Citat:
Ursprungligen postat av
A1HORNYLAD
Tack, då vet vi. Regimens våta dröm är att vakna upp till en lördag där allt är normalt och de har full kontroll, vilket kan visas upp både inom landet och för resten av världen. Men bara folket härdar ut i några timmar till och fortsätter göra motstånd och behärska gatorna, faller detta platt. Om uppgifterna rörande generalstrejk stämmer, slutar då allt att rulla istället och regimen står inför ett fiasko.
Det som är så "spännande" med de pågående protesterna i Iran är var de äger rum – inte bara att de över huvud taget sker. När folk går ut på gatorna i Qom, som är en plats som har en brutalt stor betydelse för den religiösa makten, handlar det inte längre bara om pengar eller straffåtgärder. Det handlar om något mycket djupare, nämligen om att många ifrågasätter om det nuvarande systemet är rättvist och riktigt. Det är som om det har uppstått en spricka mellan vad samhället vill ha och vad ideologin säger att man ska tycka och tänka.
Iran beskrivs ofta på fel sätt i västvärlden som ett land som är svagt och splittrat, liknande Irak eller Syrien. Men i verkligheten är Iran ett av de äldsta länderna i världen som fortfarande är sammanhållet, med en stark koppling till sitt territorium och sin kultur. Tanken på att landet skulle kunna delas upp, det som kallas balkanisering, används främst som ett argument i den inre maktkampen i landet - det är inte något som folk i allmänhet vill ha. Vilket vi utomstående kanske inte alltid fattar.
Det som händer nu är mer som när ett politiskt system blir utmattat. Det handlar om en reformrörelse som aldrig har gett det som den lovade. Dessutom har man vant sig vid att myndigheterna beter sig på ett sätt som inte är acceptabelt. Staten upplevs inte längre som om den försvarar landets oberoende eller kulturarv. När man också tycker att den persiska historien och identiteten blir bortglömda eller förstörda försvinner det sista som regimen har att visa upp.
Därför är dagens slagord mer precisa än tidigare. Man avvisar både prästerskapet och vänsterideologisk omtolkning. Man avvisar också exilgrupper som MEK. Det här är inte en protest som enbart handlar om kvinnor. Det är inte heller en protest som enbart handlar om ekonomi. Det är ett öppet ifrågasättande av hela den islamiska republikens existens och det tror jag inte att vi har sett på samma sätt tidigare?
Faller regimen nu? Det är fortfarande oklart. Men skillnaden mot tidigare är att rädsla inte längre fungerar som sammanhållande kitt, och att allt fler iranier tycks se detta som ett sista historiskt fönster. När ett system överlever militärt men förlorar kulturellt och moraliskt, då är slutet sällan snabbt – men ofta hyfsat oundvikligt.