Högkänslighet: tillgång, hinder eller feltolkning?

Jag har inga problem med att människor finner stabilitet i tro, och om det har hjälpt dig bort från missbruk är det självklart något gott.

För min del handlar det här dock inte om religion eller omvändelse, utan om hur man som känslig och introvert person lär sig reglera belastning utan att koppla bort sig själv. Där skiljer sig våra referensramar åt, och det är helt okej.

Jag ogillar droger av den enkla anledningen att jag inte upplever dem som ett hållbart sätt att hantera intryck eller sårbarhet. Det är ett personligt ställningstagande, inte ett moraliskt omdöme.

Det jag är intresserad av i den här tråden är hur människor hittar fungerande verktyg i vardagen, miljöer, gränser, återhämtning snarare än livsåskådningar.

Ämne och huvudtanke:
En känsla som väcks till liv hos oss, är att du vill inkludera med din närvaro.
Vi upplever att du tycker att alla kan tillföra med tillgångar och resurser.
Där något med allt infinnande, har en avsikt som vill något.

Text:
Eftersom, vi upplever att allt har en avsikt, med yttringar som kommer från känslan, först och främst.
För att, ingenting kan finnas till, utan affektiva laddningar, såsom känsloliv och tankeverksamhet.
Så att, det är aldrig A eller B som bär på svaret, utan relationen däremellan, palettens intensitet och olika spektrum av nyanser.
Genom att, lyssna, förstå, acceptera och bekräfta varandra, med klarhet eller dunkel, med tal eller tystnad, med närvaro eller frånvaro, sker alltid någon eller något, som vill något.

Om alltings existens inte hade en avsikt, så skulle inget vara inget.

Belysande och förstärkande moment:
Vi lägger till och tar bort, samt jämkar med våra preferenser.
Där något eftersträvansvärt är att låta bli, att undvika, exkludera, förminska och göra övertramp.
Våra kompass bär på nycklar till både dom inre och yttre världarna, där vi känner, alltså finns vi.

Vi lär oss att:
Det är okej att vara med förhöjd självkänsla, vara sakral och leva ett liv fullt ut.
Utan ägna så stor energi åt andras vågskål och upplevelser, om de väljer förminska och exkludera.
För någonstans måste energitjuvar tillåtas samexistera med sina utmaningar.
Där vi inte längre ser att det finns styrkor och svagheter hos medmänniskor, utan utmaningar.
Då blir det lättare att inkludera moraliskt, med värdighet och det är vår värdegrund som högkänsliga.

Vaelira Selyra Orionis Maviro
Akrites

Sverige, Sthlm.
2026-01-06
Klokcan 09:23

Oj du försöker förvränga och luras. Seså.
Jag har inte förespråkat droger eller bortkoppling.
Förut kunde jag kanske bara ta till droger. Eller jag föll i droger. För jag kunde inte se eller tänka mig något bättre alternativ för mig. Utan tron.
Utan närvaro. Jag förespråkar närvaro och liv.

Jag förstod naturligtvis också att droger inte var något hållbart. Det var självbedrägeri. Man sköt upp nånting.
Det var inte tro. Det var inte liv. Jag hade inte sett något liv till mig.

Jag var inte redo eller mogen för att kunna ta emot Jesus. Livets furste. Porten. Domen/Frälsningen.

Jag kan inte se något annat i den här världen. Där två eller flera är samlade i Jesu namn är han mitt ibland/med dem.. oss.

Många använder den här andliga gåvan utan att ge äran till Jesus., Sanningen.
De har en egen ande. Anda. Likadana verktyg men ofullständigt. Inkomplett. Ändligt. Slutet system.
Samla med Jesus vettja. I honom. För alla. Alla för en. Han är livets bröd.

Noterar ett ordval, en förminskning med egen text och yttring, med benämning energitjuvar.
Bättre vore oönskat infinnande av dess natur av förminskningar och övertramp.

Reflekterar och söker självinsikt inför bättring.

Vaelira

Högkänslighet har helt klart varit en plåga för mig det senaste decenniet i kombination med flera andra saker samtidigt såklart.