Fenomenet att ha ångest över inget

Tog en liten funderare. Varför är det så att man har ångest fast inget allvarligt har hänt eller att man gjort något allvarligt. Var så mycket i yngre dagar. Panikångestattacker fåtal gånger som vuxen. Men varför? Inget allvarligt har hänt under livets gång.

Då är det oro. Ångest är något helt annat.

Klart det inte är oro.

Kemiska obalanser i hjärnan kan vara en orsak.

Jag tror vi som samhälle förväntar oss att vissa saker är "okej" eller "rimliga" orsaker till att ha ångest, medan andra saker inte ses som något som kan ge ångest, så när vi får ångest av "ingen anledning" så är det för att vi lever i en värld där vissa saker inte kan ses som anledningar.

Sånt som att sakna mening eller känna att man inte riktigt känner sig hemma i livet man har tror jag kan inge ångest, även om livet man har är ett som "inte borde" ge ångest.

Är din "ångest" sådan, att du inte fungerar när du drabbas?

Antagligen lider du av generaliserat ångestsyndrom – GAD! https://www.1177.se/Stockholm/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/angest/generaliserat-angestsyndrom---gad/

Du får ångest över tankarna du har, behöver inte vara något som hänt utan du kan ha katastroftankar om framtiden som skapar ångest. Dödsångest är ett bra exempel.

Kan oxå vara stress relaterat.

Man har väl inte ångest för något som inte har hänt, utan för att något oförutsett kan hända som man oroar sig för. Något som kommer bli svårt att hantera när det händer fast det går att lösa när det väl uppkommer.

Att ständigt vara i "beredskap" för att något dåligt kommer att hända är att leva i ständig ångest.
Inte bra för hälsan och för sitt välmående.

Just det. Det är på allvar. Livet är allvar. Dess ursprung. Ditt ursprung.
Man får svindel som att se in i det okända great unknown. Ovissheten finns ändå där.

Så du har blivit gammal nu utan att lärt känna dig själv, eller förstå dig själv alls?

Det är onekligen intressant hur vissa är så okapabla att se sig själva, förstå sig själva. De bara har olika känslor, men begriper inte alls varför. De vet inte varför de är glada, inte varför de är ledsna, inte varför de är rädda, vet inte ens om de är rädda. Precis sådär fungerar kossor.