Citat:
Tanken känns rimlig. Men jag tror detta spelar mindre roll än man först kan tro. Många har redan gjort just detta, visat skärmdumpar, inspelningar till och med gjort youtube videos om hur Jocke hotat dom på helt sjuka sätt. En del av det finns även i den här tråden. Att Jocke hotar även media som säger sanningen finns det ju mängder av exempel på redan.
Ändå når det inte fram, och det beror inte på brist på information. Det beror oftast på psykosociala mekanismer.
När en person är känd, omtyckt och uppfattas som sympatisk skapas ett förhandskapital av trovärdighet hos allmänheten. Inom psykologin kallas detta halo-effekten. ”Han verkar ju så trevlig, rolig, öppen, mänsklig” osv. Ju starkare parasocial relation människor har till en offentlig person, desto svårare blir det att ta in uppgifter som inte stämmer med den bilden.
Det här är samma mekanism som gör att kvinnor som lever i våldsamma relationer med män inte blir trodda av sin egna omgivning, ens av sina egna familjer ibland, varför folk som är utsatta för stalking inte blir trodda ens av polis ibland, varför karismatiska chefer eller populärs kollegor inte blir trodda som förövare.
Det händer något med den som utsätts för aggressiva hot. Det blir en välkänd neuropsykologisk stressreaktion: förvirring, kognitiv blockering, minnesfragmentering och svårighet att återge händelsen logiskt i efterhand, låter halsstarrig osv. Den som försöker berätta låter ofta osammanhängande, emotionell och opedagogisk. Det tolkas av omgivningen som "Det där känns ju inte trovärdigt". Fast i själva verket är det precis så en person beter efter ett sånt hotangrepp.
Hoten är ofta så grova, extrema, och irrationella att de låter osannolika i sig. Hoten låter inte ens rationella i förhållande till sitt egna syfte. "Varför skulle han säga något så sjukt?". Ju mer extremt hotet och hot-beteendet är, desto svårare blir det för utomstående att tro det. Det blir en paradox för allmänheten: ju sjukare beteende, desto mindre trovärdig låter den som berättar det.
De som är aggressiva och hotar, är mycket medvetna om denna effekt, av egen lång erfarenhet. Det är därför dom törs hota, ibland halvt synligt, dom på förhand vet att den hotade kommer få skulden, så effekten blir dubbel för den hotade.
Människor vill gärna tro att världen är rimlig och logisk och vill få världen och händelserna i den att kännas så rimliga och logiska som man själv - efter subjektiv erfarenhet - tycker att det ska vara.
När någon berättar att de blivit hotad, så uppstår ett obehag hos den som lyssnar, och då börjar man leta efter en förklaring. Den förklaringen är otäckt ofta att utse den hotade till förövaren: "vad hände innan?", "vad gjorde du?", "om han blev sådär arg måste du ju ha sagt/gjort något vidrigt?", "du måste ha provocerat fram det och nu lägger du skulden på han" osv.
Åskådarna tvivlar inte alltid så för de är elaka, utan för att deras hjärna försöker få världen att gå ihop på ett mycket enklare svart/vitt sätt än verkligheten faktiskt fungerar.
Sen finns det förstås människor som är medvetna direkta kontra-aktörer till all form av negativ information gällande en viss känd person med. Märks ju extremt tydligt i den här tråden t.ex. Ju närmare Jocke man står, privat, desto mindre benägen är man att tro på vittnesmål om hans beteende. Det är 100% logik i det.
När bevis visas upp för hoten, screenshots, inspelningar osv, så blir det på ungefär samma sätt: det aktiveras misstankar om manipulation, photoshopping, beviset är taget ur kontext, "vad hände innan?" osv. Den hotade anklagas för att vara angriparen, när det är tvärtom.
Det här fenomenet är väl känt ibland hotfulla förövare, känner till detta av lång erfarenhet. Dom vet att detta kommer ske, och de kapitaliserar på- och förstärker maximalt det här för att framställa den hotade som angriparen. Det är välkänt i psykologi. Bevis som inte passar den egna mentala bilden ifrågasätts hårdare än avsaknad av bevis.
Publiken använder helt enkelt en förenklad heuristik. "Har du polisanmält? Nej? Då är det nog inte sant." Men i verkligheten är många hot svåra att rubricera juridiskt. Den utsatta kan vara rädd för repressalier, av en känd youtubers fans t.ex. Den utsatta vill inte eskalera, den utsatta vill bara att det ska ta slut osv. Det är extremt vanligt beteende vid våld i nära relationer och vid stalkning och mycket annat liknande.
Jocke känner till detta, som hotande förövare. Han säger t.ex. att Chrippa var ju vän med honom även efter boken Monster skrevs. Alltså bevisar det, enligt Jocke, att Chrippas påstående att boken är falsk, är ren lögn. Men i själva verket är Chrippa bara en mycket impulsstyrd poserande lillebror som dels inte vet hur han ska hantera den här absurditeten och galenskapen, dels inte orkar eskalera, eller bara inte orkar med att bära agget 24/7 och faller in i mönstret att skitsamma, let's party, och sen återkommer ilskan över boken till och från ändå, omväxlande med ytlig vänskap med sin bror.
Jocke vet av egen erfarenhet precis vad han pratar om här, vet precis hur han ska vinkla det.
När jag själv t.ex. tittar i tråden nu, efter natten, så är det 100% klart för mig att nån moderator har varit inne och raderat ut en viss konversation mellan mig och någon annan. Men på frågan "har jag screenshots som kan belägga det?" så är svaret Nej. På frågan "Har jag fått varning eller tillsägelse för det av moderator?" Nej. Är jag då trovärdig i vad jag hävdar? Nej.
Eftersom många blir hotade till tystnad, så pratar de dessutom inte ens med varandra. Det gör att varje hotad person tror att den är ensam, allmänheten ser bara enstaka fall av de mängder som oftast finns, mönstret blir osynligt för allmänheten.
Det är en klassisk effekt vid systematiskt skrämselbeteende, som hotande förövare också känner till av lång erfarenhet. Det är därför de är så trygga med att hota, de vet vad som kommer ske på förhand och mjölkar den kossan på alla fyra spenarna samtidigt.
Förövaren agerar dock i raseri i stunden, inte strategiskt. Men effekten blir ändå strategisk. Effekten skrämmer, förvirrar, isolerar, gör offret svagt i kommunikationen, gör att publiken inte tror offret. Det är precis varför sånt här beteende på systematisk nivå fungerar över årtionden utan att det uppdagas på ett offentligt sätt.
De utsatta försöker ofta övertyga publiken efter att publikens hjärna redan gjort sin subjektiva bedömning. Hotande förövare vet detta av lång egen erfarenhet, att de måste snabbt som fan vara först med att anklaga den som de hotade för att vara förövaren, offentligt, så breda publiken formar en subjektiv bedömning innan den hotade blir hörd, och blir även tyngd av halo-effekten osv osv.
Så anledningen till att publiken inte tror, är inte på grund av brist på information och belägg. De misstror på grund av normala psykologiska mekanismer. Så när den hotade personen försöker ge ännu mer information och belägg, så fungerar det ännu sämre, just för att det inte är där felet sitter.
Det är nog mer komplicerat än man vill tro, tyvärr.
__________________
Senast redigerad av Valentin90 2026-01-24 kl. 12:47.
Senast redigerad av Valentin90 2026-01-24 kl. 12:47.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera