Citat:
Ursprungligen postat av
mephedron
Roligt att läsa (berätta gärna mer 🙂 ), och jag betvivlar inte att han ljuger om en hel del, men just det med ”bott på olika adresser” behöver ju inte vara lögn.
Enligt folkbokföringen har jag bott på tre adresser i livet.
Verkligheten är nog minst tio adresser.
Varför? Jag hade ett förstahandskontrakt i en storstad jag verkligen inte ville kasta bort hur som helst, och tillfälliga jobb och tillfälliga sambos på andra orter. Jag hyrde ut lägenheten till någon jag kunde lita på och bodde inte där själv, och även om jag aldrig var skriven på de andra ställena skulle jag säga att jag bodde där.
Nu kommer någon bröla ”öööööööä det är faktiskt olagligt!”
Mmm jag bryr mig mycket och det är definitivt preskriberat nu (bott på samma ställe, där jag också är skriven, senaste tio åren).
Poängen var iaf att Jocki kan ha bott någonstans utan att ha varit skriven där.
Han verkar ju inte direkt vara typen som är särskilt strikt med att följa lagar och regler…
Mja, fattar hur du menar med uppgifterna. Men i Jockes bok är det så uppenbart att det bara är ihopblandat bullshit.
I övrigt hinner jag inte berätta mer ikväll, än att återge ett par anmärkningsvärda stycken ur boken. Det första är epilogen till boken:
"Det är alltså såhär som jag upplevt det - och som jag minns det. Boken är också baserad på hundratals dokument som jag begärt att få ut ifrån olika myndigheter. /../ Men allt du läst har hänt och jag står för orden.
Många av mina vänner fick aldrig en andra chans som jag, utan gick under. Jag tänker ofta på dem - på hur de precis som jag varit på botten och kämpat som galningar. De var innerst inne bra människor. Det enda felet med dem var att den här världen inte riktigt ville veta av dem. De - vi - hade bara varandra.
Så den här boken är för er /../ alla ni som kämpade för livet men förlorade."
- Joakim Lundell
Hela den här epilogen utgör ett moraliskt immunförsvar. Formuleringen "Det är alltså så här som jag har upplevt det – och som jag minns det" är långt ifrån oskyldig. Formuleringen både avstår från faktisk prövbarhet och gör kritik moraliskt känslig, eftersom kritik kommer tolkas som ett angrepp på upplevelser snarare än påståenden.
Det är ett klassiskt grepp när man vill stå fast vid en berättelse men samtidigt gardera sig mot faktagranskning. Buskapet blir i praktisken "Du kan ifrågasätta fakta - men då ifrågasätter du också mitt lidande". Joakim tänker att om han upplever lidande, så beror det på yttre faktorer, inte på hans egna upplevelse. Det finns gott om människor som upplever svårt lidande då saker och ting är fullt normala. Jocke ser det som att om han upplever svårigheter, så beror det på omvärlden, inte på honom.
Om man sammanfattar tänket bakom epilogen i en mening, så blir det: ”Jag vill bli sedd, förstådd och erkänd, utan att fullt ut behöva bära ansvar.”
Det andra man kan delge, är en kommentar om att göra film och musik på Ninetone. Han skriver:
"Snart var också nästa låt klar. Jag kallade den "My addiction" och släppte videon med avsikt på Mors Dag".
Charmigt värre mot sin mamma.
Här är sångtexten till låten "My addiction":
I'm dreaming
My addiction can't stop me from dreaming
I'm healing
Why can’t I breathe, I’m trying
Why would I know?
You know that I can't let go
I can't do this on my own
The secrets I know
Feels like I'm all alone
And you know it
Am I on my own?
Would you hear a thing?
My body will know
Lately I’m out of control
I can’t seem to find my way out
Get me out of this
I can’t go on
And you know it
Know that I need someone
Am I dreaming? Am I addicted?
Sången är utgiven i direkt samband med att boken Monster släpptes.
Citat:
Ursprungligen postat av
dip
om jag minns rätt fick varje deltagare i KAT en 'sportbag med kläder'
Mm, möjligt. För priset att supa ner sig varje dag 3 veckor i sträck och bli utskämda för livet. Flera Kungarna av Tylösand har sagt att dom lever med förnedringen för livet nu.