Ingen sammanhållning bland vita?

Snarare tvärtom; min fiendes fiende är min vän. Det fattar ju alla.

Varför det behövs handlar framför allt om bevarande. Alltså för att förhindra sönderfall. Sedan kan man ta till sig en del nytt att utvecklas genom också.
Den största bomben och faktorn bakom att vi överhuvudtaget behöver prata om detta är givetvis mass-mångkulturen, den som fortsätter växa i väst. Det bör man ha lärt sig nu att det inte kommer upphöra av sig själv.

Det handlar inte om att automatiskt känna mer samhörighet med en vit gangster eller vit pedofil än ett icke-vitt geni - i de förstnämnda negativa fallen så är ju poängen att satsa på ett samhälle som motverkar alla sådana yttringar. Förbättra folket, helt enkelt.

Det går inte ens att avfärda med 'dumma rasist' eftersom det inte enbart handlar om utseende utan om kultur. Vit västlig kultur.
Det är intressant för det talas ofta om att se på historien, lära av historien och ja, när man gör det så ser man ju det bra som finns och har funnits i väst, dvs det som riskerar att gå förlorat. ATT något finns som riskerar att förloras.
(Vita måste givetvis stå för detta skyddande på egen hand då andra folkslag inte lär göra det åt oss, det ser vi ju i och med att de fortsätter att komma och slå sig ner här)

Antingen är du död i själ och hjärta eller så sitter du bara och skriver för att det roar dig av någon anledning. Oavsett vilket är det ingen idé att fortsätta denna diskussion.
Som jag redan sagt, jag vill inte att svenskar ska fara illa och det finns ingen anledning att ge bort vårat land som våra förfäder gett oss.
Jag vill inte skapa onödiga problem för svenskar eller ge svenskar en mer osäker framtid.
Vill du prata med negrer/sandnegrer så är du fri att göra det men det är ett särintresse för dig, inget som alla svenskar har intresse av.
Att ge bort vårat land borde ingen svensk vara intresserad av, tvärt om.
Men det är klart, har du ingen empati för ditt eget folk då lär du inte bry dig men då får du inse att det är du som är en del av problemet eftersom du har psykopatiska drag.

Det har inte slagit dig att du helt har missat ämnet för diskussionen, och komiken som uppstår i och med det i det du skriver?
Ämnet för diskussionen, frågeställningen som trådstartaren hade, var varför det inte finns någon sammanhållning bland vita, på samma sätt som det finns i andra kulturer från andra delar av världen, varför det inte finns någon sammanhållning i västvärlden, och västvärldens vita.

Detta är ju något som är känt för de allra flesta som läst en tidning, eller sett sig omkring i världen, att vita inte har den sammanhållningen, den sammanhållningen finns helt enkelt inte, det är inte bara jag, hela frågeställningen går ju ut på just det faktum att det inte Är bara jag, utan ett allmänt spritt sätt att vara och tänka i större delen av västvärlden.

Att du hela tiden går på med att Jag är den som står ut, och att Svenskar inte håller med mig går ju helt på tvärs med vad frågeställaren ville få fram, att de stora flertalet vita är just precis som jag är, att vi inte känner någon sammanhållning bland vita just bara för färgens skull.

Just i detta fallet är det faktiskt inte jag som står ut, utan du som har fastnat i en tankevärld där du är ganska ensam, och där du har mer gemensamt med de folkgrupper du slår i från dig, just i detta avseendet, än med de du kallar svenskar, just därav ironin och det komiska i det hela.

Det är ganska talande att du kallar mig psykopat, när det enda jag säger jag respekterar och har empati för människor utifrån hur de beter sig, så även dig, och inte utifrån en påklistrad etikett. Jag hade helt förstått ditt resonemang om världen vore så vit och svart, att alla vita vore goda människor, och alla övriga vore onda, Nu är ju inte världen riktigt så enkel.

