Kvinnor 30+ som fortfarande är singlar och bor ensamma, är det nåt fel på dem?

Fast de dejtade och sökte partner och slutade sen ensamma.

Är väl mer sannolikt att de blev utslagna från dejtingmarknaden (som ju som bekant inte är särskilt förlåtande) än att de minsann insåg hur härligt singellivet är och valde att stanna kvar i det. Det är ju egentligen bara ett antagande från din sida.

Så enkelt är det.

Barnnormen var stark fram till 00-talet, sedan har det snabbt vänt. Givetvis är utvecklingen svår att fatta för gruppen som infantilt tjatat om "biologiska klockor" och till varje kvinna som yttrat tveksamhet runt barnskaffande yttrat: "vääääänta du bara, snaaaaart kommer du inte kunna tänka på något annat än att du vill ha en egen bääääbis". Idioter.

Det är väl antagligen pga könsrollshjärntvätten som var och varannan oduglig make tänkt att om "de bara ger henne ett eller flera barn" så kommer hon nöjt dra hela lasset hemma som en lycklig avelsko med konstant välfyllda juver suktande efter nästa parningsperiod. Idioter.

Man gör sig själv till ett offer och man är stor o stark självständig kvinna som nonchalerar all ansvar som kommer ens väg för att

Man är mentalt socialt efterbliven.

Women ☕...

Nä! Lägger man ihop det med lite studier över kvinnors psykiska mående sedan samma period så lägger man ihop ett och ett snabbt.

Det här är fortfarande spekulation, inte analys.

Du vet ingenting om varför de lever som de gör idag. Att de en gång dejtade och idag bor själva säger exakt noll om orsaken. Att då välja förklaringen ”utslagna från dejtingmarknaden” är inte mer sannolik än någon annan förklaring, den råkar bara ligga i linje med din egen världsbild.

Du anklagar mig för att göra antaganden, men missar den avgörande skillnaden: jag gör inga anspråk på att veta, och jag använder inte mina antaganden för att etikettera andras liv som misslyckade.

Det är fullt möjligt att vissa människor ofrivilligt är singlar. Det är också fullt möjligt att andra medvetet väljer bort relationer under perioder eller permanent. Utan faktisk kunskap om individernas liv är det intellektuellt ohederligt att välja det mest nedvärderande alternativet och kalla det ”mest sannolikt”.

Det som sker här är inte att du konstaterar ett faktum, utan att du tolkar ett utfall genom dina egna mål och normer och därefter presenterar tolkningen som realitet.

Och där ligger skillnaden mellan oss: jag accepterar osäkerhet. Du fyller den med värderingar.

Att starta en tråd för att definiera andra människors liv som ”utslagning” eller ”misslyckande”, baserat på bristfällig information, säger i slutändan mer om behovet av att få rätt än om deras faktiska situation.

Jag är kvinna, har stort nätverk av kvinnor i alla åldrar + forskningen på min sida.

Vad har du, förutom en romantiserad mytbild av tiden fram till 70-talet?



Ytterligare en mytbild som behöver krossas.
Kan informera dig om att majoriteten av människor dör ensamma, antingen i hemmet, på ett boende eller på ett sjukhus. Det gäller även människor som har ett eller flera barn. Sanning är även att majoriteten av människor tillbringar de sista åren utan familj och barn, alternativa nätverk blev viktigare i samma stund vi gick ifrån generationsboende och boende på samma ort.

På detta behöver du ta hänsyn till att forskning visar att om du övht vill drömma om att barnen ska engagera sig åtminstone en gnutta så behöver du ha döttrar. 75% av all anhörigomsorg sker genom döttrar.

Får du dessutom barn med besvärliga fysiska eller psykiska diagnoser är du rökt på alla sätt och vis från dagen de föds, de kommer inte ha möjlighet att ta hand om dig enligt din romantiserade bild, istället kommer du vara omhändertagande förälder till du inte förmår ta hand om dig själv. Dessa familjesituationer är antagligen de mest tragiska.

Tjejer som är snygga, välutbildade och har bra ekonomi brukar inte nöja sig med vem som helst eller nån de tycker är sämre än de själva så vissa såna, egentligen bra tjejer blir ensamma lite längre. Har även tex tjejpolare som levt i långa förhållanden och är bra tjejer men som gjort slut med sina killar när de är 30 för att snubben inte velat ha barn.
Sen finns det såklart en del det också är nåt fel på för att de har nån undvikande anknytningsstil eller liknande men alla kvinnliga singlar 30+ är det inte nåt fel på utan det beror helt på anledningen till att de är singlar.

Människor i gemen förväntas ha ett naturligt driv att fortplanta sig därför att de individer som under evolutionens gång inte hade detta driv aldrig fick chansen att föra denna brist på driv vidare till nya generationer. Det är ungefär på samma sätt som att få människor finner njutning av stark smärta, kyla, törst eller hunger.

Biologi har ingenting med "bör" och praktiska önskemål att göra. Avsaknad av biologisk klocka gör att kvinnor faktiskt kan välja att inte skaffa barn och må fantastiskt bra över det beslutet. Det finns ingen biologisk klocka, ju förr "ni" fattar det desto bättre.


Javisst, eftersom det inte fanns några alternativ, definitivt inte för kvinnors. Kvinnors förmåga att överleva har i stort sett stått och fallit med hennes förmåga att föda barn.

Idag har kvinnor i moderna väst samma valmöjligheter som män (som i alla tider skitit i både barn och hushåll de anses ska ansvara för).

30+ och singel. De är en Loser/elak häxa av något slag med andra ord.

Vad är motsvarigheten till män? Kvinnofientlig som gillar att banka skiten ur kvinnor?

Du är bara sur.för att du antagligen är en incel som aldrig rört en kvinna. Eller för att du inte kan kontrollera dessa kvinnor? Slår aldrig fel haha

Det du beskriver är en evolutionär bakgrund, inte ett individuellt facit.

Ja, det är korrekt att fortplantning varit en förutsättning för arters överlevnad. Men det följer inte därav att varje individ bär på ett aktivt, medvetet eller styrande reproduktionsdriv som måste omsättas i faktiska livsval. Evolution förklarar varför arten finns, inte hur individen bör leva.

Här sker ett klassiskt felslut: du tar en statistisk tendens på populationsnivå och gör den till ett normativt krav på individnivå. Att ”många” eller ”de flesta” har ett visst driv betyder inte att alla har det, eller att avvikelser är onaturliga, fel eller tillfälliga missförstånd.

Jämförelsen med smärta, hunger och törst haltar dessutom. Dessa är direkta överlevnadsfunktioner med omedelbara fysiologiska konsekvenser. Reproduktion är det inte. Människor kan leva hela liv utan att fortplanta sig, utan att vare sig kroppen eller psyket nödvändigtvis tar skada.

Det avgörande som fortfarande ignoreras är detta: även om ett biologiskt driv kan finnas, följer det inte att det ska eller måste realiseras. Människor har alltid haft drifter som de väljer att inte följa av skäl som sträcker sig långt bortom biologi: värderingar, livserfarenhet, relationer, timing, mening.

Att reducera kvinnors livsval till att de ”egentligen” styrs av ett universellt reproduktionsdriv som förr eller senare kommer kräva sin rätt är därför inte biologi. Det är en tolkning som används för att ifrågasätta deras autonomi.

Kort sagt: evolution kan förklara varför människor existerar. Den kan inte användas som argument för att alla måste vilja samma saker, vid samma tidpunkt, eller annars betraktas som avvikande.