UG - Varför tog de Malins bebis? SOC Örebro (igen)

Intressant! Har du också målnumret?

(Vilka är förresten domskälen som man så ofta hänvisat till som beaktansvärda?)

Vem är en socionom att avgöra vem som är en undermålig förälder? Frågan är vad som är bäst för barn och vad forskning tydligt visar är att det blir inte bättre för barnet av att placera det, det blir värre och det leder till ännu värre sociala problem längre fram.

Dessutom så fuskar socialsekreterare i sina utredningar och föräldrarna är kanske inte så undermåliga som de vill ge sken av? För vad socialsekreterare faktiskt gör är att skriva berättelser (läs: sagor) om familjer och använder det som "bevis" i domstol. Det är ju helt rubbat ur ett demokratiskt perspektiv.

Nej du.. den här makten måste omedelbart plockas av socionomer. Det är totalt livsfarligt att så underutbildade tjänstemän ska få avgöra var svenska barn ska bo och fatta livsavgörande beslut.

Detta är samtliga yttranden från domstol för en egen bedömning. Personligen tycker jag att själva dokumentären lägger mycket fokus på IF som inte är själva grunden till domen. IF nämns inte en enda gång i domstol. Det är säkert anledningen till första orosanmälan men det kommer in flera orosanmälningar efter det också. Sen kan man fråga sig kan den initiala misstanke om IF ha kontaminerat hela utredningen och påverkat hur bedömningen har gjorts där efter. Men jag vill tro att de som har gjort utredningen kan ha den distansen och professionella insikter att kunna skilja mellan diagnos och person.

Socialnämnden i Örebro kommun
Socialnämnden anför att modern brister i sin omsorgsförmåga och att det finns en påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling, särskilt med hänsyn till barnets mycket låga ålder. Nämnden hänvisar till upprepade orosanmälningar från hälso och sjukvård, observationer från utredningshemmet om bristande tillsyn, svårigheter i samspel och att modern i perioder sätter sina egna behov före barnets. Nämnden bedömer att modern har begränsad insikt i bristerna och att vård därför inte kan ges frivilligt. LVU anses nödvändigt för att säkerställa barnets skydd.

Modern (Malin)
Modern bestrider att hon har sådana omsorgsbrister som påstås och menar att hennes mående och reaktioner är kopplade till förlossning, trötthet och den pressade situationen på utredningshemmet. Hon uppger att hon älskar sitt barn, sätter barnets behov främst och att samspelet successivt förbättrats. Hon framhåller att BVC inte haft någon oro för barnets utveckling och att hon själv sökt psykologiskt stöd. Modern anser att frivilliga insatser hade varit tillräckliga och att ett omhändertagande är oproportionerligt.

Fadern
Fadern uppger att han initialt behövde tid för att ordna praktiska förutsättningar men att han nu kan tillgodose barnets behov. Han delar i viss mån socialnämndens oro kring moderns föräldraförmåga, särskilt när hon mår sämre och blir frånvarande. Han är positiv till stödinsatser från socialtjänsten och anser att barnet bör bo hos honom. Han menar att LVU behövs åtminstone tills modern kan visa stabilitet och tillgänglighet för barnet.

Barnets ställföreträdare och offentliga biträde
Barnets ställföreträdare tillstyrker vård enligt LVU och anför att utredningshemmets rapport ger tydligt stöd för att modern har brister i omsorgen. Även om förbättringar noterats bedöms de inte vara tillräckliga med hänsyn till barnets späda ålder och behov av stabil anknytning. Det framhålls att modern inte fullt ut inser sitt hjälpbehov och att LVU därför är nödvändigt för barnets bästa.

Utredningshemmet och professionella observationer
Personal vid utredningshemmet uppger att moderns föräldraförmåga varierar med hennes psykiska mående. De beskriver situationer med bristande tillsyn, begränsat samspel och att modern i affekt kan bli känslomässigt frånvarande. Samtidigt noteras även stunder av fungerande samspel och förbättringar över tid, men personalen bedömer att bristerna kvarstår i sådan omfattning att risk för barnet finns.

Vittne
Vittnet beskriver modern som en engagerad och ansvarstagande person som tidigare visat god omsorgsförmåga i relation till andra barn. Hon uttrycker att miljön på utredningshemmet kan ha påverkat modern negativt och att modern där inte fullt ut kan visa vem hon är som förälder.

Jag bara undrar om du aldrig tycker att ett LVU-beslut kan vara rätt. Eftersom det verkar så på dina inlägg om LVU i tråd efter tråd.

Exakt detta. En LVU-dom är inte att betrakta som fakta. Den bygger till absolut största del på vad socialtjänsten PÅSTÅR har hänt, men tittar man närmare på materialet som socialtjänsten byggt sin utredning på så kan man i princip i alla fall hitta alternativa tolkningar som inte kommer med i utredningen baserade på fakta från rådatan.

