Sparar vi för mycket till vårt skilsmässobarn?

Min exman och jag hade en väldigt bra separation och har haft ett bra samarbete sen vi skildes för fyra år sen. Vi har ett barn tillsammans som går på lågstadiet. När vi separerade tjänade vi ungefär lika mycket så vårt upplägg blev att vi skickar över 5000kr var till ett gemensamt konto varje månad och så tar man pengar därifrån för aktiviteter, kläder, och sånt.

Det som är kvar i slutet av nästa lön går in på barnets sparkonto. Oftast går det över mellan 4 och 6 tusen. (Kollade och snittsumman är 4400 kr). Vissa månader när man inte gjort så mycket har det gått in precis över 8000 kr på sparkontot, vissa sommarmånader har hela summan gått åt. Framtidsspar och ekonomisk stabilitet är något vi båda har prioriterat och var viktigt för oss när vi skildes.

Sen skilsmässan har min exman ökat sin lön med över 30000kr och jag har ökat min lön med 4000 men summan som vi för över är fortfarande samma.

Min exman har träffat en ny kvinna som har två egna barn. Dem har inga gemensamma barn. I augusti förra året flyttade dem ihop. Hon har ett helt vanligt jobb och jag gissar hon tjänar runt 45000 i månaden. I grund och botten tycker jag om henne väldigt mycket och det finns inga konflikter eller något surt mellan oss.

Hon tycker nu det är orättvist att vårt barn kan spara så mycket pengar och har sagt att hon vill att exmannen betalar mindre för vårt barn. Vi har pratat om detta alla tre så jag vet att det inte är min exman som skyller på nya kvinnan för att han egentligen vill betala mindre. Först var det för "inget barn behöver spara så mycket" och "det går ut över deras familjeekonomi".

Jag tycker i grunden inte att det är min sak att lägga mig i deras ekonomi. Men inte heller hennes att lägga sig i vårt upplägg för vårt barn. I alla fall inte så länge dem har långt över vad dem behöver för att klara sig ekonomiskt vilket dem har.

Min exman håller med mig men undrar nu om vi kan hitta någon kompromiss eftersom att detta tydligen blivit en stor konflikt i deras hem. Det har kommit fram att nya kvinnan och hennes ex inte har möjligheten att spara lika mycket till deras barn och hon tycker det blir orättvist.

Är jag självisk som tycker att vårt upplägg inte ska ändras? Är det någon som har förslag på hur en ny lösning eller ändring skulle kunna se ut?

Du kan inte bestämma hur mycket din exman ska spara till ert barn. Inte heller tycker jag det är din sak att komma med förslag på hur din exman ska lösa konflikter i sin nya relation. Din exman låter som en mes och min misstanke är att han säger att han håller med henne till henne och håller med dig till dig. Förmodligen därför ni i dina ögon hade en "bra" separation och det nu blir problem när han har en ny, för att han är en mes som inte klarar att hålla en egen linje utan försöker hålla med er damer hela tiden bara.

Du kan tydligt deklarare att du tycker ert nuvarande upplägg fungerar bra och gärna fortsätter med det. Därefter är det din exmans sak hur han sköter sin ekonomi och sin relation, inte din.

Ja, jag tycker att ni sparar för mycket, åtminstone om det är i barnets namn. Risken är att pengarna blåses på ett par år. Oavsett räcker det med någon tusenlapp eller två i månaden, vilket ger kontantinsats till ett första boende.

I så fall är det bättre att föräldrarna sparar själva, och kan hjälpa till med lägenhet osv.

Vad är det för ränta på barnets sparkonto? jag hoppas att den är högre än inflationen?

Knepig situation det där.

Jag tycker nog att sparandet för bonusbarnen är en sak för barnens biologiska föräldrar förutsatt att sparadet för ert barn inte går ut över ditt ex hushållsekonomi.

Eftersom de bör bidra med samma summa är det i allra högsta grad hennes sak.

Vi har satt oss ner och pratat om det vi tre och då säger han vad han tycker, hon också och jag med. Försöker inte lösa deras konflikt. Vill veta om det är jag som är helt fel ute i att jag inte tycker vårt upplägg ska ändras.

Från mitt håll blir det konstigt om vårt barns ekonomiska förutsättningar blev sämre efter att pappan började tjäna mycket mer än innan. Jag tjänar inget på vårt ekonomiska upplägg vill jag också säga.

Om ditt ex och hans nya partner tjänar över 100 000 kr i månaden tillsammans men ändå inte får ihop sin ekonomi borde de börja titta där istället för att attackera dig.

Han får stå för sitt egna barn och hon för sitt. Det mest sunda är väl att de inte blandar ihop barnen. Ska de hitta på saker för ungarna får man åka iväg själv med ungen. Barn ska inte blandas med plastsyskon, det blir inte roligt för dem

Håller med Katzyn ovan.

Med det sagt är ju förstås den enklaste lösningen att ni helt enkelt delar rakt av på alla utgifter gemensamt och sparar separat. Det finns ingen lag som säger att ni måste spara samma summa varje månad. Om du vill spara mer och han vill spara mindre så är det helt okej.

Sparandet är inte i barnets namn utan kontot är uppsatt så vi kontrollerar när sonen får tillgång till pengarna. Inte automatiskt när han är 18.

Det fanns massor med andra sätt att dela på barnets räkningar än att ha ett gemensamt konto för det. Man kan också göra så att efter att räkningarna dragits från det gemensamma kontot tar var och en tillbaka hälften av det som är kvar. Att han ska vara med och betala för barnets räkningar är en sak, att han ska betala för ett väldigt stort sparande är en annan sak och nej, TS kan varken bestämma att han ska spara till barnet eller hur de ska lägga upp att betala för barnets utgifter, han bestämmer över sina pengar.

Hon är avundsjuk helt enkelt, men andra prioriteringar så kan hon lägga undan lika mycket.

Men lite förståelig är jag mot den nya, de bor tillsammans. Pengarna som finns kvar i slutet kanske hon vill ha till gemensam buffert/resor mm

Men varför så mycket sparande till barnen?
Blir en bra slant när de flyttar ut, kanske öka sparandet med 2000 och skippa de som finns kvar i slutet
Allt går att lösa, men det du och ex kommer överens om ska nya inte lägga sig i är era barn det handlar om.