/M

TS nämner inte Sverige utan riktar fokus på "Europa/USA". Trots det handlar tråden mest om Sverige. Det indikerar att sammanhållningen bland vita är extra dålig just i Sverige. Kan det vara så att statsbildningen Sverige är en väsentlig del av problemet? I USA är ju också svenskbygden Minnesota ett område var vita har särskilt svårt att komma överens.

"Vita" är personer med relativt lite melanin i huden. De kan komma från en lång rad olika raser och nationer och ha olika religioner. Infödda svenskar har väldigt olika uppfattningar i politiska frågor. Dessa uppfattningar korrelerar starkt med vilken nation de tillhör—om de är svear, franker, latinos, finnar, götar eller slaver. Är det möjligen oförmågan att dela upp oss i fungerande statsbildningar som gör att svenskar tycker så illa om varandra, samtidigt som vi tycker så bra om norrmän, danskar och finnar (för att de har egna stater)?

På religionens område har vi haft uppslitande konflikter mellan katoliker och protestanter. Kanske spökar även dessa konflikter fortfarande under ytan, tillika konflikten mellan de motsvarande formerna av fornnordisk religion?

Det gäller bland i Sverige och det gäller bland vita att det finns ingen sammanhållning och ingen planering för hur man ska gynna och bevara sig själv kollektivt. Livets mening handlar om hur man personligen ska konsumera mer, skaffa sig nyare bil, större hus fler tillfälliga sexuella kontakter till dess man dör.

Andra grupper av människor har ett skikt av människor imaner, rabiner, politiker, oligarker som planerar och verkar för samhällets och gruppens långsiktiga bevarande hos vita finns det inget sådant.

Mitt liv går ut på att föra ett andligt krig mot synden, att hjälpa släkt och vänner övervinna deras problem, att vara en trogen make till min husfru livet ut och fostra barn som får en bättre uppväxt än min. Det måste vara svårt att skapa ett samhälle där både du och jag kan leva och verka i frid, och vara nöjda med hur samhället fungerar, då vi har så olika mål och inriktning.

Det textstycke som du citerar handlar givetvis inte om hur jag eller du ser på livets mening utan hur den genomsnittliga "vita"-personen i västerlandet ser på livets mening. Det är ett sätt att förhålla sig till livet som är på en låg mental nivå och som jag kritiserar och som jag tycker är dåligt och frånstötande.

Tack för förtydligandet och jag ber om ursäkt för att jag antydde felaktigheter om dig!

Min poäng kvarstår dock. Där jag växte upp fanns det bara ett fåtal sådana människor som du beskriver och de var inflyttade och tillhörde en annan nation än mig. Ur min synpunkt sedd är alltså bristen på sammanhållning hos vita ett resultat av att vita nationer har (tvångs-)blandats p g a att delar av Europa och hela Nordamerika har organiserats som små och stora imperier istället för nationalstater. Dessa imperier har blandat inkompatibla nationer inom sina oråden, vilka då helt naturligt har begynt hata varandra.

Vita är individualister och saknar sammanhållning på grund av dålig utopisk ideologi inte på grund av tvångsblandning. Det var bristen på fungerande självförsvarande ideologi som gjorde massinvandring möjlig att genomföra från första början. Det är tvärt om så att det är frånvaron av andra etniska grupper som västerlänningar kan känna sig hotade av som har möjliggjort utvecklandet av verklighetsfrämmande utopiska värderingar och ideologier.

Tror du på det där själv? Svenskar tycker att det är okej att ge bort Sverige till negrer och annat skit?
Det är inte min uppfattning. Finns inte på kartan att någon skulle komma dragandes med en halvapa.
Men om jag ska ge mig på amatörmässiga spekulationer på samma sätt som dig så tror jag att folk blir hjärntvättade från barndomen på följande sätt:

-Nationalist/rasist ges en negativ klang så att vara lojal mot sina egna blir då något som är dåligt (frågan är på vilket sätt?)

