Venezuelas president Maduro tillfångatagen av USA

Fast även en idiot som du inser nog att det är en enorm militär bedrift att med helikoptrar plocka upp en president som gömmer sig på en militärbas som skyddas av luftvärn och kubanska elittrupper utan att förlora en enda soldat?

Varför tror du förresten att Maduro valde att använda kubaner i stället för venezuelaner som livvakter? Tror du att det var för att han kände att han var väldigt populär i Venezuela?

Att du nu övergår till ad hominem-argument och pejorativa jämförelser med Arnstad är beklagligt, men tyvärr förutsägbart. När kartan inte stämmer med terrängen attackerar du kartritaren. Du begår ett klassiskt metodologiskt misstag: Du förväxlar konsensus med sanning, och du förväxlar kvantitet med oberoende. Låt mig bryta ner varför ditt resonemang om '200 källor' är en logisk chimär:

Du listar Världsbanken, IMF, G7, NATO-ländernas tankesmedjor och deras underorganisationer som separata entiteter. Ur ett systemanalytiskt perspektiv är detta intellektuellt ohederligt. Dessa organisationer delar inte bara finansiärer (västerländska stater och kapitalintressen), de delar samma ideologiska axiom: nyliberal marknadsekonomi och liberal representativ demokrati. När IMF uttalar sig om Venezuelas ekonomi, och Freedom House (finansierat av amerikanska staten) citerar IMF, och CNN sedan citerar Freedom House, då har du inte tre källor. Du har en källa (det västerländska kapitalintresset) som har ekat tre gånger. Att stapla 200 ekon på varandra skapar inte en starkare sanning, det skapar bara en högre volym. Inom källkritik kallas detta för beroende källor. Att du inte ser detta systemfel är anmärkningsvärdigt.

Att jag lyfter fram CEELA eller akademiker som Petras är inte för att de är ofelbara, utan för att de utgör den nödvändiga antitesen i en dialektisk analys. Din lista består av institutioner som är designade för att upprätthålla den rådande världsordningen (status quo). Att de är kritiska mot en stat som utmanar denna ordning (Venezuela) är en tautologi, det är en självklarhet utifrån deras funktion. En statsvetare som okritiskt accepterar NATO:s eller IMF:s definition av 'demokrati' bedriver inte vetenskap; de bedriver stenografi åt makten. Min uppgift är att dekonstruera varför dessa institutioner dömer som de gör, inte att blint acceptera deras domslut som Guds ord.

Du kallar mig aktivist för att jag ifrågasätter den hegemoniska berättelsen. Detta avslöjar din egen politiska blindhet. Du utgår från att den liberala västvärldens position är 'neutral' och 'objektiv', medan allt som avviker från den är 'ideologiskt'. Detta är den renaste formen av ideologi: den som inte ens inser att den är en ideologi. Att analysera maktstrukturer, imperialism och hur 'mänskliga rättigheter' weaponiseras (används som vapen) för geopolitiska syften är kärnnan i kritisk statsvetenskap. Att inte göra det, att bara rapa upp pressmeddelanden från Washington och Bryssel, det är att vara en politisk aktivist för imperiet. Du frågar om jag inte ser källkritiska problem med mina källor. Givetvis gör jag det. Alla källor har en tendens. Skillnaden mellan oss är att jag erkänner biasen hos båda sidor och försöker förstå den materiella verkligheten bakom orden (t.ex. hur valsystemet tekniskt fungerar, eller hur klassdynamiken ser ut). Du, å andra sidan, behandlar den ena sidans partsinlagor som helig skrift bara för att de är många och välfinansierade.

Så, för att svara på din fråga: Jag avvisar inte dina 200 källor för att jag är 'statsvetenskapens Arnstad'. Jag kontextualiserar dem. Jag läser dem som vad de är: instrument för en specifik geopolitisk agenda. Att du tror att 'många organisationer' är lika med 'sanning' visar att du kanske är duktig på att googla listor, men du saknar förmågan att analysera makt. Du räknar röster i FN. Jag analyserar vem som äger tryckpressarna.

