8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ditt inlägg är mycket märkligt eftersom fast vårdkontakt inte alls är samma sak som fast läkarkontakt. En fast vårdkontakt kan vara vem som helst i vården och syftet är att samordna patientens hela vård.

Föräldrarnas berättelser bevisar tydligt att en fast vårdkontakt har saknats eftersom de problem som framkommer gäller just kommunikation och samordning som en fast vårdkontakt ska hjälpa till med. Ett konkret exempel är att vården i Uppsala underlåtit att kalla Elsa till den årliga kontrollen i slutet av 2024 och har inte heller utrett Elsas matintag, samtidigt har mamman inte kunnat få kontakt med de ansvariga i Uppsala. Detta är ett typexempel på samordning som en fast vårdkontakt ska ansvara för.

Med en lagstadgad fast vårdkontakt hade de problem som ledde till orosanmälan kunnat förebyggas och undvikas. Ansvaret ligger helt hos vårdens verksamhetschef enligt 4 kap. 1 § hälso- och sjuvårdsförordningen:

En verksamhetschef enligt 4 kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses. Verksamhetschefen ska utse en fast vårdkontakt enligt vad som anges i 6 kap. 2 § patientlagen (2014:821).

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso-och-sjukvardsforordning-201780_sfs-2017-80/#K4

Verbet ”säkerställa” innebär att det är en långtgående skyldighet som uppenbart har åsidosatts. Istället har ett barn tvångsomhändertagits på ett synnerligen brutalt sätt. Det är givetvis helt sjukt.

Det stod inte på min bingobricka men tydligen har drevet mot att socialtjänsten kidnappar barn varit helt rätt i sak. Det är dags att göra upp med dessa soctanter en gång för alla nu. Sparka folk, ändra lagstiftning och gör rent hus.

Har varit insatt i flera fall som har uppmärksammats i media/social media. De flesta barn är inte omhändertagna på fel grunder eller är kidnappade. Deras föräldrar motsätter sig friviliga insatser som uppenbarligen behövts. Därefter har tvångsomhändertagande skett och föräldrarna har fortsatt motsatt sig insatser utan allt ska ske på deras villkor. I detta fall har inga frivilliga insatser erbjudits. Ingen förvarning eller kommunikation. Barnskyddsteamet såg svart och soc gick på deras linje. Soc kan inte erkänna fel och anser nog inte att de har fel heller för de tar inte till sig/förstår inte omständigheterna om att flickan aldrig hade fullständigt näringsdropp, därför VAR sjuk, vilket mamman såklart sökte upprepad vård för. Domstolen ser ett falskt orsakssamband mellan att flickan nu är ”frisk” och avskiljandet från mamman. Detta fall är så tragiskt, jag känner flickans och framför allt mammans ångest. Jag ber för att flickan snart får komma hem.

Föräldrar är i allra högsta grad personliga assistenter. Se nedanstående länk:
https://www.forsakringskassan.se/download/18.3a5418591814e228e4413a8/1661265057985/assistansersattning-korta-analyser-2018-2.pdf


Oavsett så får jag nog ta tillbaka vad jag skrev. Personliga assistenter, anhörig eller inte, har nog inte delegation på att koppla dropp, varför det då inte ingår att kontrollera ordinationen.

Nu var det ju mamma och styvfar som skötte näringsdroppet det kom inte hem någon sjuksköterska varje kväll och gjorde det mamman berättade dessutom att hon gav medicin i infarten när flickan mådde så dåligt att hon inte kunde ta den oralt

Man undrar ju vad socialnämnden håller på med!? Att ingen reagerar och begär att beslutet ska hävas!

Uppfattar det som att familjen drar det i alla instanser hela tiden med hjälp av ombud. Ksnke de borde byta ombud.

Det var socialnämndens ordförande som egenmäktigt fattade beslut om akut omhändertagande och umgängesbegränsning. Det är därför inte otroligt att det är prestige som gör att socialnämnden håller fast vid sin ordförandes egenmäktiga beslut.

Om det som hittills framkommit stämmer är det hela förstås ett totalt haveri för rättssäkerheten och demokratin i Sverige (tillsammans med en massa andra haverier som pågår hela tiden).

Det hela är väldigt märkligt eftersom de uppgifter som framkommer i reportagen och domarna mer än väl borde räcka för att upphäva beslutet och även ställa de ansvariga till svars. Det gäller inte minst det som framkommer i följande artikel:

Advokaten: ”Hon bryr sig för mycket – vilken mamma gör inte det”
https://www.sverigesradio.se/artikel/elsas-mamma-kritiseras-lakare-erkanner-fel-i-domstolen

Det är väldigt svårt att tro att det skulle ligga något mer bakom som hittills inte alls framkommit och som motiverar det akuta ingripandet från socialnämndens ordförande.

Det akuta omhändertagandet skedde pga misstanken om MbP vilket var ett riktigt agerande då inte minst med tanke på att barnet hade CVK där man kan tillföra vad som helst

Det akuta kan jag iofs förstå. En barnskyddsläkare påstod att det är fara för flickans liv. Då måste soc nog agera. Om ett barn säger på dagis att det blir slaget hemma åker soc ut på samma sätt så som jag förstår det. Sen kan utredning inom några dagar visa att det inte var sant eller att frivilliga insatser räcker och då får barnet komma hem. Men när det nu kommit fram att flickan fick alldeles för lite näring och assistenten styrker att flickan bara skulle äta så mkt/lite hon kände för… Alla tre föräldrar är socionomer och kände ansvariga handläggare vilket är sjukt skumt. Alla tre kan ju inte vara livsfara för flickan! Däremot… fattar jag inte hur tre socionomer kan tycka det är ok att prata om snopp/pungpappa. Det ger vibbar av sexuella övergrepp. Men nu är det ju barnmisshandel/by proxy från mamman allt handlar om.

Jag vet det. (Det är kanske snarare så att den läkare som fantiserade ihop berättelsen borde omhändertas.)

Det måste förstås göras en utredning innan ett omhändertagande med polis görs som i Elsas fall. Det är uppenbart att det inte gjorts någon meningsfull utredning. Att det skulle räcka med en hopfantiserad orosanmälan är orimligt. Barnläkaren som gjorde anmälan behöver utredas av både IVO och HSAN men jag tvivlar på att det kommer att hända.

Min personliga uppfattning är att det är mycket svårt att resonera sakligt med socionomer. När socionomer möts på olika sidor kan det säkert bli både känslomässigt och infekterat. Det är dock ingen ursäkt för de professionella aktörerna som uppenbarligen har agerat extremt oskickligt och inkompetent.