Eksjö - familjehemsmamma begärs häktad för allvarliga brott (2026-01-17)

https://www.sverigesradio.se/artikel/familjehemspappa-begars-haktad-vid-eksjo-tingsratt


Nu hänktas även pappan

Även mannen häktad nu...

https://www.sverigesradio.se/artikel/familjehemspappa-begars-haktad-vid-eksjo-tingsratt

Man får ju hoppas att det görs en grundlig utredning även att man synar skolan soc osv ! Måste ha funnits tecken på missförhållande länge tänker jag , sen undrar jag hur man kan få ha 5 barn placerade i samma familj ? Tänker att ta hand om ett eller 2 är tillräckligt

Kommuner är desperata i jakten på familjehem, och är det flera olika kommuner som är uppdragsgivare kan det bli ”många” barn hos samma familj. Det är ju placerande kommuner som hr ansvaret för barnen.

8 barn....

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/familjehemmets-fasad-sprack-avslojades-av-barnens-hemliga-inspelning

Man kan ju undra hur deras fem biologiska barn blev behandlade..

Är det bara jag som tycker att det här känns konstigt? En familj som jobbat med barn i över 25 år, med många barn genom åren – och ändå dyker allt upp först nu.
Jag kanske tänker fel, Jag har svårt att få ihop det. Ingen kommun, skola eller sjukvård ska alltså ha noterat något under alla dessa år?

Inte så konstigt tyvärr, enkelt att spela en fasad utåt i destruktiva familjer, många barn särkilt blir kontrollerade manipulerade av sin förälder/föräldrar. Barnen får lära sig tidigt att man ljuger och förskönar sanningen, ofta krävs det att någon växer upp och tar sig ifrån föräldern för att inse vad de varit med om då det räcker att vara kvar i hemmet för att vara fast och inte inse vad de är med om, om inte socialtjänsten ser och placerar om barnen . Här handlar de om familjehem, antagligen har de anlitats länge av soc antingen via konsulter som ger mer betalt eller via kommunen. Oftast uppskattar soc att familjer tar emot flera barn, eller barn med speciella behov som familjehem och funkar fasaden så går det utmärkt att fortsätta.de flesta som dessa tjänar pengar på att vara familjehem.

Bara kolla mamman med dottern i hästbajs eller mamman som skrivit en bok om sitt liv som är fri, eller andra föräldrar som begått brott och misshandel av barn. Familjen som låste in sina barn i många års tid i Halland. Återkommer flera sådana här destruktiva familjer.

Jag upplever att det finns för många brister för att köpa jämförelserna rakt av. Vi pratar inte om ett kort förlopp här, utan decennier. Om det här verkligen varit svart på vitt, då hade åklagaren rimligen gått till åtal betydligt snabbare.

Nu har det här pågått i över ett år utan åtal. I vanliga fall, när bevisläget är tydligt, brukar sådana här ärenden antingen leda till åtal relativt snabbt – eller läggas ner. Att inget av det skett ännu säger ändå något om att bilden inte är självklar.

Man kan prata om fasader och jämföra med andra fall hur mycket man vill, men tidsutdräkten i sig väcker frågor.

Jag vet hur det är att leva med en destruktiv familj och ingen visste vad som pågick bakom stängda dörrar. Rent juridiskt vet jag inte processen men socialtjänsten har ett ansvar men de krävs att någon fångar upp familjen, ser något får oro annars blir det ju ingenting , ingen insyn.

Familjer i destruktiva relationer kan se till så även barn som blir grovt utsatta skyddar de vuxna, de kan t.o.m älska sin familj och skydda även om de får illa rejält.


Här kan man fundera över kontrollen över de placerade barnen av socialtjänsten, barnhandläggate för placerade borde ha bättre koll

Med allt som kommit fram de senaste åren kring socialtjänstens arbetssätt går det inte att utgå från att bilden är självklar. Tvärtom. I flera uppmärksammade fall har oskyldiga familjer pekats ut och anklagats på bristfälliga grunder. Det gör försiktighet nödvändig.

I det här ärendet finns det helt enkelt för många lösa trådar. Åklagarens brottsrubriceringar, i kombination med att förundersökningen pågått i över ett år utan åtal, pekar inte på ett glasklart bevisläge. När saker är svart på vitt brukar processen se annorlunda ut. Här gör den inte det.

Lägg därtill att familjen varit familjehem i många år utan tidigare anmärkningar eller ingripanden. Det är inte en detalj som kan avfärdas, utan ytterligare en tråd som inte riktigt går att knyta ihop med den bild som nu målas upp.

Resonemanget om ”destruktiva familjer” återkommer ofta, men i det här fallet bygger det mer på generella beskrivningar än på konkreta omständigheter i just detta ärende. Vad är det som faktiskt talar för den utgångspunkten här?

Det handlar dessutom om familjehemsplaceringar över lång tid, med regelbunden kontakt med socialtjänst, skola och ibland vård. Det är en verksamhet med tillsyn och uppföljning, inte ett slutet privatliv utan insyn. Hur den tillsynen fungerat i praktiken är fortfarande en öppen fråga.

Sammantaget är det just mängden lösa trådar – tidslinjen, tillsynen, brottsrubriceringarna och den utdragna processen – som gör att det här framstår som ett ovanligt och svårbegripligt fall. Det väcker fler frågor än det ger svar, och det är där diskussionen borde ligga.

Det lär ju komma fram vad det är som har hänt.