Sparar vi för mycket till vårt skilsmässobarn?

Vi har satt oss ner och pratat om det vi tre och då säger han vad han tycker, hon också och jag med. Försöker inte lösa deras konflikt. Vill veta om det är jag som är helt fel ute i att jag inte tycker vårt upplägg ska ändras.

Från mitt håll blir det konstigt om vårt barns ekonomiska förutsättningar blev sämre efter att pappan började tjäna mycket mer än innan. Jag tjänar inget på vårt ekonomiska upplägg vill jag också säga.

Om ditt ex och hans nya partner tjänar över 100 000 kr i månaden tillsammans men ändå inte får ihop sin ekonomi borde de börja titta där istället för att attackera dig.

Hur man vill spara till sitt barn bestämmer barnets föräldrar. Du bestämmer hur mycket du vill spara och han bestämmer hur mycket han vill spara. Du kan självklart ha en åsikt om hur mycket han ska spara, men du kan inte driva igenom din åsikt så det spelar ingen roll om du är "rätt eller fel ute".

Ni sparar väldigt mycket mer än de flesta familjer i Sverige till ert barn. Sen kan ingen utomstående säga om det är "för mycket", utan du bestämmer hur mycket du vill spara, och han bestämmer hur mycket han vill spara. Du kan tycka att det är hur konstigt som helst men det är ändå han som bestämmer hur han sköter sin ekonomi och inte du.

Hon är avundsjuk helt enkelt, men andra prioriteringar så kan hon lägga undan lika mycket.

Men lite förståelig är jag mot den nya, de bor tillsammans. Pengarna som finns kvar i slutet kanske hon vill ha till gemensam buffert/resor mm

Men varför så mycket sparande till barnen?
Blir en bra slant när de flyttar ut, kanske öka sparandet med 2000 och skippa de som finns kvar i slutet
Allt går att lösa, men det du och ex kommer överens om ska nya inte lägga sig i är era barn det handlar om.

Absolut men det handlar ju först och främst om gemensamma kostnader för barnet så det måste vi först komma överens om innan upplägget ändras. Sen också att upplägget funkat och varit problemfritt i fyra år.

Tycker också att om man har ett gemensamt barn och man har bestämt sig för att spara till barnet (vilket vi har prioriterat) så behöver vi ju komma överens om ett upplägg för hur mycket. Om vi ska börja spara mindre så vill jag ändå att vi sparar lika mycket var för det är inte rättvist att han tycker att det är bra med ett offensivt sparande till barnet men inte bidrar själv trots att han tjänar mer.

Som jag ser det är det huvudsakliga problemet här att din exman är en jävla tönt som inte klarar att ta egna beslut och kommunicera dem tydligt. Jag tycker dock att din bästa strategi för att hantera honom är att bemöta honom som om han vore en autonom vuxen som är förmögen att ta egna beslut och hoppas att han faktiskt blir en sådan genom att bli behandlad så. Mycket mer problematiskt för ert barn att ha en sån mes till far än vad sparandet hit eller dit landar på.

Ni behöver komma överens om hur barnets räkningar ska betalas. Ni behöver inte nödvändigtvis komma överens om hur mycket ni ska spara till barnet, eftersom ni kan ha varsitt separat sparande till barnet.

Lösning 1. Ditt ex säger hur mycket han kan tänka sig att spara till barnet i månaden och ni lägger ert inbetalningar till det gemensamma kontot efter det. Vill du spara mer gör du det separat.

Lösning 2. Ni lägger ner det gemensamma kontot, delar räkningarna lika och sköter allt sparande till barnet separat i framtiden.

Att du inte kan spara mer än honom är trams. Sköt era separata liv separat som separerade.

Min exman och jag hade en väldigt bra separation och har haft ett bra samarbete sen vi skildes för fyra år sen. Vi har ett barn tillsammans som går på lågstadiet. När vi separerade tjänade vi ungefär lika mycket så vårt upplägg blev att vi skickar över 5000kr var till ett gemensamt konto varje månad och så tar man pengar därifrån för aktiviteter, kläder, och sånt.

Det som är kvar i slutet av nästa lön går in på barnets sparkonto. Oftast går det över mellan 4 och 6 tusen. Vissa månader när man inte gjort så mycket har det gått in precis över 8000 kr på sparkontot, vissa sommarmånader har hela summan gått åt.

Sen skilsmässan har min exman ökat sin lön med över 30000kr och jag har ökat min lön med 4000 men summan som vi för över är fortfarande samma.

