Citat:
Ursprungligen postat av
Timothy.McVeigh
Jag tänkte fråga om en sak som jag funderat på så jag hoppas ingen blir sur om det är en dum fråga.
Spitfire var beväpnade med kulsprutor medan Messerschmitt Bf 109 även den hade kulsprutor men den hade också en 20mm automatkanon som avlossades genom mitten av propellern.
Men hur fan kan en automatkanon avlossas genom propellerfästet i mitten, kanonen kan knappast gå igenom vevaxeln då den är allt annat än rak.
Att montera kanonen framför motorn skulle göra att pipan och motorn hade behövts vara extremt korta.
Kan det vara så att motorn är monterad på ett sätt att propellern drivs med kugghjul eller kedja och då inte behöver driva propellern direkt från vevstaken=
Någon som vet.
På alla flygplan så drevs propellern via en reduktionsväxel. På samtliga flygplan med V-12.or så innebar det att propelleraxeln i höjd och sida hamnade mellan cylindrarna. Så steget var inte särskilt långt till att anpassa sina motorer från början med ett rör mellan cylinderbankarna, för att sedan montera en akan med lådan bakom motorn, eldröret genom röret genom motorblocket och sedan ut genom propelleraxeln.
För de länder som hade konventionellt vända V-12or (USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen) så innebar det att man hade vevaxeln nedåt och propellern uppåt, medan de som hade inverterade V-12.or (Tyskland) hade vevaxeln uppåt och propellern nedåt. Denna skillnad syns tydligast på nosarna på Bf 109 kontra spanska Ha.1112 (Bf 109 med RR Merlinmotor).
Lösningen hade en hel del fördelar med bl.a. en koncentrerad bestyckning*, högre precision**, att lådan på vapnet hölls varm***, att flygplanets rollhastighet blev högre och inte varierade beroende på hur mycket ammunition som man hade kvar och att man fick högre grad av frihet i hur man konstruerade vingen****.
Nackdelarna var att konstruktörerna fick mindre frihet i hur man konstruerade sina motorer och att man inte kunde få in fler än 3st ställbara propellerblad i huben.
Således varför Frankrike, Tyskland och Sovjetunionen valde den lösningen. Att Storbritannien och USA inte gjorde det, var eftersom de låg för långt efter i insikten att akan var vida överlägset ksp och inte hann ta höjd för detta vid nykonstruktion av nya motorer. Rolls-Royce Merlin började ju trots allt att utvecklas runt 1930.
Men på de jaktflygplan där man ändå kunde få in bestyckning i nosen (t.ex. P-38, P-39, Mosquito och Westland Whirlwind) så valde angosaxarna alltid att koncentrera bestyckningen i nosen, vilket man så klart även gjorde efter kriget på sina jetflygplan, vilket visar på att Tyskarna, Fransmännen och Sovjetunionen hade rätt från början.
Med reservation för att begränsningen till 3 propellerblad och bara en akan i nosen var en begränsande faktor under andra halvan av kriget, då 1st 20mm akan och ett bar ksp helt enkelt var för lite och 3 propellerblad begränsade prestandan.
(*) Inga problem med att man kunde bomma målet på ena sidan med ena halvan av bestyckningen och bomma på den andra sidan med resten.
(**) Inga vingmonterade vapen i vingar som flexade)
(***) Inga 50 minusgrader och vapenolja som rann som sirap.
(****) Inget behov av diverse bulor på vingarna som försämrade aerodynamiken, inget behov av att dra bärande struktur runt bestyckningen, eller att göra hål genom bärande struktur för eldrör.
Citat:
Ursprungligen postat av
Bone Collector
Javisst. Som så många andra av tyskarnas innovationer så var de nästan onödigt komplicerade.
Så mycket mera komplicerat var det inte med denna franska innovation (som tyskarna och Sovjetunionen senare anammade) I princip att man hade ett rör mellan cylinderraderna. Särskilt inte som fördelarna var avsevärda.
