Citat:
Ursprungligen postat av
FemHaxx
Det här faller ju rakt in i survival bias. Det är halvsvårt att övgöra som vuxen vad som är farligt när man kvävdes ihjäl på mellanstadiet, du greppar det va?
Barn har inte konsekvenstänk och själva poängen med att barn ska ha vårdnadshavare, lärare etc är just att LÄRA barn vad som är farligt, så att inte barnen dränker sig, kväver sig, slår ihjäl sig eller förgiftas. Det du kallar "överbeskyddande" är det som faller in under grundläggande föräldraskap, nämligen att se till att ungjävlarna överlever barndomen.
Absolut. Men det är en stor skillnad mellan att älska och bry sig om kontra överbeskydda. Förstår du inte det kommer jag aldrig kunna förklara för dig. Du har helt enkelt inte de referensramarna som jag har.
Jag anser mina föräldrar gav mig så mycket av den kunskapen de förmådde och kunde och det har hjälpt mig otroligt mycket i mitt väldigt äventyrliga liv. De visste också att hålla goda relationer med de grannar och bekantingar som skulle kunna bli en livlina för deras egen avkomma. Och dem själva. Och gudarna ska veta att min mamma ställde upp mer för de flesta av dem än hon fick tillbaka.
Det "underförstådda" samspelet verkar inte existera idag dock. Idag håller de flesta sig till sitt eget. Jag har till stor del ärvt mina föräldrars inställning och småpratar med alla grannar som vill, visar intresse om de så önskar och bryr mig. Pratar med folk på bussen, "ser" människor. Får samma tillbaka. Men jag tror det är relativt sällsynt idag?