-Att "Demokrati" är bra (utan att det tydligt ska framgå vad vi vill uppnå med demokrati och hur det ska gynna oss)

Du låter som ett lyckat exempel på att hjärntvätt kan fungera. Du är inte stolt över ditt ursprung och dina förfäder. Du är historielös och otacksam. Ett deprimerande tillstånd, jag förstår att folk tar livet av sig om man inte känner att man är en del av något större som kommer fortsätta långt efter din egen död. Är det inte bättre att svenskar känner stolthet och tacksamhet gentemot sina förfäder och sina rötter och att de ska känna sig som hemma här och att kommande generationer ska ha det minst lika bra som vi har haft det? Eller är du så hjärntvättad så du omöjligen kan förstå hur man kan bry sig om svenskar?

Kan du verkligen inte hålla två saker i huvudet samtidigt?
Det du pratar om precis hela tiden är ju inte vad ämnet handlar om, utan vad du hela tiden vill göra det till.

Det ämnet handlar om är varför vi i västvärlden i mycket mindre utsträckning än andra delar känner någon samhörighet med varandra, läs ämnet på tråden.
Vi i västvärlden är i stor utsträckning individualister, snarare än flockdjur, och frågeställningen tråden handlar om är varför det är så, för Att det är så kan knappast någon förneka.

Jag kan gärna svara på dina frågor, om du lovar att svara på en enda av mina på slutet.

Svenskar tycker att det är okej att ge bort Sverige till negrer och annat skit?
Det är inte ens en fråga, det är ett underförstått påstående där du lägger in en egen värdering.

Du är inte stolt över ditt ursprung och dina förfäder
Nej, jag är inte det minsta stolt över vad andra som levde tidigare har gjort, eftersom jag inte kan ta åt mig någon ära för det. Däremot är jag Tacksam för vad de har gjort under sin levnad.

Du är historielös och otacksam.
Sannerligen inte på något sätt, som sagt, tacksam och stolt är inte samma sak, läs ovan.

Jag förstår att folk tar livet av sig om man inte känner att man är en del av något större som kommer fortsätta långt efter din egen död.
Absolut kan jag ge dig delvis rätt i att man kan känna en viss prestationsångest över livet, men du är inte en del av något större bara för att Andra innan din levnad, eller andra under din levnad agerar, det kan knappast Du räkna in på ditt plusskonto, annat än i din egen fantasi, som sagt, du skapar ett sammanhang som inte finns i något slags anfall av trygghetsnarkomani.
Däremot om man skapar sig ett eget sammanhang utifrån sin egen levnad, genom sina ageranden och de människor man möter så blir man en del av något som finns på riktigt och som inte är på låtsas.
Man kan i vissa fall föra vidare traditioner, men det gör ju inte dig till "en del av något", det är ju bara för ens eget välbefinnandes skull, med tanke på att de flesta som åtminstone Jag har pratat med är i sak helt historielösa, de har inte ens koll på Varför traditionerna ens finns, de går bara planlöst på och "Gör likadant, för så har vi alltid gjort", då är man historielös på riktigt, och då även som sagt, trygghetsnarkoman.

Är det inte bättre att svenskar känner stolthet och tacksamhet gentemot sina förfäder och sina rötter och att de ska känna sig som hemma här och att kommande generationer ska ha det minst lika bra som vi har haft det?
Jag har egentligen inget att säga om det, ungefär så, förutom då att stolthet inte är samma sak som tacksamhet.
Det har bara väldigt lite med att göra övrig diskussion, även om du vill göra ursprung till Hela diskussionen.

Eller är du så hjärntvättad så du omöjligen kan förstå hur man kan bry sig om svenskar?
Jag bryr mig också om Svenskar, många svenskar, men inte i något avseende med anledning av Att de är Svenskar, utan för att de är bra människor.
Jag förstår nog precis vad du menar, jag bara gör allt jag kan i mitt liv för att Inte leva i den flockmentaliteten.

Så till min fråga till dig då.

Vad har du för egen identitet om du skulle skala bort allt speglande och jämförande med andra?
Om du inte får använda orden Svensk, Vit, Europe, German, eller något som beskriver även andra, vad är Din identitet? Finns den eller måste du ha en grupp som referens för att veta vem du är?

/M