Citat:
Ursprungligen postat av
andeta
Din argumentation lider av en fundamental begreppsförvirring som är smärtsam att bevittna för någon med min erfarenhet. Att du tar till ad hominem-attacker om ”Kuba” och slänger dig med termer som ”postmodernist” och ”marxist” utan att förstå deras innebörd, avslöjar inte min utbildningsbakgrund, utan snarare bristerna i din egen.
Låt oss börja med din oförmåga att skilja på de facto (faktisk makt) och de jure (laglig rätt). Att du inte förstår billiknelsen beror på att du inte förstår juridikens grundväsen. Om din bil stjäls och skeppas till Afrika har du, helt korrekt, inte bilen i din besittning (de facto). Men du är fortfarande dess ägare (de jure). Polisen, försäkringsbolaget och lagen erkänner din rätt. Tjuven är en tjuv, inte en ny ägare. Ditt resonemang innebär att äganderätt upphör exakt i den sekund någon är starkare än du och tar det du har. Det är inte en rättsstat du beskriver, det är naturtillståndet, bellum omnium contra omnes. Att du förväxlar detta med ”verkligheten” visar bara att du accepterar barbarism som statsskick.
Du kallar mig inkonsekvent och marxist, vilket är en fascinerande paradox. Att försvara nationalstatens suveränitet och principerna från den Westfaliska freden, att stater inte ska invadera varandra för att stjäla resurser, är den mest klassiska, konservativa hållningen i internationell politikk. Det är du som är den radikala här. Du förespråkar en värld där internationell lag är irrelevant och där den starkes nycker dikterar sanningen. Det om något är en postmodernistisk mardröm där narrativet skapas av våld, inte av sanning eller rätt. Du bygger en halmgubbe om ”10 statskupper”. Det finns en avgörande distinktion mellan interna maktkamper (inbördeskrig/kupper) och en extern stormakt som invaderar för att plundra. Om Venezuelas folk störtar Maduro är det suveränitet i praktiken. Om USA kidnappar honom för att, som Hegseth och Trump öppet erkänner, ta oljan, är det kolonialism.
Och här kommer vi till den punkt du så bekvämt undviker, vilket gör hela din position intellektuellt ohederlig: Motivet. Du försöker rättfärdiga detta med att Maduro är en diktator ("styrde som på 1800-talet"). Men du blundar för vad förövarna själva säger.
Läs citaten igen. Försvarsminister Hegseth talar inte om demokrati eller mänskliga rättigheter. Han säger explicit att målet är att säkra ”ytterligare rikedomar och resurser” och att de nu får ”ekonomiskt i gengäld”, till skillnad från i Irak. Trump säger att USA ska ”styra Venezuela” för att ”få tillgång till oljereserverna”. Detta är inte en humanitär intervention. Det är ett väpnat rån på statlig nivå. Att du försvarar detta som ”verkligheten” betyder att du reducerar internationella relationer till en ren transaktion av våld och stöld. Du applåderar inte en ”lösning” på Venezuela-frågan; du applåderar prejudikatet att USA, eller Kina, eller Ryssland, har rätt att kidnappa vilken ledare som helst och annektera deras naturresurser, så länge de har militär kapacitet att göra det.
Du frågar var jag lärde mig statskunskap? Jag lärde mig den genom att studera historiens alla imperier som fallit just när de börjat tro att deras militära makt gjorde dem immuna mot moraliskt och strategiskt förfall. USA:s agerande nu, där man öppet erkänner att man byter blod mot olja, är inte styrka. Det är en moralisk bankrutt som kommer att ena resten av världen mot dem. Så nej, jag missar ingenting. Jag ser exakt vad detta är. Frågan är varför du är så ivrig att agera nyttig idiot åt en plundringspolitik som förkastar 400 år av folkrätt?
Det är du som försöker vrida det. Jag säger inte att man inte har laglig ägande rätt till bilen. Utan att man inte har bilen.
De rättsliga principerna ändrar inte det. Så jag förklarar skillnaden mellan juridik och verkligheten. Maduro har inte land längre, även om man anser att han har rätt till det. Vilket jag inte heller anser. Men det är en vidare fråga.
För att kunna ändra hur det är, måste man ha system där man med makt kan straffa USA. Men det har man inte. Så verkligheten består, allting annat är bara tomma ord, där man anser att saker inte ska vara som de faktisk är, utifrån någon text. Man lever i en fantasi. En teoretisk immateriell värld, inte verkligheten och anför det mot verkligheten.
Jag vet mycket om postmodernismen och marxismen. Hur kan marxister anse att de står på de förtrycktas sida, när de alltid själv förtycker dem. Går vi till wokevänstern blir det ännu värre inkonsekvens.
Jag anser inte att det gjort det här av humanitära skäl, men manar ändå att resultatet är bättre än det var förut. Men inte bara när det handlar om själva Venezuela, utan att det minskar de andra diktatoriska stormakternas och även några mindre, som Irans, makt. Vilket jag ser som bra. Jag ser det realpolitiskt, medan du blandar moral och juridik, där moralen gäller i vissa fall och juridiken i andra, beroende på frågan.
Västrom föll väl när man tog till sig kristendomen och egentligen övergav sina tidigare dygder. 180 år senare var man borta. Medan Ottomanernas slavimperiums fall, berodde på att de inte hängde med vad som hände i omvärlden och motarbetade nya tankar inom riket. Samma med Kina egentligen, men som ett enda rike föll de inte samman i delar, utan har kunnat resa sig igen.
Samma som med Rom, menar jag gäller i Europa idag och även USA före Trump. Man har övergivit Upplysningens idéer som gjorde väst stort och tagit till sig woke och andra vänsteridéer ,som faktiskt har sin grund i marxismen. De motstående kollektiven. Som splittrat väst och ställt människa mot människan. Men även nån idé om multikultur som även den splittrar. Man har lämnat grunderna, som gjorde väst till den största och rikaste civilisation som någonsin existerat. Som Gibbons sa om romarna. Man har blivit veka. Man pratar om internationell rätt, trots att man inte längre styr åsikterna i världen och kan tvinga på resten sina åsikter och sin moral.