Min exman har träffat en ny kvinna som har två egna barn. Dem har inga gemensamma barn. I augusti förra året flyttade dem ihop. Hon har ett helt vanligt jobb och jag gissar hon tjänar runt 45000 i månaden. I grund och botten tycker jag om henne väldigt mycket och det finns inga konflikter eller något surt mellan oss.

Hon tycker nu det är orättvist att vårt barn kan spara så mycket pengar och har sagt att hon vill att exmannen betalar mindre för vårt barn. Vi har pratat om detta alla tre så jag vet att det inte är min exman som skyller på nya kvinnan för att han egentligen vill betala mindre. Först var det för "inget barn behöver spara så mycket" och "det går ut över deras familjeekonomi".

Jag tycker i grunden inte att det är min sak att lägga mig i deras ekonomi. Men inte heller hennes att lägga sig i vårt upplägg för vårt barn. I alla fall inte så länge dem har långt över vad dem behöver för att klara sig ekonomiskt vilket dem har.

Min exman håller med mig men undrar nu om vi kan hitta någon kompromiss eftersom att detta tydligen blivit en stor konflikt i deras hem. Det har kommit fram att nya kvinnan och hennes ex inte har möjligheten att spara lika mycket till deras barn och hon tycker det blir orättvist.

Är jag självisk som tycker att vårt upplägg inte ska ändras? Är det någon som har förslag på hur en ny lösning eller ändring skulle kunna se ut?

För varje gång du / ditt exx går med på hennes krav så kommer ni såga av en bit på plankan ni står på. Hon kommer med nya krav, tro mej.

Mina barn ärvde pengar och annat från deras farfar ( min pappa ) och min dåvarande sambo som
hade egna barn tyckte detta var katastrof. Alla barn skulle få lika mycket , dvs pengarna skulle delas
mellan alla barn " i familjen "
Att visa hennne att det finns ett testamente som reglerar detta hjälpte föga.
Dom var ju minderåriga, jag kunde själv göra vad jag ville då jag hade kontroll över deras konton.

Förstår inte varför du är så otrevlig. Det du skriver är såklart alternativ men det skulle vara en mer konfiktdrivande lösning än att prata genom detta och hitta ett upplägg genom dialog. Alla har inte dem förutsättningarna vi har men vi är både ekonomiskt stabila och dessutom vänner, samt har alltid pratat om att vår sons ekonomiska framtid är en prioritering för oss även som skilda.

Lösningen nu är väldigt förutsägbar ekonomiskt för båda oss vuxna, flexibel och sätter enkelhet runt sonen i fokus. Det är också värt något och om vi kommer dit att vi för över för mycket så kan man ju bara sänka summan båda för över till kontot. Det är inte systeet med överföringar till kontot det är fel på.

Oj, hur tänkte hon där??

Därför att det upprör mig hur din exman beter sig och hur du förhåller dig till det. Såhär borde han ha hanterat det här.

A. Håller med sin nya om att ni sparar för mycket alternativt att det inte längre fungerar bra att ni sköter detta gemensamt nu när han har en ny relation. Meddelar dig sitt beslut att inte längre spara lika mycket och/eller att ni ska avsluta det gemensama kontot och sköta ekonomin separat nu.

B. Håller inte med sin nya utan tycker att ert nuvarande upplägg fungerar bra. Säger nej till sin nya och du hör inte om det här öht.

Du beter dig och låter som att du har rätt att bestämma över din exmans ekonomi. Det är inte okej. Du kan tycka massor av saker som skulle vara rätt eller fel med hans beslut, men de är hans beslut och inte dina och därmed spelar det väl ingen roll om folk på nätet håller med eller inte? Och vi vet ju ingenting om hans situation bortsett från din ytterst partiska beskrivning så det är ganska meningslöst att sitta och tycka om i grunden.

Du tycker att ert nuvarande upplägg är jättebra, det har du varit väldigt tydlig med. Men om din exman inte håller med så kan du likväl inte kräva att ni fortsätter med det eftersom det är upp till bägge parter. Det är en väldigt märklig beskrivning att det hela fungerar utmärkt, är flexibelt och enkelt med sonen i fokus om konsekvensen är att ni nu har en så stor konflikt mellan era hushåll att du behöver konsultera flashback för hjälp. Om ni separerar er ekonomi så slipper ni ha en konflikt om vem som ska spara till vad. Är inte det sonen i fokus att skära ner på konflikterna?