Bakgrund:
Jag var ute i skogen som vanligt idag för en joggingtur. Mitt i snöhärket och träskmarken. Men skogen och slingorna där jag håller till är även hett villebråd för skidåkare, och som nu när det äntligen kommer lite riktig kyla och finns snö, så har de spårat upp och gjort fint så de ska kunna åka längdskidor.
Jag ska tillägga att detta utspelar sig i mellansverige, så vi är inte direkt bortskämda med snö här.
Men så träffar jag på den ena efter den andra åkaren som bistert glor. Jag begriper ju att de tycker att jag gör något fel såklart, men jag håller god min och morsar artigt som sig bör när man är ute i skogen och träffar främlingar.
Men så, när jag kommer till ett mer öppet parti där det finns en massa åkare, så börjar det med att en spenig medelålders herre börjar gapa på mig. -Jag låtsas som att jag inte hör först, för jag förstår ju direkt vad allt kommer utmynna i.. De vill inte ha oss här.
”-Hallå! Vad gör du!?”
Jag har musik i öronen under mössan så jag hör inte först, men jag stannar ändå pliktskyldigt och tar ut ena öronsnäckan för att höra vad onkel vill säga. Det är ungefär -10 grader och jag pulsar i ca 20cm snö så att stanna är inget jag uppskattar direkt.
”-Du får ju inte gå i spåren. HÄR GÅR VI TILL VÄNSTER!”
Eeh. Alltså nu pratar vi om en enorm skog och vildmarksområde som jag känner väl till och sprungit i under de senaste 20 åren. Jag tänker ju inte plötsligt börja springa på nya sätt och i nya spår bara för att nån surgubbe anser att jag inte får vara där.
Det han menar med ”vänster” är inte heller till vänster om själva skidspåret utan han menar att jag ska ta mig ut till en helt annan slinga som går i en helt annan riktning än den jag går på. En nätt omväg på ca 500m. Till saken hör att jag verkligen inte trampat ner några spår heller utan jag har medvetet hållt mig vid sidan av skidspåren av respekt för att det är sällan det är snö här och att jag förstår att de är passionerade över sin grej. De har spårat osv.
Men lik förbannat så härjar han. -Jaja tänker jag, samtidigt som jag känner att mitt blodtryck rusar. Men jag låter det bero. Han och hans fula kärring skidar vidare. Jag knatar vidare.
10 min senare så stöter jag på nästa stjärna. Nu pratar vi inte längre om passiv aggression utan den här jäveln vill verkligen konfrontera mig. Knytnävarna först.
-”Hur tänkte du nu!?” hör jag någon skrika. Jag har precis pulsat över ett enormt fält på ungefär 1km i 20cm snö, och jag har inte gått på ett skidspår en enda gång. Däremot har jag gått bredvid spåren därför att alternativet vore att gå i 30cm snö + ev träskmark därunder.
Nu börjar jag bli irriterad på riktigt. Till saken hör att jag är en riktigt stor gosse med snabb stubin och jag tål verkligen inte att bli mästrad - särskilt inte av random främlingar. (Vilken vuxen människa gör det?)
Nu känner jag att jag orkar inte. Jag vet att om jag stannar här och munhuggs med den här lilla fula dvärgen på skidor så kommer det sluta illa. Så jag uppbådar allt mitt psykiska sinne för att bara pulsa vidare och försöka ignorera honom. Men han ger sig inte. Han menar att jag har gjort något katoastrofalt som råkar gå bredvid deras skidspår (jag har inte ens gått i deras skidspår! Jag har medvetet gått bredvid för att inte krascha deras fina spår!) Han menar att vi som går vi ska gå en annan slinga!
Jag vänder mig bara som hastigast och säger något i stil med att ”Ta det lugnt nu, akta blodtrycket”. Han vrålar efter mig -”Ditt svin! Ditt kräk!!” 😆 Jag vet inte ens hur jag ska bemöta något sånt här så jag bara pulsar vidare och håller i mig själv.
Det är riktig sandlådenivå på detta. Jag kan ju absolut förstå att folk har passioner för sinna hobbys. Men vuxna människor som försöker bossa runt andra vuxna människor och ska diktera var folk får och inte får gå i skogen.. där drar jag gränsen.
Så här i efterhand när jag funderat över hur allt utspelade sig så har jag kommit på flera smartare sätt att hantera honom, men just där och då så kände jag att det bästa jag kunde göra var att bara fortsätta gå. Hade jag stannat och låtit honom bjäbba framför mig hade det förmodligen blivit handgämäng, och det hade inte slutat lyckligt för dvärgen på skidorna. Inte för mig heller, eftersom jag säkerligen blivit åtalad för misshandel. Eller värre.
Nåväl, min fråga är, känner ni övriga igen detta skumma beteende i från skidåkare? Har ni upplevt samma? Är det något patologiskt hos längdskidåkare? För mig är det lite av en gåta hur man kan bete sig på det här sättet. Jag är fullt medveten att folk kan vara passionerade för sina hobbys, men detta är ju på en absurd nivå. Vuxna människor som försöker mästra andra vuxna människor ute i skogen..? Pratade med morsan senare, hon sa att förra året när hon var ute och gick så hade nån skidåkare vrålat -”Ur Spår!!” när hon hade kommit gående så hon blivit rädd och trillat och slagit sig. Det gjorde mig riktigt irriterad. En tant på drygt 70 år alltså. Som aldrig gjort någon illa.
Ni som är skidåkare, kan ni förklara vad som hände här?