Jag kritiserar processen. LVU borde göras om helt i grunden, eftersom det inte är någon vård i egentlig mening, utan barn far illa av själva placeringen.

Jag förstår att samhället ibland måste ingripa, men jag ifrågasätter starkt placeringskulturen som blivit utbredd inom socialtjänsten som standardlösning på sociala problem. Det fungerar inte, skadar barnen som de ska skydda och orsakar onödiga miljardkostnader för skattebetalarna och ännu värre sociala problem längre fram.

Ja LVU med dagens upplägg måste bort. Det är en rest av historien och det är bra att kritik mot lagen lyfts.

Vilken typ av ingripande från samhällets sida tänker du dig?

Jag menar att placeringar av barn måste hanteras av verkliga proffs och ske med full transparens gentemot både domstol och nämnd. Besluten måste gå att förstå, förklara och motivera i sak. Så fungerar det inte i dag.

I stället justerar socialtjänsten berättelsen efter behov, utan att redovisa fakta, källor eller sammanhängande förklaringar. Det räcker dessvärre ofta i domstol.

Som systemet fungerar i dag liknar processen en kafkaprocess, där en socialsekreterare i praktiken kan skriva vad som helst, sanning, tolkning eller rena påhitt, vrida professionellas uttalanden och tillskriva dem innebörd de aldrig haft, allt för att få gehör i domstolen.

Faktagranskningen är i princip obefintlig, både från nämndens och domstolens sida, trots att det rör sig om statens mest ingripande åtgärd mot enskilda. Om man inte ser problemet i detta, då förtjänar man inte att leva i ett demokratiskt land.

Jag undrar uppriktigt hur man tänker sig att dessa punkter har förutsättning att ge annat resultat än fortsatt LVU. Detta efter att mamman systematiskt har blivit nedbruten och utsatt för något som är bland det mest brutala man kan råka ut för som förälder. Ingen människa är sig själv mentalt under sådana omständigheter och det borde snarare vara mer regel än undantag att då brista i både samspel och anknytning, i synnerhet under ständig övervakning i en miljö som inte är bra för någon.

(Läs gärna på samt studera hur miljön kan se ut på de där utredningshemmen och återkom sen. Vi pratar om fullt normala föräldrar som hejvilt blandas med utslagna familjer med grov missbruksproblematik och grav psykisk ohälsa, vägglös, undermåliga lokaler, gestapo-personal m.m.).

Lägg därtill att hon hade obearbetade trauman från sin sjukhustid i ungdomen.

Även tio veckor får betraktas som en snäv tidsram att som en förstagångsmamma, under sådana brutalt psykiskt påfrestande omständigheter, agera mycket annorlunda.

Jag vidhåller att hon borde ha fått föräldrastöd i det egna hemmet, initialt under en intensiv period de första månaderna då barnet normalt ammas, och ev även under ett varannan vecka-upplägg med sonen om man nu bedömer att det fortsatt skulle behövas.

Upprepade orosanmälningar är dessutom ingenting som nödvändigtvis avgör att mamman per automatik är så olämplig att barnet ska tas ifrån henne. I dag är ribban för orosanmälningar med flit satt oerhört lågt och alla som har befogenheter att anmäla i tjänsten blir återkommande skyldiga att anmäla allt oftare med allt lägre tröskel.

Ang sista punken så stämmer det sannolikt att de är samstämmiga men som påtalats xx antal gånger tidigare i tråden så finns sällan eller aldrig utrymme att ta del av rådatan (d.v.s. allt bakgrundsmaterial som ligger till grund för ett omhändertagande), varför alla inblandade tenderar att gå på socialtjänstens linje i 90+ % av fallen. Det innebär inte nödvändigtvis att man därmed kunnat fastställa bristande föräldraförmåga så omfattande att barnet prompt måste separeras från modern.

Det är inte fel att samhället ingriper när det behövs. Men det får aldrig bli fel. ALDRIG. Och om det mot förmodan blir fel så måste socionomer lära sig att släppa prestigen. Den skadar barnen och kostar samhället miljarder i onödan.

Det här är en halmgubbe från din sida. Om du faktiskt läst vad jag skrivit så har jag aldrig sagt att LVU aldrig kan vara rätt. Däremot är risken stor att det blir fel som LVU-processen är utformad och då skadar man istället för hjälper barn.

Ska det vara så svårt att begripa detta socionomen?

Ställ frågan till vilket barn som helst, så kommer du att få svar. Det kommer i ett fall som Malins svara att deras förälder är den bästa i världen och att det är hos denna de vill stanna.