25-årig kvinna styckmördad, Rönninge, Salem (2025-12-26)

Jag skulle också vilja veta hur uppväxten var, särskilt om det som beskrivs som mammans religiösa psykos.
Mamman ska ha haft nåt medicinskt tillstånd som gjort att hon självmedicinerade med alkohol vilket ska ha gett alkoholdemens. Pappan ska tydligen ha supit ihjäl sig.
Vet inte hur mycket man kan lita på uppgifterna iofs.
Har inte läst något om att föräldrarna gått behandling eller att de haft problem med socialen.

Någon skrev i tråden att den kände mamman för längesen och tyckte att hon gav ett normalt intryck.

De barndomsvänner som pratat verkar inte lagt märke till nåt kraftigt avvikande.
Det är två som kände honom sen skoltiden som skrivit i tråden och den ena tyckte inte att han hade varit speciellt avvikande, hen ska inte trott på det först när det kom fram att Robin försökt kidnappa ett barn.
Det kom som en chock för alla.
En annan gav ett litet knepigare intryck av Robin och sa att han ibland satte på porr i klassrummet för att provocera. Robin ska ha tafsat på andra killar och varit allmänt gränslös men på ett flamsigt sätt som inte uppfattades skogstokigt.

En annan sak jag funderar på är det här med att han använt Germanwings Flight 9525 som profilbild.
Piloten hette Andreas Lubitz, jag undrar om Robin kände igen sig i honom på ett personligt plan.
Andreas Lubitz mamma ska också ha varit religiöst aktiv, kanske finns nån likhet mellan Andreas Lubitz och Robin men kan förstås också vara en allmän fascination av det som är tabu eller liknande.

Jag skulle också vilja veta hur uppväxten var, särskilt om det som beskrivs som mammans religiösa psykos.
Mamman ska ha haft nåt medicinskt tillstånd som gjort att hon självmedicinerade med alkohol vilket ska ha gett alkoholdemens. Pappan ska tydligen ha supit ihjäl sig.
Vet inte hur mycket man kan lita på uppgifterna iofs.
Har inte läst något om att föräldrarna gått behandling eller att de haft problem med socialen.

Någon skrev i tråden att den kände mamman för längesen och tyckte att hon gav ett normalt intryck.

De barndomsvänner som pratat verkar inte lagt märke till nåt kraftigt avvikande.
Det är två som kände honom sen skoltiden som skrivit i tråden och den ena tyckte inte att han hade varit speciellt avvikande, hen ska inte trott på det först när det kom fram att Robin försökt kidnappa ett barn.
En annan gav ett litet knepigare intryck av Robin och sa att han ibland satte på porr i klassrummet för att provocera. Robin ska ha tafsat på andra killar och varit allmänt gränslös men på ett flamsigt sätt.

En annan sak jag funderar på är det här med att han använt Germanwings Flight 9525 profilbild.
Piloten hette Andreas Lubitz, jag undrar om Robin kände igen sig i honom på ett personligt plan.
Andreas Lubitz mamma ska också ha varit religiöst aktiv, kanske finns nån likhet mellan Andreas Lubitz och Robin men kan förstås också vara en allmän fascination av det som är tabu eller liknande.

Det fanns mycket hos MGM vid utredningen 2019 som är typiskt för FASD (fosteralkoholspektrumstörningar):

Kognitiva & Neurologiska Svårigheter:
-Inlärning och minne: Svårt att förstå sammanhang, orsak/verkan, och att generalisera kunskap.
MGM hade svårt att komma ihåg instruktioner på jobbet, och klarade inte pilotutbildningens kunskapstest.
-Uppmärksamhet: Koncentrationssvårigheter, kort uppmärksamhetsspann (ofta liknande ADHD).
MGM hade svårt att sitta still hemma, och svårt att komma ihåg instruktioner på jobbet.
-Perception och sinnen: Påverkad sinnesbearbetning, överkänslighet för intryck, tic-liknande rörelser, tics, självskadebeteende.
MGM hade svårt för ögonkontakt och beter sig nervöst/stressat.

