10Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån. 11Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.
»Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna. 14Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»
12Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?» 13Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna. 14Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»
15Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.» 16Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd? 17Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång? 18Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan. 19Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse. 20Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»
Tog en liten funderare. Varför är det så att man har ångest fast inget allvarligt har hänt eller att man gjort något allvarligt. Var så mycket i yngre dagar. Panikångestattacker fåtal gånger som vuxen. Men varför? Inget allvarligt har hänt under livets gång.
det orenar människan. Hjärtat. Vart du har det. kanske ditt hjärta är vilset.
Så var det för mig.
Trodde också att jag hade ångest i många år. Men tänkte aldrig på något.
Till slut så kom läkarna på att det inte var psykiskt överhuvudtaget. Det är en kroppslig ångest istället, som kom av att jag hade gjort för mycket under dagen eller dagen innan. Kroppen säger ifrån helt enkelt och man behöver lyssna på den.
Man har väl inte ångest för något som inte har hänt, utan för att något oförutsett kan hända som man oroar sig för. Något som kommer bli svårt att hantera när det händer fast det går att lösa när det väl uppkommer.
Att ständigt vara i "beredskap" för att något dåligt kommer att hända är att leva i ständig ångest.
Inte bra för hälsan och för sitt välmående.
Sån var jag med. I åratal. Man trodde både ADHD och GAD men hade inget av det. Så till slut kom man fram till (tog 18 år) att jag var totalt slutkörd. Nu när jag varvat ned och tar hand om mig själv är ”ångesten” som bortblåst. Det var en läkare med ett nytt synsätt på saker och ting.
Ångesten kommer då av stresshormoner i kroppen. Vilket är helt naturligt.
Kroppen säger ifrån. Man måste bara lära sig lyssna inåt men var inte lätt när man alltid blivit lärd att inte bry sig om när man var orolig, att utmana ångesten, jo tjena, gjorde bara det tusen ggr värre.
