Kvinnor 30+ som fortfarande är singlar och bor ensamma, är det nåt fel på dem?

Missta inte det moderna samhället med hur sammanslutningar av människor såg ut på stenåldern.
Helt andra villkor, krav, förutsättningar och inte minst möjligheter.

Biologisk klocka som i "biologiskt barnsug" existerar inte och forskning har precis informerat oss om att 25% av unga svenska kvinnor inte planerar barn i framtiden.

Jag skulle gissa att majoriteten av kvinnorna du hänvisar till, ensamboende och singlar, utgörs av den korrekta defintionen av "självständig kvinna" och tillhör gruppen kvinnor som är minst defekta.

Tror du missade att läsa trådstarten, där står att jag en gång i tiden dejtade dessa personer, dvs. de var alltså aktivt ute och sökte efter partner. Men slutade av nån anledning ensamma, det är väl per definition ett misslyckande.

Ska och ska, det är väl få som faktiskt föredrar ensamhet. Klart att det finns folk som gör det också men det är knappast normen och har så aldrig varit. Och är väl antagligen inte särskilt bra för psyket för de allra flesta heller.

Skillnaden för en man är väl att man kan hoppa in i familjelivet senare om man vill, en man kan ju träffa nån vid kanske 40-45 och då vara redo för familjeliv.

Men såklart, har en man varit singel ända fram till 30 så är det väl inte särskilt sannolikt att han skulle ha framgång med tjejer från då och framåt heller.

Försök inte, självklart är det roligt att googla på folk och se vad de gör idag

Hur då menar du? Är nog svårare än på länge att leva ensam, speciellt i Stockholm. Sjuka bostadspriser, stor sårbarhet ekonomiskt, svårt att lära känna folk i vuxen ålder då alla är så upptagna. Var nog en betydligt trevligare tillvara för 40-50 år sedan om man levde ensam.

Exakt.



Igen: det finns ingen evolutionär mekanism i form av en biologisk klocka. Den biologiska driften är sexlusten. Avsaknaden av "barndrift" är skälet till att forskningen gett oss preventivmedel så vi kan ligga hur ofta vi vill utan graviditet. Avsaknaden av "barndrift" är också skälet till att kvinnor väljer bort barn. Att 25% av unga kvinnor säger att de inte planerar barn för framtiden visar tydligt att det inte finns en biologisk "barndrift". Att upp till 15% av kvinnorna får förlossningspsykos eller förlossningsdepression är också ett tecken på att det saknas en biologisk "barndrift".



Nej. Kvinnor som verkligen vill ha barn skaffar de barn de vill ha förutsatt att de är fertila.

Är väl rätt välkänt att det där med barnplanering är nåt som ändras just när den biologiska klockan börjar ticka, rätt lätt att vara kaxig som 24-årig tjej men när man inser att det inte finns många chanser kvar (och framförallt när tjejen ser att andra i omgivningen har barn) så ändrar man uppfattning snabbt, så den typen av undersökningar ger jag inte så mkt för.

Mm. Säkert blir man jättelycklig om man sitter där i åldern 70-80 utan barn eller familj och låter sina gener dö ut också.

Så relationsbildning är ekvivalent med att "ge upp"? Är väl precis sådana som resonerar så som jag valde bort en gång i tiden då jag fattade att de inte var rätt häst för nåt långsiktigt.

Att någon vid en tidpunkt i livet dejtade aktivt innebär varken ett livslångt mål, ett kontrakt eller ett facit som senare måste uppfyllas för att livet ska räknas som lyckat.
Människors mål, prioriteringar och omständigheter förändras över tid ibland radikalt.

Att kalla det ett ”misslyckande” bygger helt på antagandet att slutpunkten måste vara parrelation eller barn, och att allt annat är ett avsteg. Det är exakt den normen som hela diskussionen ifrågasätter.

Dessutom saknas all relevant information. Du vet inte vad som hänt i deras liv under dessa år: relationer som inte syns i folkbokföringen, sjukdom, sorg, karriärval, frivillig barnfrihet, förändrade värderingar eller helt enkelt ett medvetet val att inte prioritera relation just nu. Att dra slutsatser utifrån att de ”bor själva” är analytiskt tomt.

Resonemanget förutsätter också att människor inte har rätt att ompröva sina mål. Att någon aktivt sökte partner för tio år sedan betyder inte att de fortfarande gör det, eller ens borde göra det. Fri vilja upphör inte bara för att man dejtat vid 25.

Det egentliga felslutet är därför detta: du tar din egen definition av framgång och applicerar den retroaktivt på andra människors liv, trots att du saknar både insyn och mandat att göra det.

Att ett liv inte slutat där du tycker att det borde är inte ett misslyckande. Det är bara ett liv som inte följer din mall.