Psykiska & Beteendemässiga Utmaningar:
-Psykiatriska tillstånd: Ökad risk för ångest, depression, trotssyndrom, och uppförandestörningar.
MGM uppvisade flamsigt, oseriöst och provocerande beteende.
-Anpassning och reglering: Svårt att hantera vardagen, impulsivitet, känslomässig reglering.
MGM hade svårt att behålla jobb och svårt att hålla sig ifrån barnpornografi. Bad sin chef att få spela fotboll istället för att jobba. Körde runt i sin bil på måfå för att slippa vara hemma och tänka och känna jobbiga saker.

Sociala & Livsföringssvårigheter:
-Arbetsliv och fritid: Svårt att behålla jobb, delta i aktiviteter, och klara av vardagliga ansvar.
MGM hade svårt att behålla jobb.
-Relationer och rättsväsende: Problem med sociala relationer och ökad risk att drabbas som offer för brott (men sällan att själva begå brott).
MGM betedde sig udda i sociala sammanhang. Påstod sig vara utsatt för elaka pranks av kompisar. Ansökte om och fick skyddad identitet, vilket tyder på en hotbild mot MGM.

Nej, jag har ju i ett inlägg som du själv nyligen besvarade skrivit att säkerhetsförvaring generellt inte kommer att tillämpas på personer som begått mord, samt att säkerhetsförvaring inte skall ersätta livstidsstraffet eller anses vara ett högre/hårdare straff än livstid.

"Att gärningsmannen begått upprepad brottslighet vid ett och samma tillfälle" är egentligen en omskrivning för att ha dömts vid ett och samma tillfälle för upprepade brott. Det handlar alltså om seriebrottslighet som t ex Hagamannen eller Nytorgsmannens första dom avseende 35 sexualbrott.

Att dömas till ett tidsbestämt straff och därefter säkerhetsförvaras skulle ju bryta mot legalitetsprincipen och bestämmelserna kring förutsebar rättstillämpning. Saken är enkel: Antingen dömer man till ett tidsbestämt straff elller så dömer man till säkerhetsförvaring.

Jag förstår din farhåga beträffande "mördaren med tidsbestämt straff", men det exemplet är varken bra eller särskilt realistiskt. För först och främst brukar ju så farliga personer dömas till livstids fängelse. Det ligger ju i sakens natur att ju farligare, mer oförutsägbar och labil du är - desto allvarligare, graverande och försvårande har mordet varit. Men oavsett detta så är statistiken tydlig med att ju längre straff man sitter, desto mindre är risken får återfall. Just mord har ju straffskalan 10-18 års fängelse (eller livstid) så där handlar det ju ALLTID om ett långt straff. Statistiken beträffande återfall i just mord visar att detta är oerhört ovanligt, det existerar knappt. Därför är det inte den här kategorin av gärningsmän man skall vara oroliga för. Man får också komma ihåg att när en person släpps så är den först under övervakning av Frivården och därefter under prövotid. När hela verkställigheten avslutats så är ju ofta Socialtjänsten och psykiatrin inkopplad (när det gäller just såhär labila personer) så vederbörande vandrar ju inte ensam i sin farlighet.

Först och främst så hade ju interneringsstraffet, utan bortre gräns, troligen brutit mot EKMR idag. Just rättssäkerhetsbristerna var ju en anledning till att systemet skrotades. Man kan väl också säga att rättspsykiatrisk vård (med särskild utskrivningsprövning) ersatt denna typen av straff. I övrigt är jag inte så inläst på det dåtida interneringsstraffet, så vi kan lämna det. Generellt kan jag se många nackdelar och framförallt farhågor med det nya säkerhetsförvaringsstraffet. Det initiala är ju att man riskerar att straffa personer för (återfalls)brott som kanske aldrig kommer ske. Jag menar, ingen kan ju veta om en person kommer att återfalla i brott.

Jag ser också farhågor gällande de utredningar och riskbedömningar som Rättsmedicinalverket kommer att göra främst i den inledande rättsprocessen som underlag för ifall vederbörande ö.h.t skall dömas till säkerhetsförvaring, men också inför frågan om en säkerhetsförvaringsdömd person skall anses kunna avsluta sitt säkerhetsförvaringsstraff. Rättsmedicinalverket har ju visserligen stor erfarenhet av just sådana här utredningar och bedömningar i ärenden kring om/när livstidsstraff skall omvandlas till tidsbestämt. Men i de fallen så handlar det ju om personer som suttit i fängelse i 10, 15, 20 år. Med andra ord så finns det hur mycket bedömningsunderlag som helst från Kriminalvården (hur behandlingen/rehabiliteringen gått, hur permissioner fungerat, hur skötsamheten sett ut, hur verkställighetsplaneringen följts, hur planering inför friheten sett ut osv.). Sådant bedömningsunderlag kommer ju absolut inte finnas när Rättsmedicinalverket skall yttra sig gentemot domstolen när det yrkats på säkerhetsförvaring.

