Återbörda makten till kungen

Likväl vet vi en hel del. Det finns protokoll från äldre tiders riksdagar, även från det Hedervärda Bondeståndet. Vi domstolsmaterial, t ex suppliker, och vi har kyrkligt material. Även om allmogen ofta var emot krig, så så de ibland också nödvändigheten av detta, och det uppstod inte sällan allianser mellan kungmakten och Bondeståndet. Det var närmast de frälse stånden som utgjorde problem för allmogen.


Korrelationen går snarast åt andra hållet; det är först när tilliten mellan olika intressegrupper i samhället växt sig tillräckligt stark, som det går att infra demokrati. Att försöka införa demokrati uppifrån har vi flera misslyckade exempel på.


Så där har det aldrig fungerat i Sverige. Du låter som en upprorisk tonåring som läst någon vänsterroman. I verkligheten har Sverige haft betydligt högre tillit mellan styrda och styrande under många hundra år, i relation till andra jämförbara länder. Uppbyggnaden av denna tillit har tagit sig många uttryck, och var en avgörande förutsättning för etablerande av demokrati.

Fast det var ju knappat några representanter för folket som satt i de riksdagarna, det var storbönder, kyrkans, borgarnas eliter och som sagt adeln. och det var enkom män.



Japp därför vi haft revolutioner, för att det krävts att folklagret rest sig. Skulle mer säga att så fort folket visat eliten att de är en maktfaktor, att de kan ställa till med något som eliten inte vågat protestera mot demokrati. Som sagt i Sverige fick vi först demokrati när div. konservativa tillslut insåg att det går inte längre att sätta sig emot...och där fanns en medvetenhet om det hot som ev. kunde uppstå via erfarenheterna av revolter i Frankrike och främst Ryssland,..då först....annars hade garanterat div av konservativa fortsatt än idag och förnekat arbetare och kvinnor deras rätt till inflytande.
jag skulle inte lita en sekund på gubbar av din sort då det kommer till detta.




Så har det visst fungerat i Sverige. vi har haft enväldiga kungar även här.

Det har ju USA, på sätt och vis:

https://the-slovenia.com/wp-content/uploads/2024/10/900-0-1726840389x640-0-c38a5f9d77c1ec25f90767cfed2a93ba-239-1.jpg

Jo, givetvis har USA det. Men en presidentfru är inte i nivå med en drottning i status och är inte där livet ut.

Båda tycks vara kopplade till Epstein dessutom vilket är intressant.

Det var tämligen folkliga. Säkerligen var det inte de fattigaste bönderna, och absolut inte några jordlösa, men likväl människor med lokal och social förankring, inte minst genom by- och sockenstämmorna. Som vi fö också har betydande material kvar från. Att lägga märke till är att det Vällovliga Borgarståndet också var väl förankarat i stadsbefolkningen. Städerna var i regel inte större än att alla invånare i dessa visste vilka deras riksdagsmän var. På motsvarande sätt var de fattigaste adelsmännen inte rikare än en bonde, och alla stånden hade klart för sig varifrån de ekonomiska resultaten kom ifrån, och under vilka villkor såväl livsmedels- som varuproduktionen levde under.

Detta kommunicerades också uppåt i systemet. Med varierande framgång, skall man väl tillägga.


Minns att det fanns ett stort motstånd inom arbetarrörelsen mot kvinnlig rösträtt. Den idén är främst borgerlig, och delvis konservativ. Det fanns också ett motstånd mot att ge personer som levde på fattigvård rösträtt, och detta togs inte bort förrän 1945. Då hade S styrt rätt länge.


Om vi räknar högt, så tror jag vi som mest landar på tre i princip enväldiga kungar; Gustaf Vasa, Karl XI och Karl XII. Riksdagar hade vi även under dessa kungar, så frågan vara mera i vilken utsträckning kungen skulle styra "med råds råde".

Den dynamik som Sverige haft mellan Kungen, Rådet och Riksdagen har varit långsiktigt mycket betydelsefull för Sverige, i flera avseenden. Detta var maktdelning på central nivå, och vi har också haft en vertikal maktdelning mellan centralmakten och den lokala makten, främst sockenstämmorna.

