Citat:
Ursprungligen postat av
drottningkung
Jag såg i Renées-brygga, och läste det sedan i Expressen, det han beskriver.
"– Jag har ju asperger som funktionsvariation, eller vad man säger i dag. Jag är väldigt introvert. Sociala sammanhang är inte min grej, jag går inte på events. Jag har varit på Kristallengalan varje år men det är också dödsångest, säger Joakim Lundell.
Ordning och reda är också viktigt för honom.
– Annars kan jag inte fungera. Jag måste sortera saker noga, jag måste ha rutiner. Just att resa, att komma i väg på saker, jag får dödsångest ibland i veckor innan om jag vet att jag ska flyga. "
Jag skulle nästan kunna ta gift på att detta är problemet som funnits från begynnelsen. Har sett några liknande fall. Och det hör väl ihop med NPF.
Joakim och mamman hade inrutat liv två första åren. Men sedan skedde förändringar, det kom in en ny man i mammans liv. Först då blev Joakims problem tydliga, när allt inte var som vanligt längre. Kan tänka mig att hans långa utbrott berodde på att han inte klarade av omställningen. Autismbarn kan bli hysteriska om dom alltid äter klockan 13.00, men får vänta till 13.30.
Joakim beskriver även sin dödsångest fortfarande i nutid, om det ska hända något utöver det vanliga som inte är rutin. Det brukar lugna sig med tiden och åldern, så om han har total dödsångest idag för små steg från rutiner, så är det nästan helt sannolikt att han var orolig att mamma inte skulle komma hem om hon åkte iväg, eller att det skulle hända henne något. Det är precis så det fungerar.
Så tydligt fall utan att ens träffat honom skulle man kunna ställa diagnos. Och varför? Jo för precis såhär ser det ut för många av dom oroliga barn som söker sig till oss via sina föräldrar eller socialtjänst.
Det är så tydligt fall så det går inte ens diskutera, och ingen skulle säga emot som har kunskap. Den enda osäkerhetsfaktorn skulle i så fall vara om Joakim ljugit om hela historian.
Intressant.
En del av oss här har tagit del av hans - väldigt märkligt presenterade - journaler ifrån BUP och Socialtjänst, som Joakim själv publicerat på youtube. (Finns att se som 4 timmar lång videoframställning, här:
https://www.youtube.com/watch?v=n7t_MdOhEV8).
En aspekt därur som talar till mig, är att alla involverade beskriver Joakims mycket aggressiva utåtagerande som att det tilltagit i intensitet i olika bestämda etapper.
Dom två första levnadsåren beskriver mamman i princip inga problem alls. Problemen upplever hon börjar när hon blir tillsammans med styvfadern och denne flyttar in när Joakim är drygt 2 år gammal.
Nästa intensitetsökning beskrivs av styvfadern och mamman som "strax efter yngre brodern kommit till världen", dvs när Joakim är 4 år.
Nästa intentistetökning kommer när Joakim är knappt 6,5 år gammal, dvs när hans yngsta syskon föds. Den här intensitetsökningen är kraftig.
Det är mellan 6,5-7 års ålder som alla möjliga och väldigt abstrakta problem och beteenden börjar uppstå på fritids och i första årskurserna i grundskolan, och i hemmet. Det framstår för mig nästan som om hans utåtagerande och sociala experiment för att vinna kontroll, notis och erkännande liksom söker nya former, varvat nu med direkt farliga och självutplånande 5-6 timmar långa raseriutbrott, som till slut får familjen att oroa sig enormt mycket för honom, inklusive syskonen och även sig själva då han börjat hota mamman med kniv, säger han tänker ha ihjäl henne osv.
Vill du grotta ner dig lite extra kan du titta på videon. Men det är förstås inte säkert att allt står där, och att det inte är manipulerat eller framställt på ett ledande sätt.