Citat:
Ursprungligen postat av
AskMeAboutJesus
Skulle man inte kunna tro på Jesus budskap utan att tro på Paulus och treenigheten?¨
Bevis är viktigt som murbräcka. De som verkligen är fast i en övertygelse behöver bevis för att ändra sin uppfattning. Lärjungarna och många andra israeler tyckte att de fick bevis från Jesus. Men verkligheten är komplex och oöverblickbar och det finns många mäktiga aktörer förutom Gud och sanningen är att människor inte kan få bevisat för sig att någon är mäktigast.
Det viktigaste för oss människor är att tro på Guds väg, det budskap han förmedlar genom profeterna och framför allt Jesus. Människors egna tankar och vägar är från djävulen, att man ska utnyttja varandras svaghet och konkurrera ut varandra. Det är så djävulen härskar genom att splittra.
Kristendomen och Bibeln är inte alls intellektuellt tillfredställande eller logiska. Det kan du inte övertyga någon enda ateist om.
Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
Det beror väl på hur man menar. Att tro på något man inte kan visa, känns väl rätt ologiskt. Men jag förstår att det finns en sorts önskan hos många människor att det ska vara så. Så utifrån det, känns det kanske som naturligt för dem.
Även om jag inte är sån.
Du har samma inom ufologin, att man på något sätt önskar att det finns högre stående intelligenser som agerar i bakgrunden. Även inom vetenskapen, att vi lever i en simulering eller ett medvetande och verkligheten styrs av något annat medvetande. Panpsykologin som jag debatterat nyligen, att det finns ett universellt medvetande i Universum. Dyker upp sådana här saker hela tiden.
Sen bryr jag mig inte om ifall människor tror på sånt här. Problemet blir när de ska försöka använda vetenskapen för att försöka övertyga de som inte tror. Vill man frälsa andra, är det känslorna man ska appellera till, inte logiken.
Citat:
Ursprungligen postat av
bakelsernassmak
Att vara kristen innebär väl typ att man tror på att det jesus sa och påstod var sant, och att han dog för våra synder.
Känns lite väl petigt det där, men jag tror jag förstår vad du menar
Skulle gärna vilja kommentera.
1. Gud finns. Det kunde jag inte säga förut, för jag är mycket "vetenskapligt" lagd. Det är samma gud i alla religioner - massor av högt intelligenta och förståndiga människor har kommit till slutsatsen att det finns en "högre makt", "allfader", "fader i himmelen" osv.
2. Denna molekyl DNA - är så otrolig att man måste baxna. Ingenting kommer i närheten av den, om man jämför med andra molekyler. Det är den som är vår livs byggsten. Och den uppstår inte av sig själv. Jag tänker den kommit farande genom rymden och landat på jorden, och så har livet kommit igång.
3. Gud är mycket enklare än vad många tror. En intelligens och medvetande som finns utan att ha materiell kropp. Detta med att allt ska vara mätbart, som man ofta hör. Det är ju inte sant, för det är mycket vi kan mäta nu som varit omätbart förut. Så det sker en utveckling inom mät-tekniken.
4. Dimensioner är heller inte så komplicerat som vi ofta gör det. Vi kan hålla oss till TRE , TVÅ eller EN. Den vi känner är TRE, och vi förstår inte varifrån den kommer. Men det finns även TVÅ. Den är svår att föreställa sig, men den är alltså som en bild men saknar djup-led så är den osynlig. Det är den "andliga" dimensionen. Den saknar tid. TID finns bara i denna tre-dimensionella.
5. Man kan mycket väl ha en tro utan ha en religion. Och för den delen alla människor måste ha en tro av något slag. Har man ingen tro på någonting, är man helt enekelt 'lost'.
6. Det vi ser av kyrkor är helt enkelt värdslig makt. De världliga makterna (politik), går ut på att bemästra härska styra kontrollera. Och de 'kyrkor' som vi kan se, är bara ett uttryck för denna världliga makt. I de flesta religioner har man sin tro i vardagen. Små altare hemma. eller i trädgården. Eller på vägkanten. I den animistiska finns det träd som är heliga. Man lever tillsammans med andarna (den tvådimensionella verkligheten).
I långa tider har det i Europa funnits en maktkamp mellan södra och norra Europa. Romarriket försökte länge tränga norrut. Men lyckades bara till hälften, så länge som romarriket var en militärmakt. Så plötsligt gjordes det om till ett världligt religiöst maktcentrum, och lyckades sprida sig mycket längre. Det kom en motreaktion, den s.k. reformationen. Som inget annat var än ett maktåtertagande. Så innan den hade vi två makter: Rom och Kung. Så tog kungen och slaktade alla kloster och munkar - fördrev Rom från makten. Och vi slutade ha två maktcentra. Kung och kyrka blev en och samma centralmakt.