Precis som du påpekar är narrativet om 'Navy SEALs som superhjältar' en nödvändig del av den amerikanska propagandan. Det säljer bilden av en omnipotent supermakt som kan slå till var som helst, när som helst, enbart genom teknisk och fysisk överlägsenhet. Men historien, från infångandet av Saddam Hussein till jakten på Bin Laden, visar att det nästan aldrig handlar om deduktion eller satellitbilder allena. Det handlar om en portfölj med dollar. USA hade satt ett pris på 15 miljoner dollar på Maduros huvud. I en ekonomi som USA själva har strypt genom sanktioner, där även eliten till slut känner av resursbristen, blir lojalitet en handelsvara. Att tro att detta var en rent militär triumf är naivt; det var en transaktion.

Ditt resonemang om att de kubanska vakterna 'visste att de kom' är den rykande pistolen. Om säkerhetsstyrkorna har förvarning men inte tid att evakuera skyddsobjektet, tyder det på att informationen läckte extremt sent i kedjan, eller att förrädaren fanns i det absoluta närområdet och koordinerade tidsfönstret. Detta är vad vi inom statsvetenskapen kallar för Praetorian-paradoxen: De som är satta att skydda ledaren är också de enda som har den fysiska förmågan att sälja honom. Maduro bytte sovplats varje natt. Den enda konstanten i den ekvationen är hans närmaste krets. Att USA lyckades pinpointa honom just den natten bekräftar att infiltrationen nått ända in i sovrummet. Det var inte en satellit som hitttade honom, det var en WhatsApp-signal (eller motsvarande krypterad kommunikation) inifrån huset.

Att Trump nämner att kubanerna visste, avslöjar mer än han avsåg. Han ville antagligen få det att låta som att 'vi vann trots att de var beredda', för att förstora den militära bedriften. Men logiskt sett bekräftar det din tes: Någon varnade, eller så var opeerationen så läckande att rykten gick, men de lojala elementen (kubanerna) hann inte agera förrän det var för sent. Att 30 kubaner stred till döds indikerar att det fanns en ideologisk kärna som inte gick att köpa, vilket tvingade USA att förlita sig på en annan, mer pragmatisk (korrupt) del av den inre kretsen för att få "positionen".

Vad ljuger jag om?

Om att Trump tutat i kongressen att det inte skall bli regimskifte i Venezuela.

Jag stödjer en seriös och demokratisk omorganisation av Venezuela.

Trump plockade bort Maduro, vilket är bra, men han har tillsynes inga planer på att låta någon oppositionsledare ta makten. Det hela framstår (återigen) som en personlig vendetta. Trump använder snuskiga mängder resurser till att plocka bort Maduro (en person han ogillar) men låter vicepresidenten och alla andra ministrar sitta kvar.

Det är fakta och ingenting man kan diskutera.
https://www.theguardian.com/us-news/2026/jan/04/democrats-trump-white-house-venezuela

Patetiskt att vara MAGA på distans.

Den amerikanska animositeten mot Venezuela har pågått under en längre tid, så frågan är bara varför man slår till just nu. Amerikanerna gjorde med Maduro vad ryssmongolerna försökte göra med Zelensky. Amerikanernas operation gick snabbt och smidigt, medan ryssmongolerna misslyckades kapitalt. Skillnaden torde vara att amerikanerna hade tillgång till bättre information. Ryssmongolerna trodde ju initialt att de hade ett betydligt större stöd bland ukrainarna för sin "specialoperation" än vad som visade sig vara fallet. Jag är fullständigt övertygad om att amerikanerna hade folk på insidan i denna operation. "Hela skiten håller på att gå fullständigt åt helvete, men den här idioten envisas med att sitta kvar. Hjälp oss ta bort honom, så kan vi prata sedan." "Donald, hjälp mig att bli president och jag lovar att du kommer att få en nätt liten summa insatt på ditt konto."

