Problematisk åldersskillnad???

Det är väl bara att köra hårt.

Jo, och vi vill verkligen, men hur kommer omvärlden reagera? Eller är det ens relevant? Ibland funderar jag på att bara fly.

Du resonerar som en kär 18-åring. Räkna inte med att partnern resonerar likadant när det kommer till kritan. Han var väl vänner, jobb och bostad. När man är 18 skall man göra som man vill. När man är 33 har man förhoppningsvis redan gjort det och hittat en balans som i slutändan ger mer än att "bara fly" eller "inte bry sig".

Med det sagt hade jag som 33-åring inte haft något problem att leka med tanken och lajva lite ungdomskärlek med en 18-åring. Men hade jag gjort det "på riktigt"? Med handen på hjärtat: nej.

Men varför göra det till något stort? Njut och ha kul! Du kommer att tröttna ändå, det är en del av att växa upp. Och skulle det inte bli så, tja då kan ni ju köra på. Ingen gör ju något olagligt.

De flesta kommer inte att reagera på att det är 15 år mellan, det är att du är så ung medan han är en vuxen man med ett långt liv bakom sig.

Jag skulle säga problemen är som värst nu, sedan blir det lättare ju äldre du blir. När du närmar dig 30 år och han är 45 så kommer ganska få att höja på ögonbrynen.

Men det är inte bara åldern som är problematiskt, de flesta man möter vet ju inte om hur gamla man är. Men utseendet kan då ställa till det, säg att du ser ut att vara yngre än dina 18 år och han samtidigt ser äldre ut än sina 33 år, då reagerar man lättare även när man inte vet åldern på er två.

Men i vart fall. Eftersom ni tydligen är vänner och umgås, varför inte visa upp er tillsammans som vänner och se vad folk säger och tänker. Att vara vänner är något helt annat än att vara ett par. Vänskap har inte åldersfokus på samma sätt som en kärleksrelation har.

Det beror på att som vänner är det inte så viktigt att man är i samma livsfas, medan när man är tillsammans är det ju bra om man är i samma fas i livet. T.ex nu kanske du fortfarande går i skolan, medan han jobbar. Senare kommer en period där ni båda jobbar. Du kommer att vilja träffa folk, medan han kanske redan är klar med det och helst vill träffa samma folk som han ju träffade och lärde känna före 30 års ålder.

Senare i livet är han på väg att bli pensionär, medan du har 15 år kvar i arbetslivet. Ska han som pensionär sitta hemma bara för att du inte kan leva livet och resa runt i världen. Det är några få år där mellan 65-75 som man har denna möjlighet innan kroppen börjar bli för trött för att resa.

Hur ser familjerna ut? Är dina föräldrar i 45 års åldern är det nog lite lättare än om din mamma är 36 år och fick dig när hon var 18... och din pappa är i samma ålder. Då kan det upplevas som att han kunde varit din förälder. Nu är 15 år inte tillräckligt för det, men närapå.

I vart fall. När kvinnan är äldre, 25 år och uppåt så försvinner många av de här betänkligheterna att det är 10-20 års skillnad. Även om det finns praktiska saker som kan bli jobbiga. T.ex kanske du får räkna med att leva 20-30 år som ensam pensionär om ni lever tillsammans till ni blir gamla.

Skit inte där du äter, pappskalle. Du är där för att arbeta, inte för att ragga.

Så mycket trams man läser här i tråden. Åldern är helt perfekt (och inte ovanlig när det gäller att tjejer i din ålder attraheras av män i den åldern).

Så om ni trivs ihop och har det bra och båda två vill vara med varandra så vore det väl jordens största misstag om ni inte blev ihop. Ni lever bara en gång och varför skulle ni lyssna på vad någon annan säger eller någon tramsig formel som vissa tramspellar hostar upp?

Låt de som stör sig på er kärlek få göra det. Be dem bara låta bli att blanda in er i det. Så slösar ni tiden på er kärlek istället.



Som sagt. Omvärlden kommer alltid att ha reaktioner på allt möjligt. Skit i det va fan. Varför ska ni bry er om vad någon annan tycker? Andra har inte med det att göra. De flesta andra som har negativa kommentarer är nog bara avundsjuka på er. Som jag misstänker att de flesta negativa i den här tråden är.

Ja men kör. Hur illa kan det gå ? Du är ju bara 18.

Kan hålla hela livet eller en månad. Bara du mår bra av det så är det inga problem.
Skit i vad andra tycker eller säger. Bara du kan ta beslut som gör dej lycklig.

Om du avstår kommer du resten av livet undra hur det hade blivit om ni hade varit ett par.

Sitta kvar som ett hjärnspöke.

Faktiskt. En 18-åring uppfattas som ett barn för en vuxen man. Hur söt och fin man än är så är det ett barn på alla sätt och vis (utom juridiskt). Man har liksom inte så mycket gemensamt, befinner sig i helt olika skeden i livet.

När man är 18 år vet man inte riktigt vad man vill. Om du väljer att köra på honom kommer du nog undra hur du tänkte när du blir äldre.

Ni är ju i helt olika faser i livet också. Vill du inte ut och resa? Backapacka runt världen eller så? Vill du verkligen vara tillsammans med någon över 30+ som antagligen vill slå sig ner och skapa familj. Tror du kommer ångra dig. Men bara köra på om du vill. Jag kan ju självklart ha fel.

Prova att träffa varandras vänner. Det är då skillnaden märks, från båda håll.

Regeln gäller den yngsta som man kan vara tillsammans med. 33/2+7 är 23,5 så han kan vara tillsammans med henne.