Citat:
Ursprungligen postat av
Megabambino
Undrar varför den oppositionen i Iran är så splittrad trots att det är en så förtryckande regim? Den repressiva maktutövningen drabbar ju verkligen alla som demonstrerar sitt missnöje.
Jag har bara mycket goda erfarenheter av Iranier på ett personligt plan och hoppas verkligen att det ska bli en maktförskjutning som tids nog leder till regimskifte. Det finns ju många kloka exiliranier i världen och de borde väl kunna bidra som en enande kraft? Mullornas värderingar och människosyn hör hemma på stenåldern.
Enligt det jag hör från folk nära mig så är en majoritet i landet mot regimen så på det sättet är många samlade. Men för att störta den krävs ofta också en enande kraft med en vision och det har regimen varit effektiva med att kväsa. Sedan är historien komplicerad. Kungamakten var hårt kritiserad och det ligger kvar ibland hos äldre generationer. Hjälp utifrån ses på med skepsis särskilt efter att USA och framförallt England avsatte Irans demokratiskt valde ledare. Sedan har de ju en mindre, men vad jag förstår hyfsat stark, underström av kommunism och de vill nog helst själva leda motståndet. Kommunisterna deltog i revolutionen 1979 på mullornas sida men som jag förstår utan att faktiskt stödja teokratin. De såg en liten chans att de skulle få sista ordet. Istället blev de naturligtvis förföljda, fängslade och dödade. Detsamma gällde nationalistiska strömningar.
Citat:
Ursprungligen postat av
EttTillKonto2
Reza Pahlavi är son till shahen som störtades under revolutionen 1980. Han tillsattes som bekant genom en USA-understödd statskupp. Pahlavi själv är en marionett styrd av amerikansk-israeliska intressen. Något som blivit ganska tydligt genom hans stöd för Israels folkmord i Gaza. Bland iranierna ses hans som ett stort skämt och han har knappast något folkligt stöd.
Nu finns det inga tillförlitliga siffror på detta men de undersökningar som finns uppskattar att monarkin skulle stödjas av runt 30% - 60% (teokratin brukar ligga runt 20% och resterande är ofta alternativ som demokratisk republik, svar saknas och övriga alternativ). Siffrorna är något ofta högre för hur man skattar Reza Pahlavi som person (inte monarkin som statskick). Vi får inte heller glömma att gränserna är otydliga då Pahlavi idag säger sig vilja styra landet mot en demokrati utan att återinföra några monarkiska drag. Är då stödet för Pahlavi ett monarkiskt eller ett demokratiskt?
Men som vi kan se skiljer siffrorna sig kraftigt åt och de är inte tillförlitliga. Däremot är det tydligt från protester att de endande krafterna som kommer till uttryck i rop, skrik och sånger/ramsor främst är av två sorter. Den första är, och enkilt största, är ren kritik mot mullornas regim. Den andra är att man hyllar monarkin (man ropar efter Pahlavi, återinföra shahens makt, nyttjar flaggan som användes under monarkin etc). I ytterst få demonstrationer hörs också kommunistiska slagrop.
Bland exil-perser skulle jag säga att de som stöttar Pahlavi är i förkrossande majoritet (och då har jag perser nära mig både privat och i arbetslivet). Jag har aldrig mött en exil-perser som stödjer mullorna eller något annat tydligt alternativ till det teokratiska systemet utom det konstitutionellt monarkiska. Men det är givetvis bara anekdotisk bevisföring.
