Förortssvenskan, ett samhällsproblem

Den svenska naiva försiktigheten har gjort att förortssvenskan sprider sig till varje vrå i det här landet.
I min mening är inte det något man bör blunda för utan bör ses som något negativt. En långt pågående trend samhället bör försöka bryta!

Men vi lever som vi alla vet i ett naivt samhälle där folk är rädda för att bli kritiserade och attackerade för att de säger vad de verkligen tycker.

Den här "dialekten" eller sociolekten, vad den representerar och den subkultur den kommer ifrån, är inget positivt. Och det låter rent ut sagt för j*vligt. Personligen har jag också vuxit upp i områden där subkulturen har sina ursprung. Men jag valde helt enkelt att inte prata på det sättet. Många väljer att kalla det dialekt, men egentligen är det mesta slang och lånade ord från andra språk. En sörja.

Idag ser man svenska ungdomar sitta på tunnelbanan och häver ur sig "wallah, mammas död" .. "Abo, ja svär ja nocka honom brur" Man både skrattar och skäms å deras vägnar över det, för det är så töntigt.

Med den så kallade dialekten kommer även en attityd och ett förändrat beteende ofta på köpet. De tror på riktigt att de blir lite coolare i sitt fåniga lilla gäng. Subkulturen den är kopplad till och de trender man ser där är knappast något vi alla egentligen vill att barnen ska bli indoktrinerade i. Eftersom föräldrar och vuxna i samhället inte förmår sig göra något åt det, eller helt enkelt inte bryr sig. Hur kan vi komma åt problemet? Det är såklart ett mångfacetterat problem. Men var börjar man?

Ska regering och riksdag klubba igenom för en del språklära i läroplaner, eller biter inte det? Det är ibland förståligt att man blir en produkt av sin miljö, men kan man även på kommunal nivå göra något?
Hur höjer vi statusen för rikssvenskan bland ungdomarna?

Om det är en del av subkulturen, så är det väl inget problem. Då är den just underordnad.

Svenska förortsungar som inte kan prata rent efter de nått 6 års ålder är felknullade, de kommer växa upp till wiggers..

Föräldrarnas och skolans fel.

Lär du dig inte prata och uttrycka dig korrekt kommer du för alltid att behandlas som en underdog och mindre vetande.

När vi som 7åringar började skolan hade min bästa kompis något fel med talet (han var inte skåning, gotlänning eller norrlänning) Han blev skickad till en talpedagog två gånger i veckan under första terminen. Tillslut lärde han sig prata rent.

Rikssvenskan är det skrivna språket. Inte det slappa språket som används i privata konversationer eller på sociala medier, utan i tryckt text som i böcker med lite högre klass än kiosklitteratur. I motioner i riksdagen, i lagtexter, i rättstavningsprogrammens ordlistor, i forskningsrapporter och i formella skrivelser är där den lever och frodas.

Det betyder att rikssvenskan inte talas av någon. Inte av kungen eller någon annan auktoritetsperson, av stockholmare överlag eller av folk i eller från Nyköping. Ni talar allesammans dialekt och det låter mest som olika sorters gnällbältesdialekter, svealändska kanske man kan kalla det. Rikssvenskan är kanslispråket, den är inte för ungdomar.

Jag kommer från och bor i Norrbotten, men inte skriver jag på min dialekt för det. Jag skriver på rikssvenska, för det är vad jag är van vid att göra genom att det är mycket av det jag läser. Att skriva på dialekt är fånigt. Det är inte hur man skriver och det ser mest ut som att någon försöker visa sig på styva linan.

Förortssvenska är bara en till dialekt bland flera andra i stockholmsområdet. Att den skulle utgöra exempel på språklig och samhällelig förflackning och misär är åsikter som hålls av folk som vill verka bättre än andra.

Det finns inget sluttande språkplan. Språket kommer inte att övergå i grymtningar, gnyenden och gnolande om det inte skärps upp av språkpoliser. Språket går från att vara begripligt till att bli mer begripligt och det sker helt utan översyn. Men många svenskar är besatta av hur andra pratar och skriver, så att man kan känna sig bättre än de där andra.

Förortssvenskan är ett begränsat problem. Det är värre att unga och även nu många vuxna börjat att använda engelska ord för basala uttryck. Börjar nu att höras till och med i Sveriges radios program.

- Signa ett kontrakt
- Mova en spelpjäs

Och så vidare. Lättja, engelskans dominans i populärkulturen, och brist på läsning av svenska texter fördärvar svenskan mer än förortssvenska.

Nej, det behövs inga språkpoliser.

Vad som behövs är språkträning i vårdat tal.

Skådespelare fick förr lära sig tala tydligt, kanske en del fortfarande. Sveriges Radio ockå, men de har slopat kraven. Allt går för sig tycker de där.

Rinkebysvenskan är ingen dialekt utan en förvanskning av svenska. Shakespears pjäser kan definitivt inte framföras på Rinkebysvenska.

Men det är inte bara Rinkebysvenska som är problemet utan språkbehandlingen generellt bland nyare generationer. Typiskt är den dåliga diktionen och att man talar väldigt snabbt och ofta stötvis som diarré som sprutar ut sekventiellt.

Språkträning är det enda som hjälper. Som Elizas i My fair lady.

Kultureliten hyllar Ortenklyket. Samma på Söder. Skäggiga hipsters som bekänner sig till marXXismen har jackat det och kryddar med gangsta'. Det kallas att "dekonstruera borgerliga maktstrukturer och bryta ner högerhiarkier". Ortensvenskan, är ett effektivt verktyg med vilket vänstern bekräftar sin makt i vardagen. Den som redan marinerats i ortenspråk röstar inte Tidö.

Allt som är emot borgarnas språkbruk ses som "uppkäftigt upproriskt" och som föredömlig mångkultur.

Unga borgare vill inte vara sämre och lyssnar i trådlösa lurarna på idoler som ordar bankammarrim påstått sexigt. Programledare, poddare, influencers. Alla talar numer nysvenska.

Och till slut grymtar man bara…

Jag jobbade med en ung och vältalig invandrarkille som pratade god svenska med mig.
När han mötte en kompis gick han över till typiskt förortstugg.

Språk beror en hel del på sammanhanget och för att passa in.


Tror dock det är ett stort problem numera när varenda stad har platser där nästan bara invandrare bor och jobbar, de hör ingenting riktig svensk prata någonsin.
Tänkte på det när jag såg ett reportage om en familj som flyttat pga gängkriminalitet.
Pappan som var invandrare pratade ok svenska med brytning. Ungen som var född och uppväxt här pratade betydligt värre svenska.
Det kommer bli ett jätteproblem.

Jag tror det stora problemet är att ordförrådet verkar minska drastiskt. Särskilt inom invandrargrupper givetvis, men även yngre svenskar. Det är ofta jag säger något ord som de inte tycks förstå och får välja något enklare. Tragisk utveckling, då det enligt min mening gör komplext tänkande och resonerande svårare.

Ja. Om man jämför hur folk pratade i inspelningar från t.ex. 1940-talet så är det ett uppenbart språkligt förfall. Uppenbart! Eller deras handstil som ofta var väldigt vacker. Oj! Nu börjar t.o.m. skrivstil bli bortglömd överhuvud taget. Häpp.