Citat:
Ursprungligen postat av
LeTeigneux
Det ser ganska mörkt ut.
Mot all logik och allt förnuft riskerar vi en rödgrön sörja igen efter valet. Som älskar brottslingar, älskar massinvandring, älskar HBTQIA++ och feminism, hatar kärnkraft, hatar bilar, hatar yttrandefrihet osv. osv.
Den demografiska förändringen har väl till sist fått så stort genomslag att S kan vinna val även om nästan inga svenskar gillar dem längre.
Men sittande regering brukar ligga lägre mellan valen och sedan återhämta sig. Kanske finns det ändå visst hopp om att SD, M och KD klarar det utan L. Om alla unga killar som röstar SD övertygar en kompis eller en släkting att rösta rätt de med så löser det sig.
Den verkliga lösningen för de två större högerpartierna är förstås att köra en politik som åtmisntone sossarna kan smälta, så att man kan samarbeta med dem vid makten och via det samarbetet tona ner åtminstone en del av den "rödgröna" politik man inte gillar samtidigt som man förhandlar litet mer av sin egen. Det är normal parlamentarism och så går det till överallt i Europa, i stort sett alla länder har en sådan koalitionspolitik. I Tyskland sitter nu sossar och moderater tillsammans vid rodret, i Finland sitter de två partier som står allra längst från varandra i samma regering (sannfinländarna och svensk folkpartiet).
Jag tror uppriktigt att de svenska väljarna inte vill ha ett Tidö 2.0, så den idén var liksom dödfödd från första början. Jag tror inte att de vill ha en tjafsig rödgrön regering heller, för den delen. Jag tror de vill ha en hardcore "Sveriges bästa för ögonen"-regering, och då menar jag inte partier som sitter och ylar om vad som är värst eller bäst för Sverige utan partier som går på fungerande lösningar.
Kärnkraften är ett tydligt exempel, det är inte mera en "för"- eller "emot"-fråga, det är en "ok, har ni en lösning"-fråga. Där skulle Tidö ha kunnat göra en enorm "win", om man INTE hade kört den som en "kärnkraft mot resten"-grej och framförallt inte försökt tvinga kostnaderna på de svenska väljarna. Det bästa för Sverige hade varit en kombination av vindkraft och kärnkraft och utbyggnad av överföringskapaciteten och avlägsnandet av elområdena. Bara det skulle ha gett minst +5% till i väljarkassan, sannolikt ännu mer om man hunnit få det att rulla igång under mandatperioden. Och det skulle ha varit en seger man kunnat ta med sig långt förbi 2030.
Men det skulle ha krävt en "bred uppgörelse" och ett kristallklart "bäst för Sverige"-perspektiv som ledstjärna. Nu piper industrin och näringslivet hela tiden om hur "den där vindkraften skulle ha behövts" och det blidde ingen storskalig kärnkraft alls och det är till och med tveksamt om och när den modulära kärnkraften kommer igång ("efter 2030 nån gång, kanske").