Citat:
Ursprungligen postat av
ForFlashOV
Vi har en stor demografisk kris i västvärlden, där fertilitetstalen leder till en snabbt minskande befolkning, samtidigt som män har allt svårare att hitta dejter och fruar.
Den gemensamma nämnaren för dessa problem är en brist på kvinnors intresse för att inleda en relation med en man – en relation som kan leda till familj och barn.
Här undersöker jag de främsta orsakerna till att detta sker.
- Kraftig devalvering av mäns närmanden på grund av utvecklingar i kommunikationsteknik: Förr uppskattades det när en man samlade mod till sig och gick fram för att inleda ett samtal med en kvinna. Idag bryr sig de flesta kvinnor inte alls. Men varför? Kanske för att de översvämmas av erbjudanden via sociala medier, dejtingappar, telefonkontakter och andra digitala källor till manligt intresse. Denna överflöd av utbud leder till att värdet minskar: vilken kvinna som helst har idag i princip oändliga manliga alternativ vid fingertopparna, så varför skulle hon kompromissa minsta lilla eller investera i killen framför henne?
- Extremvänster (s.k. ”progressiv”, ”egalitär”) indoktrinering i akademin och media: Sociologi, genusvetenskap/feminism, allmän egalitär propaganda kring historia, ras och biologi – allt detta demoniserar män, förminskar betydelsen av ras och arv (barn), och samtidigt upphöjer kvinnor som en orättvist förtryckt grupp. Denna kulturella miljö förändrar kvinnors livsprioriteringar och får det att verka gammaldags och meningslöst att göra det som deras kvinnliga förfäder gjort i tusentals år.
- Karriärism och materiella strävanden (som ytterligare leder till felaktiga prioriteringar): Samtidigt som kulturen driver bort kvinnor från familj och män, driver den dem mot kontor och arbetsmarknaden i allmänhet. Eftersom familj och arv inte längre spelar någon roll blir nästa steg att investera tid i en framgångsrik karriär och integration i arbetslivet för att uppnå en känsla av prestation och illusionen av oberoende. Därför spenderar kvinnor – som bekant – sina bästa, mest fertila år på studier och arbete istället för att föda barn. Om barn inte är en prioritet skapas dessutom en illusion av att det inte finns någon tidspress, vilket gör kvinnor mindre benägna att nöja sig med killen framför dem.
- Kvinnliga vänskretsar, distraktioner och dekadens: Det är svårt att hitta en universitetskurs där kvinnorna inte ständigt umgås och bygger meningslösa klickar. De kväver sin ensamhet med andra kvinnors närvaro och uppmärksamhet, vilket lämnar litet utrymme för män eller mer meningsfulla band. Det finns troligen en starkare naturlig benägenhet hos kvinnor att knyta band och vänskaper med andra av samma kön än vad män har, men dagens mättnad av meningslösa, ytliga kvinnliga bekantskaper luktar modernitet och feminism. Kvinnliga vänner bygger inga familjer, leder inte till äkta romantik eller barn. När det gäller distraktioner nämnde jag resor, men jag kan lägga till subkulturer, hobbies och onödig shopping. Ren, ohämmad dekadens får inte glömmas bort: rasblandning, militant feminism, OnlyFans, porr, sexleksaker och bisarra fetischer med främmande kulturer påverkar västerländska kvinnor i aldrig tidigare skådad omfattning.
Slutsatsen:
När ett kön har nyckeln till reproduktionen (en flaskhals på grund av skillnader i fertilitet), och dessutom är naturligt mindre stamlojal och har lägre sexdrift, då behövs desperat ett samhälle som uppmuntrar just detta kön att bygga relationer och familjer. Med alla sina brister gjorde kristendomen detta till viss del, och vi vet att mer kristna kvinnor idag allt oftare eftertraktas av nationalistiska män runt om i världen. Men vi kan inte förvänta oss att en majoritet av kvinnor korrigerar sig själva efter en saga från Mellanöstern.
Idag främjar vår kultur raka motsatsen, och resultatet är att västvärlden är på väg mot glömskan. De yngre generationernas män känner också bördan av ensamhet och förtvivlan som en extra bonus, men den genetiska skadan och ersättningen av andra grupper kommer att vara för alltid.
Jag tror mest det handlar om att kvinnor är trötta på att vara de enda som ska uppoffra allt för få familjelivet att fungera. Många kvinnor, liksom män, måt bra av att umgås med andra vuxna, känna att de gör en insats i samhället och tjäna egna pengar. Många av de kvinnodominerade arbetena inom tex vård och socialtjänst är några av de mest samhällsviktiga funktionerna i samhället. Det vi alla skulle behöva är snarare arbetstidsförkortning.
Kvinnor, precis som män mår också bra av att ha intressen utanför parrelationen och familjen.
Osv. Som sagt, lite "komiskt" att det alltid är kvinnor som ska ändra på sig och offra för familjen. Män ska inte besväras och bara flyta med lite så där skönt och härligt.
Vidare är det jävligt förmätet att sitta och kalla kvinnors vänskap för meningslös och ytlig.
Sen det här med karriär. Ta den diskussionen med männen istället. Det är de som prioriterar ner familjen till förmån för karriär, högre lön och ekonomiskt frihet.
På tal om sexuell dekadens så återigen, den diskussionen ska du ha med männen.