Rabiata skidåkare som anser att man förstör deras spår

Det jag tycker är lite intressant i sammanhanget är att både du och skidåkarna är ute efter motion, men båda är ute efter att få så lite motion som möjligt.

Bakgrund:
Jag var ute i skogen som vanligt idag för en joggingtur. Mitt i snöhärket och träskmarken. Men skogen och slingorna där jag håller till är även hett villebråd för skidåkare, och som nu när det äntligen kommer lite riktig kyla och finns snö, så har de spårat upp och gjort fint så de ska kunna åka längdskidor.

Jag ska tillägga att detta utspelar sig i mellansverige, så vi är inte direkt bortskämda med snö här.

Men så träffar jag på den ena efter den andra åkaren som bistert glor. Jag begriper ju att de tycker att jag gör något fel såklart, men jag håller god min och morsar artigt som sig bör när man är ute i skogen och träffar främlingar.

Men så, när jag kommer till ett mer öppet parti där det finns en massa åkare, så börjar det med att en spenig medelålders herre börjar gapa på mig. -Jag låtsas som att jag inte hör först, för jag förstår ju direkt vad allt kommer utmynna i.. De vill inte ha oss här.

”-Hallå! Vad gör du!?”

Jag har musik i öronen under mössan så jag hör inte först, men jag stannar ändå pliktskyldigt och tar ut ena öronsnäckan för att höra vad onkel vill säga. Det är ungefär -10 grader och jag pulsar i ca 20cm snö så att stanna är inget jag uppskattar direkt.

”-Du får ju inte gå i spåren. HÄR GÅR VI TILL VÄNSTER!”

Eeh. Alltså nu pratar vi om en enorm skog och vildmarksområde som jag känner väl till och sprungit i under de senaste 20 åren. Jag tänker ju inte plötsligt börja springa på nya sätt och i nya spår bara för att nån surgubbe anser att jag inte får vara där. Det han menar med ”vänster” är inte heller till vänster om själva skidspåret utan han menar att jag ska ta mig ut till en helt annan slinga som går i en helt annan riktning än den jag går på. En nätt omväg på ca 500m. Till saken hör att jag verkligen inte trampat ner några spår heller utan jag har medvetet hållt mig vid sidan av skidspåren av respekt för att det är sällan det är snö här och att jag förstår att de är passionerade över sin grej. De har spårat osv.

Men lik förbannat så härjar han. -Jaja tänker jag, samtidigt som jag känner att mitt blodtryck rusar. Men jag låter det bero. Han och hans fula kärring skidar vidare. Jag knatar vidare.

10 min senare så stöter jag på nästa stjärna. Nu pratar vi inte längre om passiv aggression utan den här jäveln vill verkligen konfrontera mig. Knytnävarna först.

-”Hur tänkte du nu!?” hör jag någon skrika. Jag har precis pulsat över ett enormt fält på ungefär 1km i 20cm snö, och jag har inte gått på ett skidspår en enda gång. Däremot har jag gått bredvid spåren därför att alternativet vore att gå i 30cm snö + ev träskmark därunder.

Nu börjar jag bli irriterad på riktigt. Till saken hör att jag är en riktigt stor gosse med snabb stubin och jag tål verkligen inte att bli mästrad - särskilt inte av random främlingar. (Vilken vuxen människa gör det?)

Nu känner jag att jag orkar inte. Jag vet att om jag stannar här och munhuggs med den här lilla fula dvärgen på skidor så kommer det sluta illa. Så jag uppbådar allt mitt psykiska sinne för att bara pulsa vidare och försöka ignorera honom. Men han ger sig inte. Han menar att jag har gjort något katoastrofalt som råkar gå bredvid deras skidspår (jag har inte ens gått i deras skidspår! Jag har medvetet gått bredvid för att inte krascha deras fina spår!) Han menar att vi som går vi ska gå en annan slinga!

Jag vänder mig bara som hastigast och säger något i stil med att ”Ta det lugnt nu, akta blodtrycket”. Han vrålar efter mig -”Ditt svin! Ditt kräk!!” 😆 Jag vet inte ens hur jag ska bemöta något sånt här så jag bara pulsar vidare och håller i mig själv.

Det är riktig sandlådenivå på detta. Jag kan ju absolut förstå att folk har passioner för sinna hobbys. Men vuxna människor som försöker bossa runt andra vuxna människor och ska diktera var folk får och inte får gå i skogen.. där drar jag gränsen.

Så här i efterhand när jag funderat över hur allt utspelade sig så har jag kommit på flera smartare sätt att hantera honom, men just där och då så kände jag att det bästa jag kunde göra var att bara fortsätta gå. Hade jag stannat och låtit honom bjäbba framför mig hade det förmodligen blivit handgämäng, och det hade inte slutat lyckligt för dvärgen på skidorna. Inte för mig heller, eftersom jag säkerligen blivit åtalad för misshandel. Eller värre.

Nåväl, min fråga är, känner ni övriga igen detta skumma beteende i från skidåkare? Har ni upplevt samma? Är det något patologiskt hos längdskidåkare? För mig är det lite av en gåta hur man kan bete sig på det här sättet. Jag är fullt medveten att folk kan vara passionerade för sina hobbys, men detta är ju på en absurd nivå. Vuxna människor som försöker mästra andra vuxna människor ute i skogen..? Pratade med morsan senare, hon sa att förra året när hon var ute och gick så hade nån skidåkare vrålat -”Ur Spår!!” när hon hade kommit gående så hon blivit rädd och trillat och slagit sig. Det gjorde mig riktigt irriterad. En tant på drygt 70 år alltså. Som aldrig gjort någon illa.

