Citat:
Ursprungligen postat av
st33r
Förstår mig inte på filip hammars upprepade förtjusning i att berätta hur han och hans heterosexuella välbärgade dylanmän till mediemansskompisar får gå på hemliga bögklubbar i Berlin osv. Det verkar vara som en sorts troffé han har - om män knullar på toaletten eller pissar på varandra. Det är det riktiga livet det, då är hammar riktigt stolt
Vad handlar det om? Att det är mycket droger i omlopp och känns exklusivt att få vara på en o-svennig plats?
Såvitt jag vet är ingen av dessa åldrade manspojkar inne på techno. Känner de att "det är där allt händer" och att de är lite edgy?
Kul btw hur mycket mellan raderna de går ut med att deras vänner knarkar. När Wikingson berättar om hur övriga kompisar åkt till Amsterdam, och att han inte hängde med denna gång att han inte orkade med att "festa hårt". Då fattar man ju att alla inblandade drar i sig ladd molly och allehanda droger. Fast de berättar alltid om sånt som om de bara groggar en massa. Jo tjena att dom gör
PS. Det måste vara den värsta typen av devalverande björntjänst F&F gör för en artist eller annan mediapersonlighet då de gör dem till en karaktär i sina berättelsers karaktärsgalleri.
En artist som Krunegård har jag gått från 25% till noll % lust att lyssna in mig på sen den främsta kontexten till "Krunis" blivit att han super med Emil Persson och div Nexico-typer. Samma sak när komikern Nisse Hallberg började dyka upp i de sammanhangen. Eller Paul Holländer som konstnär. De blir nersolkade liksom.
Det är väl bara så enkelt att 16-25 åriga killar tycker att just den här typen av anekdoter/beteende är "skönt" eller "fett" osv, medans de flesta typ 30/40 plussare har nått en punkt i livet då man känner sig "färdig" med det. Men kändisar åldras sällan i samma takt som sina fans, utan fanskaran hålls vid liv genom genom att äldre lyssnare tröttnar, och byts ut mot nya yngre lyssnare, som inte redan hört Filip Hammar berätta om sitt knarkiga liv i 20 år redan. Känns som att det är lite av en "bugg" i det moderna medialandskapet typ, där kändisar liksom fryser fast i den ålderskategori de först blev kända för.
Kan bara titta på mig själv och när jag upptäckte Fredrik och Filip som femtonåring var det ju svinballt med knark, sex, och allt det där som jag nu som 40-åring tycker är rätt patetiskt att romantisera kring. Antar att det är ungefär likadant för alla andra som är i min ålder och var med när FF dök upp och blev kända, att man kanske nånstans bara gett upp hoppet för att dom ska utvecklas i ens eget tempo och "mogna" på liknande sätt.