Jag tycker att man kan anlägga ett helhetsperspetiv på frågan. Fikarasterna ska inte ses som en isolerad företeelse utan snarare som en (ibland omistlig) del av arbetsdagen.
Även om det är vanligt på mitt jobb att vi diskuterar idrottsresultat och världshändelser så är det lika vanligt att viktiga arbetsfrågor också dryftas där det kan vara nyttigt att få in perspektiv från kollegor på andra avdelningar.
Förutom det tycker jag att det hör till den sociala kompetensen att medverka på fikaraster. Inte så att man behöver bevista exakt varje fikastund men åtminstone majoriteten av dessa. Dock blir jag inte särskilt förvånad över reaktioner från vad jag gissar är de yngre "trasiga" generationerna som av någon anledning inte beaktar eller ens förstår ovanstående faktorer. Vi har sett otaliga exempel på Flashback på yngre människor som ska ut i arbetslivet och oroar sig för att de måste äta och dela toalett med andra. Sicken mardröm!