Ni som är skidåkare, kan ni förklara vad som hände här?

Jag känner igen beteendet. Och blir nästan mer irriterad nu när jag läser ditt inlägg. Jag har till skillnad från dig en lång stubin och brukar inte låta mig bli upprörd över andras idiotiska beteende. Men dessa skidmotionärer är ju verkligen extremt upptagna med sig själva och sin hobby.

I mitt fall handlar det om en 5km-slinga i mitt lokala rekreationsområde som normalt bara används till löpning. Men senaste åren har de valt att använda delar av denna slinga som skidspår. Det är kanske 500m-1km som deras skidspår överlappar med löpspåret.

Bara det känns ju lite fräckt mot oss löpare. De håller på med snökanoner också, och sprutar sin konstsnö så det inte finns utrymme någonstans för oss övriga motionärer, vi tvingas i princip ut i skogen.

Jag har ju gjort precis som du, alltså att jag kliver i snön BREDVID spåren, inte direkt på spåren. Och detta gör jag ju bara på det stället där skidspåret överlappar med den halmmil-slinga som jag har sprungit på sedan barnsben.

Hehe, blir ett jävla liv när man möter skidåkarna - I sur ton brukar man få höra något i stil med "Du gör hål i snön", "Vi använder även snön bredvid spåren"

Det är ju jag som borde bli sur på dom istället. Vi har endast denna löpslinga i nära omgivning, och de kan inte ens lämna ett litet fält till oss andra motionärer, Hela slingan (ca 5m bred), plus dikena på båda sidor ska sprutas ner med deras jävla konstsnö.

Skidåkning som företeelse och sport är egentligen väldigt trevlig, men aktiviteten drar till sig en extrem koncentration av rövhål på motionsnivå..

Fullt av "barn" i medelåldern - uptighta, lättkränkta, självupptagna och passivt aggressiva. Påminner om en arg version av det klientel som tidigare var padel-frälsta - Alltså medelålders, psykologiskt grunda människor, utan djup och distans, med vibbar av "boomer" och "mellanchef".

Vi talar om extremt äckliga människor! Inget ont om skidåkning som sådan dock.

Detta har varken med joggare eller skidåkare att göra! Bara vanligt jävla kränkt slödder som har blivit ombett att ta en smula hänsyn.

Vad är det för konstigt med att jogga i 2 dm snö? Det är väl bra med folk som vill röra på sig?

Nej, fotgängare har ALLTID förtur, även i skidspåren (fruset vatten - snö) som Karens tror att de har ensamrätt att åka i.

Det finns tre grupper som är såhär, två väntade, en oväntad.

Längdskidåkare, som du själv varit inne på. De beter sig som små barn med sina förbannade spår som man faktiskt får god lust att bajsa mitt i (ja, det är på deras nivå, jag vet).

Tävlingscyklister, som utan vidare ska ut och cykla mitt i turistsäsongen mitt på dagen och helst ligga flera i bredd i 30-40 km/tim så att det bildas enorma köer bakom.

Skateboardåkare, som ser det som sin Gudagivna rätt att komma farande som något jävla jehu mellan pensionärer och småbarn. Diverse betongkanter, parkinfrastruktur o.s.v. är till för dem och enbart dem. Ber man dem tänka till lite så får man en tom och slocknad blick tillbaka, alternativt ett svar som liknar något som Scottie P i We Are The Millers hade vräkt ur sig, komplett med sinnesslött flin.

Jag tycker det nästan låter som att du är ett nyexaminerat nyårslöfte som lufsar omkring på ett av dina första pass i ditt "nya liv". Vem väljer liksom att "jogga" i två decimeter snö när det finns plogade cykelbanor.
Möjligen är det knepiga muppar och såna som vill träna i skymundan för att dom precis kommit igång med träningen.
Du nämner att du går, pulsar och knatar så det kan ju inte ge värst mycket resultat. Tips är att istället träna högintensiva intervaller.

Så du menar att det är skidåkare som åker i uppdragna spår som är problemet och inte "en stor gosse med kort stubin". Jag vet inte vad du menar med stor, men att nån "dvärg" skriker efter dig att du är ett svin och kräk mitt i skogen har jag svårt att tro på.
Och bara för att du går bredvid spåret betyder inte att du inte är i vägen för åkare, och dom vet dessutom inte om du trampar sönder spåret på andra ställen än där dom råkar på dig. Sen är det nog lite störande att komma bakifrån på skidor och behöva se till att den framför med musik i öronen inte slirar över spåren.
Ska en behöva sätta en ringklocka på stavarna? Palla skrika på folk mitt i skogen.

Det är ett återkommande tema här på fb "jag är vältränad och alla andra är spensliga betamän". Dina andra uppmålade scenarion som du ser framför dig när du kommer hem skvallrar om att det kan va tvärtom.
Du undrar varför vuxna människor vill mästra andra ute i skogen, men i samma veva funderar du på att svara med knytnävarna som kan leda till misshandel eller nåt ännu värre.
Det låter nästan lite obehagligt och inget en vill möta när en är ute i skogen, för jag tror du skarvar lite på sanningen att skidåkare häver ur sig en massa otrevligheter.
"Hur tänkte du nu" är en befogad fråga.