Historiskt har kungamakten knappast varit något stort problem för allmogens politiska inflytande, utan snarare har det varit adeln, enkannerligen rådsadeln.

eh ....nej.. begreppet folklig i denna kontext så avses den breda majoriteten. Och som sagt den breda majoriteten var inte representerade i dessa riskdagar...endast div. eliter.





Inte ens i närheten av motståndet från konservativa.
Och idén till kvinnlig rösträtt uven kommer från feminismen, verkligen INTE från nån konservatism.
ha lite jäkla heder tack i vad du sitter och försöker påskina. Konservativa har i allt som vi idag betraktar som självklara rättigheter...ex rösträtten varit sist att ge med sig. Hur jäkla objektivt självklart en rättighet än framstått som, så har konservativa varit SIST med att gå med den.



Spelar ingen roll hur många de varit, de har funnits. Och framförallt idén kring envälde...en gubbe med total makt samt auktoritarianism... florerar lite överallt, och gör så speciellt! hos högerkretsar idag, om vi pratar västvärlden.

Den "breda majoriteten" behöver inte i sig vara representerad personligen för att deras åsikter och intressen skall kunna anses representerade.


Idén om kvinnlig rösträtt kom från liberalerna, som i sin individualism ansåg att rösträtten skulle vara individuell, därmed könlös. Det fanns konservativa som kom fram till samma slutsats, men på andra vägar.
Trots detta påstående så fanns det ett betydande motstånd mot både kvinnlig rösträtt och rösträtt för personer som uppbar fattigvård. Arbetarrörelsen var inte särskilt vänligt inställning till trasproletariatet.


Det spelar ganska stor roll. Mycket för att det relativa fåtal det handlar om, visar vad som är normalförhållandet i Sverige, avseende kungamakt och maktdelning.

nej men de behöver en eller flera helst representanter. Liksom så vår representativa demokrati fungerar idag.




Idéerna om rösträtt överhuvudtaget kom från liberalerna.
japp det fanns betydande motstånd mot att människor skulle ges samma rätt till inflytande i samhället...och varifrån kom de, ren objektivt betraktade, direkt sunkiga idéerna ifrån?
Jo...är exakt så du själv resonerar...att människor föds till olika värden...vissa ska inte vara värda något andra massor...dvs konservativa idéer.




jo uven det spelar roll för att motbevisa ditt slarviga: Så där har det aldrig fungerat i Sverige"

För JO! så har det alltså visst fungerat även i Sverige.

Men, det var inte så samhället fungerade då. Man kan väl säga att de socioekonomiska förutsättningarna var märkbart annorlunda.


DU applicerar vår tids förutsättningar och värderingar på en äldre tids diton. Det blir förstås fel. Ända fram till 1900-talet betraktades röst och stämma i politiska församlingar vara grundade på att man bidrog till det gemensamma, vanligen skattekraft och militärtjänst. Detta var i princip en allomfattande uppfattning från äldsta tid. Den graderade rösträtten som kom i bruk efter att tvåkammarriksdagen införts 1866, vilade på denna princip - att den som betalar in mer skatt skall för fler röster. Alltså ungefär samma princip som gäller i aktiebolagsbranschen = den som betalar för fler aktier i bolaget, skall få fler röster på bolagsstämman. Helt logiskt. Du brukar påstå att Du gillar logik. Emellertid är det förstås inte demokratiskt. Du får inse att vi har bytt grundprincip för hur rösträtt legitimeras, och att detta i hög grad beror på att vi har fått det så oändligt mycket bättre ekonomiskt förspänt som land. Det hade inte varit möjligt att implementera vår tids idéer, t ex på 1600-talet.


Nej, det kan man inte säga. Inte ens under de formellt enväldiga kungarna Karl XI och XII, var det i praktiken ett rent allenastyre, och inte heller under Gustaf Vasa. Karl XII var under huvuddelen av sin regeringstid utomlands, då styrde istället änkedrottningen (kungens farmor) och det Kungliga Rådet. Karl XI var mest hemma och kunde styra någorlunda själv, men även han hade behov av sitt råd. I praktiken mest allenastyrande var nog Gustaf Vasa, mest beroende på att Kristian Tyrann hade slagit huvudet av huvuddelen av dåtidens högadel (inklusive kungens far, riksrådet herr Erik), varför något större motstånd från det världsliga frälset tog lång tid att ånyo uppbåda.