Det finns också potentiella brister i förslaget som säger att man inte kommer kunna få villkorad utslussning föräns man passerat minimitiden för säkerhetsförvaringen (vilket alltså kan vara allt ifrån 10-24 år!). Jämför man säkerhetsförvaring med ett vanligt fängelsestraff så får man ju gå på villkorlig frigivning efter 2/3delar (t.o.m 2025) eller 3/4delar av straffet (fr.o.m 2026). Detta skulle ju innebära oerhörda brister i både proportionalitet, likabehandling och rättssäkerhet i de fall där en säkerhetsförvarad person inte längre har någon konkret och beaktansvärd risk för återfall - men fortfarande har en bit kvar till minimitiden för straffet.

Jag får också lite huvudbry när jag funderar över hur man skall bedöma fall där (återfalls)brott blandas med brott som personen inte tidigare begått, eller som i sig inte skulle vara tillräckligt för säkerhetsförvaring. Man kan då undra om/hur dessa kommer att "plussas på" eller om dom konsumeras i säkerhetsförvaringsstraffet. På temat återfallsbrott tycker jag också det är väldigt oklart/otydligt om även "det första brottet" måste ha ett minimistraff på 4 års fängelse, eller om det räcker med att återfallsbrottsligheten har ett sådant minimistraff, för att kunna döma till säkerhetsförvaring. Denna skillnaden kan ju bli monumental i frågan om hur/när detta straffet skall kunna tillämpas.

Nu tycker jag att du försöker ljuga med statistik. Det behöver inte handla om återfall i exakt samma brottslighet som tidigare. I det aktuella fallet så har vi med en återfallsförbrytare att göra. Han är dömd för försök till kidnappning av ett barn och nu, 6 år senare, har vi en mördad kvinna. Brottslighet eskalerar ofta i allvarlighetsgrad. Det handlar om att kunna förhindra detta. En sjuk individ med uttalade våldstendenser ska kunna stoppas i tid och hindras att eskalera sin farlighet. Om man ska vänta in att en individ eskalerar från misshandel till grov misshandel till mord så är lagstiftningen tandlös.

Tack för att du svarar tydligt och klart men det var nog jag som var lite otydlig där. Vad jag menade var att jag tror inte att han kommer att dömas till rättspsykiatrisk vård. Som sagt förra RPU:n visade inte på någon sådana tendenser och jag tror inte heller den som han nu ska genomgå kommer visa nåt sånt. Så jag tror det blir fängelse för hans del

Först och främst vill jag säga att du är duktig och besitter mycket kunskap. Jag är glad att personer som du finns i denna tråden!
Du skall dock vara lite försiktig med att ta ut svängarna för mycket, för det dyker upp en del sakfel ibland. Exempelvis så håller jag inte med dig när du säger att angivna regelbrott mot advokatetiken är "olagliga" (straffrättsligt). Att t ex hitta på en story åt klienten eller uppmana denne att ljuga är precis som du säger ett brott mot advokatetiken, vilket skulle kunna leda till att advokaten utesluts ur Advokatsamfundet och blir av med sin licens. Men dessa gärningar är svårligen någonting man skulle kunna bli dömd för i domstol.

Du nämner Osann partsutsaga, vilket inte stämmer. Detta är nämligen ett brott som endast kan begås av någon som hörs i ett förhör under sanningsförsäkran. En advokat förhörs ju inte under en rättegång och hörs dessutom aldrig under sanningsförsäkran.

Du nämner även medhjälp, vilket också är felaktigt. Ett medhjälpsbrott är ju ett medverkande eller främjande som görs före huvudbrottet. Att då under förundersökningen t ex hitta på en story åt klienten, eller uppmana denne att ljuga, är ju ett agerande som sker efter huvudbrottet.

