Citat:
Ursprungligen postat av
legflavour
Såhär är det:
Jag (18, tjej) har blivit olyckligt kär i en kollega som är 33. Är det alldeles för stor åldersskillnad? Det handlar inte om något fysiskt behov, bara det emotionella. Om vi blev tillsammans hade ju han framståtts som världens groomer och jag som skadad o manipulerad. Vi båda vet det och vet att det är lite för stor åldersskillnad, men ska det verkligen hålla oss tillbaka om vi verkligen, verkligen tycker om varandra? HJÄLP!
Hej!
Jag är själv tjej och förstår att situationen är svår. Jag ska vara ärlig med dig och hoppas att du kan vara öppen för lite rak feedback.
Det kommer att bli en asymmetri mellan er och du behöver vara beredd på den: Han kommer att ha tolkningsföreträde (exempelvis ”jag har varit med om mer”, "sådär känner man när man är ung"). Han kommer att sätta tempot (emotionellt, praktiskt, sexuellt även om det inte börjar där). Du riskerar att anpassa sig för att inte verka barnslig, krävande eller “för mycket” (trots att det inte blir bra för dig).
Och, en obekväm men viktig fråga är: Varför är en 33-åring beredd att gå in i något som riskerar att sätta dig som 18-åring i ett utsatt läge – istället för att skydda dig från det? Det finns exempelvis män som fastnar emotionellt i en tidigare utvecklingsfas. De känner sig mer levande, sedda eller behövda i mötet med någon som ännu inte är färdigformad - snarare än med en jämnårig som kräver ömsesidighet, ansvar och emotionell uthållighet.
En emotionellt ansvarstagande vuxen med hög moral skulle säga något i stil med “Det här känns starkt, men tajmingen är fel. Du ska få utvecklas och växa i ditt eget liv först.” Detta leder mig till att fundera mer över honom...
En annan aspekt är att du sannolikt kommer att få bära konsekvenserna hårdare än han. Om det spricker, om det blir skevt eller om du senare inser att du kompromissade för mycket med dig själv och vill avsluta – då är det du som måste försöka reda ut vem du är, medan han redan vet.
Det är delvis av dessa anledningar/aspekter, som din familj och dina vänner kommer att reagera. Inte för att de kommer att tro att han är "ond", utan för att utfallet statistiskt sett oftare blir skadligt för dig som är den yngre,
även när intentionerna är goda. Och för att de kommer att se på honom som en person som kanske inte har förmåga till vuxet ansvarstagande.
Har du berättat för någon om detta ännu?