Messerschmitt Bf 109 kanon?

Vilka anledningar? Att flygplan på något magiskt sätt inte skadas på samma sätt när de träffas från fartyg, som från luften?

Verkligheten är närmast den att 12,7mm gynnas mer i lvfallet än 20mm akan kontra vid luftstrid, eftersom den kinetiska energin vid anslag är större i lvfallet (högre mötandehastighet mellan kula och mål), och eftersom 12,7mm kulan i mycket högre grad når sin verkan just genom kinetisk energi.

Givet att det skjutande flygplanet i luftstridsfallet angriper sitt mål bakifrån så klart, för om man angrep framifrån* så blev mötande hastighet extremt hög.


(*) Vilket var mycket svårt eftersom man hade extremt lite tid på sig att upptäcka målet, skjuta och manövrera undan, vilket resulterade i eldgivning som ofta bara varade bråkdelen av en sekund, vilket i sin tur krävde förstklassiga piloter.

Hade verkligen jaktplan med stjärnmotor en reduktionsväxel, exempelvis Focke Wulf 190?

Japp. C-versionen av BMW 801 hade 0.54 till 1. Propellern gick alltså med halva varvtalet jämfört med motorn.

Utöver denna växellåda fanns ytterligare en för en kylfläkt som dessutom gav ett övertryck vid motorns luftintag. Kompressorn hade två växelsteg.

Man ville att både motor och propeller skulle gå med sina respektive optimala varvtal.

Japp. Typiskt en styrd planetväxel med in och utgående axel koaxiala, vilket gör att de är lätta att missa. Att planetväxeln var styrd, var för att kunna ge propellern en konstant rotationshastighet, oavsett motorns varvtal. Motorn jobbade i sin tur normalt under ett ganska snävt varvtalsspann. På Merlinmotorn t.ex. mellan 2700 och 3000 rpm från marschvarvtal till maxvarvtal.


Här är en bra bild på R-2800 som bl.a. satt i P-47, med den styrda reduktionsväxellådan framför motorn och sedan propellern med sina ställbara propellerblad framför.

Här en bra film, som förklarar hur Daimler Benz inverterade V-12.or fungerade.

Om man verkligen vill nörda ner sig på området, med datatabeller och matematiken bakom det hela, så kan jag rekommendera Gregs Airplanes and Automobiles

Han har bl.a. en spellista om propellrar och en om andra världskrigets flygplansmotorer.

Den här filmen för klarar t.ex. varför Mustang hade så mycket högre prestanda än samtida Bf 109. Grundorsaken var att de västallierade hade tillgång till bränsle med mycket högre oktantal, vilket tvingade tyskarna att försöka kompensera för detta med en fysiskt större motor, vilket i sin tur bl.a. gjorde att de inte hade utrymme i flygplanet för lika effektiv överladdning, lika effektiv kylning o.s.v.

Tyskarna hade dock fördelar i sina inverterade V-12.or och mekanisk bränsleinsprutning, men det kunde inte kompensera för mycket lägre oktantal.

En tanke bara, britterna hade i början av kriget jaktplan med kulsprutor cal 7,7 mm mycket pga att det skulle ta för lång tid att byta kaliber till cal 50.
Men kunde en 7,7 mm kula verkligen slå igenom pansarglaset på en BF 109 på normalt stridsavstånd?

Angående vilken skada en viss kaliber orsakar på flygkroppen finns t.ex britternas omoderna Swordfish som attackerade bl.a Bismarck och flottbasen i Taranto.
Såvitt jag minns sköts endast en ner av LV-eld och det var i Taranto.

Detta pga av att flygkroppen bestod av en metallram där man spänt någon slags tyg (kanvas?) och då passerade granater och kulor igenom tyget men skadade inte själva flygförmågan.
Var det inte något liknande med Hawker Hurricane medan den modernare Spifire var klädda i aluminium som var svårt att laga och en träff av en LV-pjäs oftare innebar att granaten exploderade.

Gammal är äldst som man säger...

7,7mm kunde t.o.m. ha problem med att ta sig igenom skrovsidan på flygplan, eftersom anslagsvinkeln ofta var extremt flack. Ja eller i.a.f. att kulorna började tumla. Britterna kom redan innan kriget till insikten att 7,7mm var undermåligt, att 20mm var idealt och att 12,7mm var ett onödigt mellansteg. Det tog dock britterna tid att få 20mm akan att fungera bra (man hade initialt problem med både kanonerna och att få tändrören att fungera på rätt sätt), så som en interimlösning, fick en del flygplan 12,7mm ksp.

USA hade redan 12,7mm ksp i sina flygplan, men insåg att bättre vapen behövdes. I deras fall så gick de samma väg som tyskarna med deras 15mm ksp (i fallet USA 15,2mm) och de båda insåg snabbt att samma hylsa utkragad till 20mm kaliber var att föredra, även om vapnet längd och vikt ökade och även om eldhastighet och projektilhastighet minskade. Till skillnad USA så misslyckades dock inte Tyskland i sin strävan.

USA satsade också samtidigt på 37mm akan, som de av olika anledningar inte använde, Sovjetunionen var däremot mycket förtjusta i de amerikanska P-39 och P-63 med deras centralt placerade 37mm akan och dess effekt mot luftmål.

Historien var snarlik både Frankrike, Sovjetunionen och Japan. Alla insåg att 20mm var framtiden, eftersom man där inte bara kunde få med sig ungefär 10ggr så mycket brand och sprängmedel i projektilen, utan även kunde ha ett riktigt tändrör och därmed dels använda sprängverkan (12,7mm hade i princip bara brandverkan) och dels få granaten att detonera inuti i flygplanet, istället för direkt vid skrovkontakt.

Fast tyskarnas Stuka hade två kulsprutor 7.92 mm riktade framåt och en ynka 7.92 mm som försvar bakåt.
Med tanke på hur långsam och klumpig Stukan var kan man onekligen undra varför dom inte monterade ett kraftigare vapen bakåt.
Kunde ens akterskytten skjuta ner ett anfallande jaktplan med mindre än att han punkterade kylaren?

12,7mm och f.f.a. 20mm akan var svåra att hantera för hand i den typen av installationer. Och ja, skulle man skjuta ner ett anfallande jaktflygplan med en 7,62-8mm ksp så var nog en träff i kylaren den enda rimliga träffen. Inte för att det gav önskad verkan snabbt nog.

En hel del Ju87 hade för övrigt 2st 20mm framåt och en MG 81Z (d.v.s. 2st spegelvända MG 81 som var ihopbyggda med en gemensam avtryckare) bakåt, med en eldhastighet på c.a. 2800-3600 skott per minut.

Utväxlingen var fix men man kunde, genom att byta växellådan, använda olika utväxlingar beroende på vilket plan motorn skulle sitta i. Bombplan hade lägre utväxling jämfört med jaktplan.

Piloten kunde dock variera motorns varvtal genom att ställa om börvärdet i propellerns varvtalsregulator. Propeller och motor var alltså kopplade, varvtalsmässigt.

För att återgå till kanoner så medgav inte radialmotorer att kanonens eldrör gick genom propellernavet.