Du nämner även Skyddande av brottsling vilket möjligen ligger närmast till hands, men som heller inte stämmer. Ser man till rekvisiten för nämnda brott så anges: "Om någon döljer den som begått brott, hjälper honom eller henne att komma undan, undanröjer bevis eller på annat liknande sätt motverkar att brottet upptäcks eller att någon lagförs för det, döms för skyddande av brottsling". Man kan då konstatera att advokaten i och med sitt agerande inte dolt gärningsmannen eller undanröjt bevis. Vidare så krävs det någon form av aktiv handling/åtgärd för att göra sig skyldig till brottet. Att t ex hitta på en story eller uppmana klienten att ljuga (vilket klienten f.ö har rätt att göra) är inte sådan aktiv handling/åtgärd - och framförallt inte med tanke på att det i slutänden inte kommer vara advokaten själv som levererar denna berättelsen/lögnen. Ser man också till ovan nämnda rekvisit och ställer detta mot vad advokaten skulle ha gjort så kan man konstatera att advokatens agerande gjorts efter att gärningsmannen blivit misstänkt och frihetsberövats. Advokaten har ju då per definition inte "hjälpt brottslingen att undkomma".

Men framförallt skulle jag vilja säga att det faller på sin egen orimlighet/omöjlighet att sådana här ageranden skulle utgöra brott och innebära lagföring. För vad som sägs mellan en advokat och en klient sker ju bakom stängda dörrar, i enlighet med enrumsprivilegiet. Med andra ord skulle ingen kunna veta/kontrollera vad en advokat säger till klient. Skulle detta då mot all förmodan komma ut på annat sätt så är ju advokaten förhindrad att bemöta detta i och med sin tystnadsplikt och advokatsekretess. Med andra ord skulle man aldrig kunna utreda någonting sådant här och advokaten själv skulle inte ha möjlighet att bemöta frågorna/misstankarna. /Jag hoppas jag varit tydlig.

Det stämmer väl ej riktigt. Om jag minns rätt så slog rätten fast att Wilma misshandlades till döds.

Nej precis, att den RPU:n som genomfördes för några år sedan inte ansåg att det rörde sig om en allvarlig psykisk störning är ju en viktig fingervisning här. Vi har ju också andra parametrar som att gärningsmannen har arbete, vilket talar emot en allvarligt psykisk störning eftersom att dessa personer typiskt sätt har oerhört svårt att ha ett arbete.

Ser man dessutom till vad man vet om styckmord så visar statistiken att gärningsmännen i oerhört få fall varit psykotiska eller lidit av en allvarligt psykisk störning. Finns en svensk studie som visar att det i de senaste 43 granskade styckmordsfallen endast varit fyra personer som dömts till rättpsykiatrisk vård. Statistiken visar också att en övergripande majoritet av alla styckmord varit s.k defensiva styckningar. Kopplingen mellan överrepresentationen av (defensiva) styckningar och det faktum att få styckmördare har en allvarligt psykiskt störning/döms till rättspsykiatrisk vård pekas ut som som att den defensiva (transport)styckningen i grund och botten är en rationell gärning utifrån att man begått en gärning, inte vill bli påkommen, måste göra sig av med kroppen osv. En styckning är ju också en organiserad och strukturerad gärning som kräver att man är kapabel och vid sina sinnesfulla bruk, och som t.o.m ibland sträcker sig över flera dagar, vilket generellt är svårt för en allvarligt psykisk störd person att klara av.

/Men jag vågar inte ta ut någonting i förskott. Vi får helt enkelt se vad den nya RPU:n visar...

Blir det en P7:a på GM? När är den klar? Om jag förstått rätt så är en P7:a en offentlig handling så det vore toppen att få ta del av den här.

Absolut, men nu var det ju DU SJÄLV som tog en mördare som exempel; och en mördares straff och denna personens straff (2 år och 4 månaders fängelse) är diametralt stora!

Jag tycker också du skall vara nykter nog att erkänna att det du säger nu speglas oerhört mycket av det faktum att vi "vet" att denna personen nu återfallit i mord. Hade denna personen nu sex år senare inte varit misstänkt för något brott, så hade du knappast flaggat för denna personen...