Jag var ute i skogen som vanligt idag för en joggingtur. Mitt i snöhärket och träskmarken. Men skogen och slingorna där jag håller till är även hett villebråd för skidåkare, och som nu när det äntligen kommer lite riktig kyla och finns snö, så har de spårat upp och gjort fint så de ska kunna åka längdskidor.
Jag ska tillägga att detta utspelar sig i mellansverige, så vi är inte direkt bortskämda med snö här.
Men så träffar jag på den ena efter den andra åkaren som bistert glor. Jag begriper ju att de tycker att jag gör något fel såklart, men jag håller god min och morsar artigt som sig bör när man är ute i skogen och träffar främlingar.
Men så, när jag kommer till ett mer öppet parti där det finns en massa åkare, så börjar det med att en spenig medelålders herre börjar gapa på mig. -Jag låtsas som att jag inte hör först, för jag förstår ju direkt vad allt kommer utmynna i.. De vill inte ha oss här.
”-Hallå! Vad gör du!?”
Jag har musik i öronen under mössan så jag hör inte först, men jag stannar ändå pliktskyldigt och tar ut ena öronsnäckan för att höra vad onkel vill säga. Det är ungefär -10 grader och jag pulsar i ca 20cm snö så att stanna är inget jag uppskattar direkt.
”-Du får ju inte gå i spåren. HÄR GÅR VI TILL VÄNSTER!”
Eeh. Alltså nu pratar vi om en enorm skog och vildmarksområde som jag känner väl till och sprungit i under de senaste 20 åren. Jag tänker ju inte plötsligt börja springa på nya sätt och i nya spår bara för att nån surgubbe anser att jag inte får vara där.
Det han menar med ”vänster” är inte heller till vänster om själva skidspåret utan han menar att jag ska ta mig ut till en helt annan slinga som går i en helt annan riktning än den jag går på. En nätt omväg på ca 500m. Till saken hör att jag verkligen inte trampat ner några spår heller utan jag har medvetet hållt mig vid sidan av skidspåren av respekt för att det är sällan det är snö här och att jag förstår att de är passionerade över sin grej. De har spårat osv.Men lik förbannat så härjar han. -Jaja tänker jag, samtidigt som jag känner att mitt blodtryck rusar. Men jag låter det bero. Han och hans fula kärring skidar vidare. Jag knatar vidare.
10 min senare så stöter jag på nästa stjärna. Nu pratar vi inte längre om passiv aggression utan den här jäveln vill verkligen konfrontera mig. Knytnävarna först.
-”Hur tänkte du nu!?” hör jag någon skrika. Jag har precis pulsat över ett enormt fält på ungefär 1km i 20cm snö, och jag har inte gått på ett skidspår en enda gång. Däremot har jag gått bredvid spåren därför att alternativet vore att gå i 30cm snö + ev träskmark därunder.
Nu börjar jag bli irriterad på riktigt. Till saken hör att jag är en riktigt stor gosse med snabb stubin och jag tål verkligen inte att bli mästrad - särskilt inte av random främlingar. (Vilken vuxen människa gör det?)
Nu känner jag att jag orkar inte. Jag vet att om jag stannar här och munhuggs med den här lilla fula dvärgen på skidor så kommer det sluta illa. Så jag uppbådar allt mitt psykiska sinne för att bara pulsa vidare och försöka ignorera honom. Men han ger sig inte. Han menar att jag har gjort något katoastrofalt som råkar gå bredvid deras skidspår (jag har inte ens gått i deras skidspår! Jag har medvetet gått bredvid för att inte krascha deras fina spår!) Han menar att vi som går vi ska gå en annan slinga!
Jag vänder mig bara som hastigast och säger något i stil med att ”Ta det lugnt nu, akta blodtrycket”. Han vrålar efter mig -”Ditt svin! Ditt kräk!!” 😆 Jag vet inte ens hur jag ska bemöta något sånt här så jag bara pulsar vidare och håller i mig själv.
Det är riktig sandlådenivå på detta. Jag kan ju absolut förstå att folk har passioner för sinna hobbys. Men vuxna människor som försöker bossa runt andra vuxna människor och ska diktera var folk får och inte får gå i skogen.. där drar jag gränsen.
Så här i efterhand när jag funderat över hur allt utspelade sig så har jag kommit på flera smartare sätt att hantera honom, men just där och då så kände jag att det bästa jag kunde göra var att bara fortsätta gå. Hade jag stannat och låtit honom bjäbba framför mig hade det förmodligen blivit handgämäng, och det hade inte slutat lyckligt för dvärgen på skidorna. Inte för mig heller, eftersom jag säkerligen blivit åtalad för misshandel. Eller värre.
Nåväl, min fråga är, känner ni övriga igen detta skumma beteende i från skidåkare? Har ni upplevt samma? Är det något patologiskt hos längdskidåkare? För mig är det lite av en gåta hur man kan bete sig på det här sättet. Jag är fullt medveten att folk kan vara passionerade för sina hobbys, men detta är ju på en absurd nivå. Vuxna människor som försöker mästra andra vuxna människor ute i skogen..? Pratade med morsan senare, hon sa att förra året när hon var ute och gick så hade nån skidåkare vrålat -”Ur Spår!!” när hon hade kommit gående så hon blivit rädd och trillat och slagit sig. Det gjorde mig riktigt irriterad. En tant på drygt 70 år alltså. Som aldrig gjort någon illa.
Ni som är skidåkare, kan ni förklara vad som hände här?
