Ateister vs kristna debatt

Håller med om frontlinjen för fri vilja, om nu sådan vilja finns.
Vi har ju dels dessa historier vi berättar för oss, i psyket. Sedan har vi möjlighet att "välja" historia, eller "välja" bort att lyssna till tidigare upplevelser.

Samtidigt tycks det mig som att i varje givet skeende kan inte andra beslut tas än de som tas. Du har en orsak till ditt "val", och ingen väljer någonting utan orsak.

Frågan är om man ens kan tala om att Gud har ett "fritt val". Ett fritt val förutsätter alternativ vilka ger tänkbara utfall. Gud vet på förhand allt, och Guds vilja sker när Gud "tänkt"/"talat" (vad nu en tanke eller ett tal är när det kommer från Gud).

Hur det än är med den saken, så är inte nödvändigtvis ateister och kristna oeniga i frågan.

En sådan här debatt handlar väl egentligen främst om Bibeln, vetenskapen, rådande kultur och en fysisk verklighet ingen av oss vet hur den fungerar.
Samtidigt tycks det mig som att 98% av dem som vill diskutera sådant här ger argument alà Dunning Kruger.

Jag var ateist till dess jag blev övertygad kristen vid 30+. Detta efter att Gud bevisat sig för mig.

Hörde ett intressant argument i en amerikansk debatt mellan en kristen och en ateist.

Kristen:
"You are willing to gamble that you might not be judged in eternity, Im not.."

Fundera på den.

Detta låter ju fantastiskt bra. Du har alltså släppt det kristna flummeriet nu när du har börjat följa forskningen om medvetandet?

Det är i det relationella religionen har sin bas. Vi människor är våra känslomässiga historier och dess samspel. Det är intimt förknippat med vårt medvetandes fokus, det vill säga varats essens.

Dyrkan, till exempel av arketypen av den evigt kärleksfulla fadern/modern erbjuder en form för samling som inget annat fokus ger oss. Tävlan/konsumtion av prestationer/försök till samling kring gemensam syndabock når aldrig fram kvalitativt som arena av mänsklig samling som dyrkan av högre ideal gör. Gud är det vi kan samlas i dyrkan och samling av tröst och hopp i våra hjärtan som inget annat fokus ger.

Du känner dig kanske utelämnad där, i och med att du är så inriktad på bevisfrågan. Då är mitt förslag helt enkelt "arketypen av den evigt kärleksfulla fadern/modern" som ett gångbart alternativ för dig.

I en sådan typ av ödmjuk samling kring dyrkan av ett högre ideal erbjuds en arena till överblick över alla olika åldrars och läggningars perspektiv och känslohistorier som vi annars är utan.

De kulturbärande historierna har en nytta där, men jag tror att vi mycket har trasslat in oss i textuttolkning och bevis. Det är den ödmjuka samlingen som vi behöver för att hålla ihop och stötta varandra i kärleksbataljen med alla sina fasor och smärtor.

Är det argumentet baserat på fruktan eller rationalitet?

Till er som inte är kristna, testa följande:
Ignorera alla tankar som gör er upprörda, upprymda, entusiastiska, hypade, arga osv. Framförallt ignorera ilska, bara låt det passera.
Gör detta i en veckas tid.
Återkom med resultatet.

Jag frågar vad något är, då ger du det bara ett nytt alias (ande=gud=medvetande). Kan vi lägga till änglarna, trollen, tomten samt Thor och Oden till din lista på olika alias för det som inte kan beskrivas? Varför/varför inte? Det här förklarar ju inte vad saken i sig är för något. Kan du hejda dig lite med fler alias för en stund och i stället förklara faktisk innebörd, mekanism och uppkomst? Då kanske du kan närma dig att vara det minsta trovärdig. Ett nytt alias är inget bra argument.

Jepp. Och detta är naturligt och bra. Evolutionen har sorterat fram benägenhet för religiositet, och socialdarwinismen (hittar ej bättre uttryck.... möjligen selektion på gruppnivå) har definitivt gynnat auktoritära religiösa samhällen. Detta är något vi ateister måste betänka.

Jag tycker att det kan appliceras på både ett icke-troende eller en troendes perspektiv.

För ingen vet med säkerhet.
Så sanningen är ju att du gamblar med hela din existens utifrån din egna uppfattning.
Du kan ha rätt, du kan ha fel.
Konsekvenserna av att ha fel kan bli, ja problematiska.

Det fetade:
Varför utgår du ifrån att kristna här vill missionera? Detta är ett debattforum. På ett debattforum framför vi bevis. I denna tråd ska ateister och kristna framlägga bevis för sin respektive syn på tillvaron. Har hittills sett absolut noll bevis från ateisterna.

Det hårda problemet med medvetande är minst lika svårt att argumentera för som möjligheten till väljande i någon som helst form.

Samtidigt är det bara detta du verkligen vet, till och med materien och din kropp skulle kunna vara någon form av simulering/solipsism.

Då tycker jag att det är vettigt att gå på känslan som säger att du kan välja (i alla fall lite grand även om 'fri vilja' med rätta kan väcka reaktioner med tanke på alla orsakssamband och måsten).

I och med att du inte vet i alla fall så är det bättre att hålla sig närmare vår ursprungliga upplevelse och samtidigt lämna utrymme till hopp.

Har vi ingen fri vilja alls så finns inga påhitt heller. Till exempel det populära synsättet att Gud är ett påhitt behöver då ersättas med att Gud är en påhillu (påhittsillusion).

Det blir ett träskgöra att få till ett korrekt språkbruk om inte annat om vi skulle enas att det bara finns påhillus och inga påhitt. 😅