Kanske var det rentav Maduro själv som bad om att bli hämtad. "Donald, jag är sextio plus och pallar inte med det här längre. Yngre förmågor i mina egna led konspirerar mot mig bakom min rygg. Jag vet inte hur lång tid jag har kvar att leva. Ta mig och frugan till USA på ett snyggt sätt, SNÄLLA. Du får hela statskassan." Vi vet helt enkelt inte. Oavsett, så gråter jag inte nämnvärt när man avlägsnar en idiot som Maduro från makten. Han är lika inkompetent som han är grym. Visst kan jag hålla med om att idioten Trump saboterar USA:s och övriga västs image när han så flagrant struntar i såväl internationell lag som sitt eget lands lagar och regler. Det är ett problem, absolut. Han är dock inte den ende amerikanske presidenten som betett sig självsvåldigt. Reagan sålde ju vapen till Iran för att få loss amerikansk gisslan trots att Iran var under ett vapenembargo. Ett vapenembargo som amerikanerna krävde att andra skulle respektera, men som de själva alltså inte respekterade. Vidare så använde Reagan-administrationen förtjänsterna från dessa vapenaffärer till att finansiera den anti-kommunistiska Contrasgerillan i Nicaragua, trots att den amerikanska kongressen hade bestämt att man inte längre skulle stötta denna rörelse. Personligen avskyr jag clownen Trump och längtar efter den dagen då han är borta. Droppen var när han rullade ut röda mattan för Putin.

Frågan är vad som sker nu. Amerikanerna har ju inget bra track record när det gäller att avsätta diktatorer. Man avsatte Kadaffi och resultatet blev anarki och kaos. Man avsatte Saddam Hussein i Irak med resultatet att istället för en Saddam fick man typ femtio nya Saddam, alla med sin egen agenda. Man hade trupper på marken i Afghanistan i tjugo års tid, utan att åstadkomma någonting, egentligen. Det hela slutade med att man gav tillbaka styret till talibanerna. Många venezuelaner jublar nu när Maduro är borta. Frågan är om de kommer att jubla lika mycket när nyhetens behag lagt sig. Trumpen har gjort stor affär av att man nu tänker lägga vantarna på Venezuelas olja. Han måste väl ta i så att han nästan skiter ner sig för att America First-idioterna som röstade på honom ska bli nöjda. De ser ju helst att deras älskade "fredspresident" inte ägnar sig åt utländska äventyr som kostar skjortan i onödan. Det kan dock ta lång tid att bygga upp infrastrukturen i Venezuela för att det ska bli mödan värt att pumpa olja där igen. Just nu är oljepriset väldigt lågt. Det lönar sig knappt att ta upp oljan ur marken. Att investera dyra pengar för att sedan översvämma marknaden med ännu mer olja, och därmed sänka priserna ännu mer, är kanske inte prio just nu. Men långsiktigt är det säkert bra ur en strategisk synpunkt. Kontrollerar man Venezuelas olja pungslår man Kina, som är en stor köpare av venezuelansk olja. Det är även glädjande att Ryssland nu förlorat en allierad i regionen.

Du ser inget konstigt i att ett annat land invaderar något land och sedan ordnar val så att styrelseskicket skall passa landet som invaderar?

Vilket land pratar du om nu?
För jag kan inte minnas något land som är stabilt sedan USA har invaderat och lämnat området.

Du kan inte hålla legitima val med ett styre som är tillsatt av andra länder.

Valobservatörer är något helt annat.

Du verkar vara outbildad, Sverige har ju varit med om att göra det tidigare också.

Fakta att du påstår att theguardian påstår att en demokratisk politiker påstår det. Låter som viskleken.

Spelar min utbildning någon roll menar du?
Hade jag varit läkare så hade min åsikt betytt något. Men är man bara en snickare så kan man ignorera min åsikt?
Lite granna som den där snubben som ringde in till radio på 60-talet(?) o hävdade att hans åsikt betydde något eftersom han var från Östermalm.

Men eftersom jag är så outbildad så kanske du kan bilda mig genom att svara på mina frågor istället för att komma med personangrepp?

Eftersom du drog in Sverige i det hela så antar jag att du refererar till Libyen. Tycker du landet har blivit mer stabilt nu efter att man lät avrätta Kadaffi utan juridisk prövning?