UG - Varför tog de Malins bebis? SOC Örebro (igen)

"Det medborgare i Sverige måste förstå är att det är staten som bestämmer över dina barn, inte du som förälder." Är ett absurt synsätt! I Sverige är barn rättighets bärare och ingen ägodel du bestämmer över. Som förälder har du endast skyldigheter gentemot ditt barn och inga rättigheter att bestämma över dem!

Vore kanske bra om hon flyttade till en närliggande kommun och inte utomlands som det pratas om i dokumentären, då bor hon ju nära sitt barn plus att det inte blir Örebro kommun som handlägger ev nya orosanmälningar.

Jo man äcklas verkligen, äcklas lika mycket av vårdpersonal som förtalar patienter och ljuger ihop öånga historier i journalerna. Jävla idoter rent ut sagt!

Det borde ställas högre krav på vem som får arbeta inom vården, socialen och rättsväsendet!

De borde heller inte få sitta med sina privata mobiltelefoner på arbetstid! FÖRBJUD

De ska sitta i fängelse. Tyvärr är detta jättevanligt. Syrror och läkare som ljuger hejvilt!

Sen till den här tråden och jag undrar egentligen bara en sak. Är det överhuvudtaget något i Sverige som funkar? Min man, som kom till Sverige 1992, har berättat många historier om just SOC. Om hur det "tar barn", bland väldigt många andra otrevliga saker. Jag som var extremt naiv och förmodligen dum när jag flyttade tillbaks till Sverige, efter 19 år i USA, trodde stenhårt att han överdrev och tom ljög (han hade då problem med sin exfru och deras barn). But here we are. History always repeats itself :-/

Fokus borde inte vara på att märka ord. Givetvis ser jag inte barn som en ägodel. Poängen är att Soc och därmed staten om och om igen bryter mot barns rätt till familjeliv genom tvångsomhändertagande, LVU, jourhem, familjehem etc. Som förälder har du ingen annan chans annat än att samarbeta oavsett vad de påstår om dig som förälder. De lyssnar heller inte på barnet i någon större utsträckning. Och de erkänner aldrig att de gjort fel eller försöker bekräfta att deras oro varit fel. Tvärtom.

Det krävs konkreta bevis. Att påstå att någon missbrukar droger behöver verifieras typ urinprov.
Vad jag däremot saknar är att domstolen inte ska vara så ”digital”. Inte bara bifall eller avslag. Dvs domstolen borde kunna säga att under en kort tid måste vårdnadshavare göra xxxx och visa yyyyy. Likaså att brister i utredningen behöver klargöras innan beslut. Soc måste göra ditten dutten osv.
Utredningen inleds med typ en orosanmälan från polisen. Då finns det en konkret ”misstanke”.
Jag har inte stött på den formen av mål där det enbart förkommit luddiga beskrivningar. Det jag tyvärr lite för ofta stött på är bristfälliga utredningar.
Det finns oberoende aktörer tex barnets ombud. Vårdnadshavarnas ombud kan granska allt.
Som jag sagt tidigare. I de allra flesta fallen är det uppenbart med LVU. Det kan dessutom vara så att den ena vårdnadshavaren ser problemen och bifaller medans den andra vägrar.
Jag har varit inblandad i högprofilerade mål. Det som massmedia gått ut med att det beror på xxx stämmer inte. Ibland något som inte ens kommer upp i målet under rättegången. Massmedia vill förmedla en säljbar historia.
Jag vill också du tänker på hur det gick för ”lilla hjärtat” i Norrköping. Där har du ett typexempel på uselt arbete.
Dom flesta kommuner vill inte ha LVU då det är förenat med stora kostnader.
Avslutningsvis. Det är socialnämnden (politiker) som lämnar in ansökan om LVU. Inte soc.

Skillnaden är marginell som jag förklarat. Det är du som påstår att det är olika skillnader. Du kastar ur dig en massa skit utan ha på fötterna. Förklara nu den stora skillnaden som du påstår? I datasammanghang vet jag vad rådata är. Förklara vad det är hos soc?

Det är extrema skillnader: I ett brottmål ligger bevisbördan på åklagaren. Staten måste visa att ett konkret brott har begåtts, av vem, och att bevisningen håller bortom rimligt tvivel. Den tilltalade har rätt till full insyn i åtalet, tillgång till bevisningen, möjlighet att förhöra vittnen och rimlig tid att förbereda sitt försvar.

