soc.

Det förklarar fortfarande inte varför barnmorskan ifråga valde att göra journalanteckningar där hon beskrevs någon med asperger som utvecklingsstörd.