Sverige har under de senaste åren rört sig i riktning mot att bli en totalitär övervakarstat i klass med bananrepubliker. Befolkningen hålls i skräck av medierna, och i “trygghetens” namn har vi fått mer övervakning, fler tvångsmedel, hårdare straff och en ström av nykriminaliseringar. Allt har sålts in med samma slagord: att stoppa gängkriminalitet, skjutningar och sprängningar.
Den personliga integriteten är som bortblåst. Och med tanke på vilka makthavare vi har är det knappast en fråga om verktygen kommer att missbrukas, utan när och hur.
2009 lät det såhär i riksdagen:
“Ytterligare åtgärder för att förhindra integritetskränkande lagar.”
Idag är jargongen en helt annan..
Från 2023:
"Det råder ingen tvekan om att tyngdpunkten mellan effektiv brottsbekämpning och personlig integritet nu flyttas"
Så frågan är: har svenskarna fått nog nu?
Särskilt med tanke på att i princip alla brottskategorier gått stadigt ned de senaste 10 åren och att även de senaste trenderna för skjutningar ser ut att vara på väg att dö ut. Hur mycket frihet ska egentligen offras tills befolkningen sätter stopp?
Den personliga integriteten är som bortblåst. Och med tanke på vilka makthavare vi har är det knappast en fråga om verktygen kommer att missbrukas, utan när och hur.
2009 lät det såhär i riksdagen:
“Ytterligare åtgärder för att förhindra integritetskränkande lagar.”
Citat:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ytterligare-atgarder-for-att-forhindra_gx02k421/
Motivering
Många medborgares förtroende för att staten – riksdag och regering – tar hänsyn till och skyddar enskilda människors intressen har allvarligt skadats genom flera av de uppslitande debatter som ägt rum de senaste åren. Det gäller bland annat FRA-lagen, Ipred, datalagringsdirektivet, hemlig rumsavlyssning och liknande frågor som fått stor uppmärksamhet.
Lagstiftningar som rör avgränsningen av skyddet för privatlivet ger alltid upphov till svåra avvägningar. Det är viktigt att vidta åtgärder för att reparera allmänhetens förtroende för lagstiftarens förmåga att väga in dessa aspekter. För att underlätta det arbetet föreslås två nya bestämmelser.
Många medborgares förtroende för att staten – riksdag och regering – tar hänsyn till och skyddar enskilda människors intressen har allvarligt skadats genom flera av de uppslitande debatter som ägt rum de senaste åren. Det gäller bland annat FRA-lagen, Ipred, datalagringsdirektivet, hemlig rumsavlyssning och liknande frågor som fått stor uppmärksamhet.
Lagstiftningar som rör avgränsningen av skyddet för privatlivet ger alltid upphov till svåra avvägningar. Det är viktigt att vidta åtgärder för att reparera allmänhetens förtroende för lagstiftarens förmåga att väga in dessa aspekter. För att underlätta det arbetet föreslås två nya bestämmelser.
Idag är jargongen en helt annan..
Från 2023:
"Det råder ingen tvekan om att tyngdpunkten mellan effektiv brottsbekämpning och personlig integritet nu flyttas"
Citat:
https://www.regeringen.se/tal/2023/01/anforande-av-justitieminister-gunnar-strommer-vid-folk-och-forsvars-rikskonferens-2023/
Det råder ingen tvekan om att tyngdpunkten mellan effektiv brottsbekämpning och personlig integritet nu flyttas. Det är samhällsutvecklingen som motiverar det, och jag har själv omprövat min inställning till flera frågor.
Men allt vi gör har förebilder, antingen i våra egna lagar, eller i lagar i andra demokratiska rättsstater, inte minst våra nordiska grannländer. Det avgörande är hur olika åtgärder utformas konkret.
Men allt vi gör har förebilder, antingen i våra egna lagar, eller i lagar i andra demokratiska rättsstater, inte minst våra nordiska grannländer. Det avgörande är hur olika åtgärder utformas konkret.
Så frågan är: har svenskarna fått nog nu?
Särskilt med tanke på att i princip alla brottskategorier gått stadigt ned de senaste 10 åren och att även de senaste trenderna för skjutningar ser ut att vara på väg att dö ut. Hur mycket frihet ska egentligen offras tills befolkningen sätter stopp?