Vi som är ensamma på jul (2025)

Amen på allt detta, i synnerhet det sista stycket.

Hade julfirandet varit en genuint fröjdefull upplevelse så hade jag gärna gjort det. Men jag tror precis som du säger att de flesta av oss inte har det så i våra familjer. Uppoffringarna som vuxna har i samband med planering, utförande och deltagande på julafton (t.ex. ”för barnens skull” eller ”för att det är tradition”) är inte alls värda med tanke på vad man får.

Men det finns nog fortfarande vissa som har en äkta fröjdefull jul i Sverige. Frågan är vad de gör annorlunda? Är det kanske oftast väldigt rika eller mäktiga familjer?

Ligger i feber, torrhosta och diarre.

Sambon åkte bort med ungarna och jag är kvar hemma med hundarna och äter gravad lax+julmust. Kunde haft det sämre.

Tänkte se alla sagan om ringen idag, det var nog tio år sedan senast jag såg de!

Det är bara jag och frugan på Jul och vi har inga ungar, vilket är helt självvalt. Nu är vi +50 och det är några år sen våra föräldrar gick ur tiden. Ingen av oss har gillat Jul något nämnvärt och ingen av oss älskar våra respektive släkter. Om sanningen ska fram så "gjorde jag slut" med dem redan på 90 talet när jag var i tjugoårsåldern då jag ansåg dem dryga och fina i kanten. Jag sa åt dem att jag umgås med folk jag gillar och som har ömsesidig respekt. Upplevde att släkten såg ner på mig när jag var ung då jag inte utbildat mig. Idag är jag mer utbildad än någon av dem någonsin var och har garanterat bättre inkomst, inte för att det spelar någon roll.

Frugan har en liknande historia. Vi väljer vilka vi vill umgås med. Sen är ingen av oss några miljöivrare, men vi båda anser ändå att man inte ska köpa massa onödig skit som ingen ändå inte vill ha. Dessutom gott att slippa stora släktfiranden med ungar som gapar och skriker och bara river upp julklapp efter julklapp.

Det är lugnt och skönt hela julafton, alla grannar är hos sin släkt och tystnaden är som bomull för själen, jag kan vrida upp min stereo på ohälsosam volym utan att någon klagar och det är inte julmusik som dånar.

Jag är helt övertygad om att det är ett enormt mörkertal vad gäller hur många som är avundsjuka på oss som är ostörda under julen, dom som plågar sig genom en jul med släkt och vänner dom inte ens gillar. Det är nog få familjer där alla familjemedlemmar firar jul utan att bita ihop för julfridens skull.

Å andra sidan, de få kärnfamiljer där man faktiskt firar en gammaldags fröjdefull jul kan vi alla vara avundsjuka på, men jag är övertygad om att dom är väldigt få.

Jag har självmant valt bort julafton i år och det känns faktiskt riktigt bra.

Hade jag haft mer genuina och äkta vänskapliga relationer med familjemedlemmarna - dvs relationer där man ringer och ses spontant utan något syfte mer än att ha just kontakt - så hade jag nog sett annorlunda på det. Men när denna typ av genuina kontakt inte förekommer så känns s.k. "högtider" och födelsedagsfiranden väldigt falska. Om en person inte hör av sig mer än när Facebook påminner dem om att jag fyller år - eller om vi vill be den andre om en tjänst eller information av något slag - så ser jag ingen anledning att ha dem i mitt liv öht. Detta inkluderar julafton.

Inte nog med det. Jag har länge varit emot den här vidriga konsumtionskulturen som råder och julafton är verkligen det bästa exemplet på detta. Det är en tydlig defekt i vår moderna kultur. Idag har nästan alla i princip allt de behöver, och mycket mer därtill, samt en livsstandard som är långt högre än vad kungar förut hade. Ändå ska vi envisas med att fortsätta köpa massa produkter till varandra och med detta förstöra både vår natur och våra själar. Nej tack.

Ett tillägg är att jag finner ”firandet” utmattande och inte alls njutningsfullt. Stök, stress, massa skrik och spring från sockerhöga (det är faktiskt inte naturligt att barn är höga på ett högprocessat extrakt ur någon gräsplanta från mer tropiska breddgrader) och dopaminrushade, egocentriska ungar som ska HA MEEEER(!), samt en ganska hjärndöd Disneyreklam (”Kalle Ankas Jul”) som vid det här laget dessutom börjar bli rätt trist att se på. Julmaten är inte heller längre värd besväret vilket kanske inte är så konstig då vi idag har enkel tillgång till hela världens delikatesser och utsökta smakupplevelser från de flesta kulturer. Det kanske var kul med julmat på 20/30-talet när man hade ganska fattiga liv jämfört med våra liv idag.

Jag själv ser fram emot att ta en långpromenad i solen, träna, tända doftljus, titta på en bra film och gå och lägga mig precis som vanligt.

Finns det fler här som skippar julafton? Varför gör just Du det?