I ett LVU-mål ser det däremot helt annorlunda ut.

Här bygger processen på riskbedömningar, prognoser och tolkningar, inte på fastställda gärningar. I praktiken hamnar bevisbördan ofta hos föräldrarna, som förväntas visa att de inte utgör en risk. Detta trots att de inte alltid får full insyn i vilket underlag som ligger till grund för utredningen eller hur information har valts ut, vägts och formulerats.

Föräldrarna får visserligen ett offentligt biträde, men tiden är starkt begränsad. Ofta handlar det om några timmar för att läsa igenom omfattande utredningar inför förhandling. Det räcker i bästa fall för att förstå vad som påstås, men inte för att exempelvis: faktagranska uppgifter, kontrollera källor och vittnesuttalanden, begära kompletterande handlingar, identifiera fel, motsägelser eller bortvalda uppgifter etc.

Dessutom kan socialtjänsten hänvisa till sekretess för att undanhålla uppgifter, vilket ytterligare begränsar möjligheten till ett effektivt försvar. Resultatet blir att föräldrar förväntas bemöta ett narrativ de inte fullt ut kan granska, inom en process där domstolen i hög grad är beroende av socialtjänstens framställning.

Detta gör att LVU-processen, till skillnad från brottmålsprocessen, präglas av en extrem obalans i insyn, tid och beviskrav, trots att konsekvenserna för den enskilde och för barnen är mycket långtgående och rent av livsavgörande.

Inom LVU-världen råder skyldig till bevisad motsatsen och SOC bestämmer vad som är sanning och bevis. Orweliskt institut och förvaltningsrätten är inte en äkta domstol.

Jo, jag känner mycket väl till Esmeralda men två fel gör inte ett rätt. Antingen mister barn livet eller så omhändertar vi felaktigt och riskerar att splittra hela familjer? Inget av dessa scenarion borde ju rimligtvis inträffa i en tillräckligt rättssäker barnutredning. Man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt, eller "lite svinn får man räkna med?"

I teorin är det socialnämnd och förvaltningsdomstol som beslutar om LVU men i praktiken går man i 97 % av fallen på socialtjänstens linje, vilket har framgått åtskilliga gånger bara i den här tråden. Det tillskriver socialtjänsten ett oerhört maktövertag och ett tolkningsföreträde som saknar motstycke i modern tid (läs: socialtjänstens ord är lag). Spel för galleriet, annorlunda uttryckt.

Jojo, men vad är oro egenligen? Det är ju en känsla. Det har inget med fakta att göra? Och vad är det som bedöms i domstol? Jo man bedömer risk om vad som eventuellt kanske kan hända i framtiden. Men det kan ju ingen normal människa lista ut i förhand och därmed så tillämpa domstolarna försiktighetsprincipen och därför dömer de nästan alltid till socialtjänstens fördel i norr om 9 fall av 10.

Hur i hela fridens namn ska de ha tid att granska tusentals sidor och prata med alla vittnen som socialtjänsten pratat med. Den tiden finns inte och den kontrollen MÅSTE tyvärr göras idag eftersom socialsekreterarna skruvar på precis allting för att få igenom LVU. ALLT måste dubbelkollas som läget ser ut idag och föräldrarnas och även barnens advokater kommer inte ha tid med detta. De får bara några timmar arvoderat och thats it.

Uppenbart utifrån socialtjänstens klippta film möjligen. Domstolen får bara se soc version av filmen. Råmaterialet till filmen är dolt på soc kontor och gömt bakom sekretess.

Hur kan du vara så säker på vad som stämmer och inte stämmer när du inte läst all rådata?

Jaha och vems fel vad det då menar du?

Det här är ju bara inte sant. Det är många kommuner som missbrukar LVU och har alldeles för långa och onödiga placeringar och därför blir det extern utredning på extern utredning i kommun efter kommun just nu.

Ja fast det är soc som klipper filmen fortfarande och den är alltid "hemsk". Men när nämndens ledamöter vill undersöka vad som egentligen står i soc journaler så händer följande:

https://www.sverigesradio.se/artikel/ansvarig-politiker-nekas-se-handlingar-om-fallet-elsa

Och det säger allt vi behöver veta. Det är helt och hållet tjänstemännen som styr allt från början till slut även om det formellt sett är nämnden som fattar beslutet och lämnar in ansökan om LVU.