Förortssvenskan, ett samhällsproblem

Den svenska naiva försiktigheten har gjort att förortssvenskan sprider sig till varje vrå i det här landet.
I min mening är inte det något man bör blunda för utan bör ses som något negativt. En långt pågående trend samhället bör försöka bryta!

Men vi lever som vi alla vet i ett naivt samhälle där folk är rädda för att bli kritiserade och attackerade för att de säger vad de verkligen tycker.

Den här "dialekten" eller sociolekten, vad den representerar och den subkultur den kommer ifrån, är inget positivt. Och det låter rent ut sagt för j*vligt. Personligen har jag också vuxit upp i områden där subkulturen har sina ursprung. Men jag valde helt enkelt att inte prata på det sättet. Många väljer att kalla det dialekt, men egentligen är det mesta slang och lånade ord från andra språk. En sörja.

Idag ser man svenska ungdomar sitta på tunnelbanan och häver ur sig "wallah, mammas död" .. "Abo, ja svär ja nocka honom brur" Man både skrattar och skäms å deras vägnar över det, för det är så töntigt.

Med den så kallade dialekten kommer även en attityd och ett förändrat beteende ofta på köpet. De tror på riktigt att de blir lite coolare i sitt fåniga lilla gäng. Subkulturen den är kopplad till och de trender man ser där är knappast något vi alla egentligen vill att barnen ska bli indoktrinerade i. Eftersom föräldrar och vuxna i samhället inte förmår sig göra något åt det, eller helt enkelt inte bryr sig. Hur kan vi komma åt problemet? Det är såklart ett mångfacetterat problem. Men var börjar man?

Ska regering och riksdag klubba igenom för en del språklära i läroplaner, eller biter inte det? Det är ibland förståligt att man blir en produkt av sin miljö, men kan man även på kommunal nivå göra något?
Hur höjer vi statusen för rikssvenskan bland ungdomarna?

Rikssvenskan är det skrivna språket. Inte det slappa språket som används i privata konversationer eller på sociala medier, utan i tryckt text som i böcker med lite högre klass än kiosklitteratur. I motioner i riksdagen, i lagtexter, i rättstavningsprogrammens ordlistor, i forskningsrapporter och i formella skrivelser är där den lever och frodas.

Det betyder att rikssvenskan inte talas av någon. Inte av kungen eller någon annan auktoritetsperson, av stockholmare överlag eller av folk i eller från Nyköping. Ni talar allesammans dialekt och det låter mest som olika sorters gnällbältesdialekter, svealändska kanske man kan kalla det. Rikssvenskan är kanslispråket, den är inte för ungdomar.

Jag kommer från och bor i Norrbotten, men inte skriver jag på min dialekt för det. Jag skriver på rikssvenska, för det är vad jag är van vid att göra genom att det är mycket av det jag läser. Att skriva på dialekt är fånigt. Det är inte hur man skriver och det ser mest ut som att någon försöker visa sig på styva linan.

Förortssvenska är bara en till dialekt bland flera andra i stockholmsområdet. Att den skulle utgöra exempel på språklig och samhällelig förflackning och misär är åsikter som hålls av folk som vill verka bättre än andra.

Det finns inget sluttande språkplan. Språket kommer inte att övergå i grymtningar, gnyenden och gnolande om det inte skärps upp av språkpoliser. Språket går från att vara begripligt till att bli mer begripligt och det sker helt utan översyn. Men många svenskar är besatta av hur andra pratar och skriver, så att man kan känna sig bättre än de där andra.

Är inte många barn som använder sådant om de bor i bra områden. Där har man sällan pengar i sedlar utan är betalkort.
Kanin förkommer då någon ledare eller några ska skjutas. Då oftast med en tabbe eller kanske en kalle.

Vi har ett gigantiskt problem med yngre som inte vill vänta på penarna genom skolgång och yrkeskarriär utan vill ha rikedomen nu. Långt i från hästhandlarnas svarta affärer.

Dom namnen är ju dock inga nymodigheter, eller övht kopplat till ortensvenskan, utan är gamla svenska smeknamn som folk använt under lång tid.

Huruvida man använder kontanter eller inte spelar mindre roll, den där retaurangmiddagen gick fortfarande på två lax, även om man betalade med kort.

Jag har aldrig hört mina barn använda sådan uttryck men så har de bott i bra områden utan kriminella.
De har sagt tusen kronor eller femhundra.

Du menar alltså att de pratar om kalle, automatvapen, oftast Kalasjnikov eller kanin för en miljon kronor?

Är kanske vanligare bland vuxna än bland barn, men det är fortfarande fullt normala, gamla, svenska smeknamn för sedlarna, och summorna.

Du umgås i sämre kretsar.
Jag är 69 och aldrig hört någon kalla saker för sådant före jag började läsa böcker om gängkriminella.
De menar alltså att du kallar pistol för tabbe?
En miljon för en kanin?
Automatvapen för kalle?

Lax har jag nog hört men sällan någon som använder det utan man pratar om tusen kronor eller möjligen kkr.

Jag pratar om "Röding" och "Lax" vilket är gamla, väletablerade, smeknamn på 500-ingen och 1000-lappen.

Jag pratar om "Röding" och "Lax" vilket är gamla, väletablerade, smeknamn på 500-ingen och 1000-lappen.

Det här klagandet på ungdomars språk är väl nästan lika gammalt som språket självt.
T ex
"Moderna trender verkar bli allt mer förnedrande... Det vanliga talade språket har också stadigt blivit grövre."
Yoshida Kenkō (1283–1350, Japan)
https://www.reddit.com/r/ancienthistory/comments/1jx2j8j/old_men_complaining_about_the_youths/?tl=sv

De enda som kan få problem med detta är det fåtal som bara kan tala på det viset. Som tur är så kan de flesta växla mellan olika språk, dialekter och sociolekter när de byter sammanhang.

Finns ett gammalt svenskt ordspråk: "Tala med bönder på bönders vis och med de lärde på latin."
(Karlfeldt på slutet av 1800-talet)
https://sv.wiktionary.org/wiki/Tala_med_b%C3%B6nder_p%C3%A5_b%C3%B6nders_vis_och_ med_de_l%C3%A4rde_p%C3%A5_latin.

Så nej, jag är inte orolig. Dessutom kommer vårt svenska språk att berikas med nya uttryck så som det har gjort i väldigt många ord. Som tur är.