När blev det normalt att använda "gärningsperson"?

Kommer jag att tänka på att man förr pratade om prostinna, doktorinna eller professorska o.s.v. Man såg kvinnan som bara ett bihang till mannen och det var ju dumt. Samtidigt var det ju också fel att kvinnan skulle åka snålskjuts på mannens karriärprestationer.

Men att slopa markeringen av kön i yrkesbeskrivningar är helt omotiverat och ger besynnerliga resultat. Om man talar om en sångare så uppfattar ja det direkt som en man, men så visar det sig att det är en kvinna, d.v.s. sångerska. Varför ska man inte få kalla en sångerska för en sångerska? Det finns ju ingen anledning alls och man undviker missförstånd. Samma med lärarinna, skådespelerska, sjuksköterska, servitris och kassörska o.s.v.. En servitör är så klart en man. Ska man behöva utreda jämt om det faktiskt var en kvinna?! Att använda femininformen på en man är ju bara löjligt.
Extra vesynnerligt är det med sjuksköterska där man vridit till det ännu värre och använder femininformen på män. Alla är väl intebögfjollor?

Ett särskilt fack är titlar som slutar på -man som brandman, sjöman, talman, talesman, ordningsman, god man o.s.v. Så vad kallar man en kvinnlig brandbekämpare? Brandman låter ju lite konstigt på en kvinna, hon är ju ingen man! Därför vill ju en del avskaffa kvinnliga brandmän för att det ska vara en karl till det som orkar bära ut skadade människor genom fönstret. Fast det lär ju knappast bli av. Den enda lösningen är väl att använda fantasin för att hitta på nya yrkesbenämningar. Att byta ut -man mot -person blir ju ofta bra konstigt. Sjöperson duger ju inte. