Vilka åkare stärkte sina OS-chanser under Touren (och lite skandinavisk cup och andra hemmatävlingar), och vilka försämrade dom? Och lyckades några göra både och? Fokus i första hand på att slå sig in i OS-truppen, i andra hand på vilka som ska åka vad.
Sverige damer: Alla åtta redan uttagna, och inte blev man klokare på ett enda resultat om vem som ska köra vad. Är just nu inne på att vila Karlsson i 10 fritt och för att ge plats åt Dahlqvist, men det kan ändra sig. Av reserverna gjorde Lundgren klart bäst ifrån sig ifall Svahns fot inte håller.
Sverige herrar: Att Gisselman vaknade till liv var det viktigaste, även Berglund borde få en OS-biljett på fredag. I Finland ska Jesper Persson lyftas, borde få en biljett på framtidskriteriet om ingen annan steppar upp.
Norge herrar: Dubbla segrar på Stenshagen som borde vara OS-klar (blev det medan jag skrev) med det. Iversen åkte också väldigt bra, men risken är att distanskvoten redan är full. Enda möjligheten för honom är att Amundsen tänkt köra sprint, men han är inte mer än sexa i laget just nu så jag tvivlar på det. Ree och Krüger känns körda medan Evensen, Vike och Heggen fortsatt slåss om troligen två sprintplatser.
Norge damer: Simpson-Larsen borde vara OS-klar (blev också det medan jag skrev) efter ännu en seger. I övrigt blev ett redan krångligt pussel ännu krångligare att lägga. Sanness närmade sig inte, inte ens klättringen var särskilt lyckad. Fosnäs blev sjuk och fick inte visa sig i klassisk sprint. Det gjorde däremot Drivenes, kanske den enda norskan som uppskattar sprintbanan. Åbrekk blev rejält avslöjad på den tuffa banan som Skistad blev allergisk emot. LUW blev sjuk, TUW gjorde ingen glad i Finland och Myhrvold kan missa OS med axelskada. Ska Grötting bli tidernas mest oväntade OS-joker?
Finland herrar: Rejäl sjukstuga i Finland där bland andra Hakola försvann direkt, Vuorinen och Anttola kort därefter och slutligen tackade Niskanen för sig. Flera bra lopp av Mäki, men inte på 5 fritt vilket kanske var hans viktigaste lopp. Hyvärinen stod för två stabila klassiska lopp. Alla komponenter som behövs för ett OS-lag finns där, men då får de hålla sig friska.
Finland damer: Hade i stort sett redan mitt OS-lag på plats, och på hemmaplan gjorde ingen något för att motbevisa det. In med en sprinter till så är laget klart.
Frankrike herr: Schely kan ha varit Tourens stora vinnare. En klassisk distansåkare med lite sprintkvalitéer är precis vad Frankrike behövde. Frågan är vilka som ställs över. Varken Lovera eller Parisse imponerade och det finns inte några fristilslopp kvar innan OS. Eller blir det sprintspecialisten Chanavat som knappast har något att hämta på den OS-banan.
Italien herr: Mocellini var tvåa i kvalet men en minut efter i semin. Tveksamt om det räcker till OS om hemmalaget bara har fem platser.
Tyskland dam: Sjukstuga även hos tyskorna som direkt tappade Gimmler och sedan Rydzek, Hennig och Fink. Tänkte skriva att Hennig innan det han med årets klart bästa lopp, men det var trots allt i paritet med Ruka och alla lopp däremellan har varit fristil, så det kanske mer varit det som varit problemet. Får de bara ordning på sjukstugan blir det säkert bra.
Tyskland herr: Stölben dunkade oväntat in karriärens första finalplats och är givetsvis OS-klar med det. Annars hade inte tyskarna något att glädja sig åt. Framförallt undrar man hur det står till med storebror Moch.
USA dam: Hade bara två damer till start andra etappen. Positivt där ändå att Kern kom igång. På hemmaplan vann Swirbul, tre år efter senast loppet i Europa. Har hon tänkt sig en satsning mot OS?
USA herr: Slätstruket från samtliga amerikaner i Touren utom Schumacher. Wounders vann ett mycket jämnt lopp på hemmaplan, det brukar innebära att ingen körde riktigt bra.
Schweiz herr: Slätstruket också av schweizarna utöver den inledande sprinten. Mest glädjande var att Fähndrich vann två lopp på hemmaplan, om man nu tänkt sig få ihop ett stafettlag.
Kanada herr: Bra av Cyr och flera som tog för sig i det konstiga loppet. Däremot svaga sprintinsatser.
Har också försökt luska lite i OS-banorna. Det är några av dessa man ska använda.
https://www.fis-ski.com/DB/cross-country/homologations.html?place=Fiemme%2C+Lago+di+Tesero& disciplinecode=&nationcode=ita&gendercode=&homid=1 941&homologationtype=DET&groupname=cross-country&homologationlevel=&homologationcategory=&v alid=1
Vi kan börja med Röd 7.2, som jag antar är femmilsbanan. Den börjar uppåt vänster och sedan uppåt höger och avslutar med Zorzi, dock utan öglan genom tunneln som i sprinten (öglan används inte i något av distansloppen). 271 höjdmeter per varv, vilket ger ca 376 höjdmeter per mil, vilket är ganska medelhårt.
Sen finns det Röd 3.3 och Röd 3.75, och eftersom de inte avslutas med Zorzi antar jag att de är de klassiska banorna på skiathlon respektive stafett. Enda skillnaden mellan dom är en liten grön sänka innan den långa backen, som därmed blir 7 höjdmeter tuffare i stafetten. Utslaget på en mil blir har slingorna 372 respektive 347 höjdmeter.
(Sen finns det Röd 3.75 intervallstart. Oklart vad den ska användas till eftersom det inte blir en mil. Det är då inte samma som Röd 3.75, utan man kör gamla sprintbacken 2 istället för den nya sistabacken strax före mål. Men strunt i det.)
Sista röda är Röd 5, som skulle kunna användas till intervallstarten (men här är jag osäker). Det är samma som Röd 3.75, fast med skillnaden att när man når högsta punkten åker man ner i en sänka och sedan upp till högsta punkten igen innan man vänder ner till stadion. Ynka 172 höjdmeter per varv ger 344 totalt, det är i lättaste laget.
Sen har vi några blå också. Blå 3.3 tror jag är den som inledde sista etappen av Touren, och ungefär samma som man åkte skiathlon på ifjol. 134 höjdmeter per varv eller 406 på hela milen, vilket är 34 fler än i den klassiska delen.
Blå 3.75 (stafett) är likadan men fortsätter 22 höjdmeter extra upp till vänster på den långa klättringen. 156 höjdmeter per varv ger 416 utslaget på en mil. Det är inte samma extrema skillnader som i Oberstdorf, men helt klart ska de bästa klättrarna åka fristil om det är möjligt att välja så.
Slutligen Blå 2.5 antar jag är den ädla sporten nordisk kombination, vars jaktmoment ni absolut inte ska missa under OS. Här bryter man av den långa stigningen tidigare och skippar den andra backen. Trots det får man ihop 105 höjdmeter per varv och 420 totalt under en mil, vilket gör den till spelens tuffaste slinga. Det kan ge stora omkastningar i längdmomentet.
Sist, och minst, har vi Röd sprint 1.5, som då är den individuella sprintbanan. Frågan är också om det är sprintstafettbanan. För enligt SOK (
https://sok.se/arkiv-for-artiklar/2025-12-27-langdskidornas-distanser-i-milano-cortina-2026.html) ska den bara vara drygt en kilometer. Och då får vi scrolla ner till Paralympics-banorna. Det finns tex den som är 1139 meter lång, där man skippar backe 2, och inte heller tar Zorzi hela vägen från botten och inte heller kör öglan på slutet. Slutligen finns också den 851 meter korta och Skistad-kompatibla sitskibanan. Men även om jag alltid tror ont om FIS, så ska dom väl inte vara så elaka mot oss att dom väljer den. Eller?