Fantasin om att det fanns en kung som lade sig i minsta småsak, och hade intresse för dessa, saknar stöd i verkligheten. Möjligen är det Gustaf Vasa som givit upphov till myten, genom sitt idoga brevskrivande om allt möjligt, stort och smått. Men, det var också i ett Sverige hårt sargat av många år union, och unionskrig, med Danmark. Risker för nya krig låg hela tiden på lur, inom och utom riket.

nej precis..riksdagen var inte representativt för folket förr.....nu börjar du fatta.



nej jag pratar om hur det behöver vara för att det ska bli värdiga samhällen...medan du sitter och glorifierar ett icke fungerande förr...

Kivnnor bidrog bevisligen till det gemensamma samhället förr, och så gjorde även arbetare och människor utan titlar eller pengar... det hade man ju kunnat erkänt i alla tider, OM man nu hade velat...men det ville män vid makt inte....i ditt idealiserade förr.





Det heter envälde Uven, det är det politiska system vi pratar om och de enorma nackdelar som det iför med sig.

Det är nämligen helt vansinnigt att ge enskilda människor den typen av makt och ännu vansinnigare att de ska födas in i den maktpositionen.
Vi ska inte dit igen...hur gärna du än vill. Vi ska inte ge vår nuvarande kung nån som helst reell makt.
utan den ska tillhöra riksdag och regering.

Det beror på hur man ser saken. De två viktigaste ekonomiska produktiva grupperna var bönder och borgare. Dessa sysselsatte också den absoluta majoriteten av människor. Jämte dessa fanns det världsliga respektive det kyrkliga frälset, som hanterade krigen respektive lärdomen. Under Medeltiden var detta en tämligen representativ bild av hur samhället såg ut. Sverige hade en mycket stor andel bönder - självägande eller landbor. I praktiken var också en del borgare och både adel och präster också i varierande grad "bönder" i meningen att de ägde/disponerade brukbar jord.

Det blir efter hand annorlunda med representationen när vi kommer till 1600-talet, då vi ser en allt mer diversifierad befolkning, där t ex mängden ofrälse ståndspersoner ökar genom stormaktstidens behov av fler ämbetsmän. Dessa saknade representation i Riksdagen. Så, det var inte bara landsbygdens jordlösa, utan representationsbristen uppstår på olika håll, och blir allt mer märkbar med tiden.


Du kan vara övertygad om att kvinnor i högre stånd inte ville det heller. Det är inte främst en könsfråga, utan en fråga om socialt skikt.


Allenastyre och envälde är på svenska synonymer i dessa sammanhang. Jag har aldrig förespråkat detta, utan fastmer drivit linjen att vi bör ha en konstitutionell maktdelning, där kungens uppgift är att upprätthålla den symboliska makten, som är nog så viktig. Inte minst är det viktigt att hålla den borta från vänstern. Lagstiftningsmakten skall ligga hos Riksdagen, och så vidare.

Du envisas med att döma såväl nutid som dåtid efter någon slags vänsteridealmodell som aldrig haft förutsättningar att existera i verkligheten. Högst sannolikt kommer den heller inte att göra det i verkligheten. Jag som är mera pragmatisk och verklighetsanknuten, menar att man får leva med de fel och brister som i varje tid existerar, utan att för den skulle undvika att vidta förbättringar när behov finns, förutsättningarna är rätta och prognosen till förbättring är god.

Fakta är ffortsatt att den tidens riksdagar och råd etc etc...INTE representerade något folk i sin helhet utan en mycket liten andel av eliter.
Och det system vi har idag med demokrati,jämlikhet, jämställdhet,mänskliga rättigheter ovh allt vad vi uppnått är fan så mycket bättre.








och det vet du ...hur?




Du förespråkar att kungen ska ha mer makt...vilket är nonsens...
Du förespråkar en återgång till en massa gravt ovärdiga, förlegade, orättvisa och direkt farliga lagar/ regelverk...