Jag menar, att på 1900-talet fanns det t.ex. inget studentutbyte alls med europeiska universitet, och inte heller något praktikutbyte. Det var jättedyrt att gå på universitetet - eller på motsvarande gymnasiet - i något annat land, och nästan ingen gjorde det. Inte heller fanns bruket att arbeta ett tag utomlands (enda undantaget var au pair i England eller Amerika, och detta var bara för flickor).
Jämför med MEDELTIDEN när det var jättevanligt att familjer skickade sina unga söner och döttrar att arbeta vid hoven i andra länder, pojkarna var ofta pager eller så var de i hären, och flickorna var ofta hovdamer. Ungdomarna kunde även vara en tid i ett kloster i ett annat land (utan planen att de skulle stanna där och bli munk respektive nunna).
Man förstod vikten av språkkunskaper, internationellt samarbete och erfarenhet av främmande kulturer. Ungdomar som gick ut universitetet fick med sig rekommendationsbrev på latin, som de kunde visa upp för arbetsgivare i andra länder. Man sökte vitt och brett efter talanger inom olika områden, även t.ex. naturvetenskap, gruvnäring, konsthantverk av olika slag (tänk vallonerna och de belgiska brodöserna och knypplerskorna..). Lite senare var det franska guvernanter som gällde, till barnen.
...och som sagt: redan på 1000-TALET reste unga, modiga svenska män till KONSTANTINOPEL för att ta tjänst i Kejsarens livvakt! De hade gott rykte, stora och starka och trygga som de var. Goter var för övrigt livvakter hos de romerska kejsarna ännu längre tillbaka i tiden.
Först när vi gick med i EU kom det igång igen med studie- och praktikutbyten mellan de europeiska länderna, t.ex. Erasmus och Sokrates.
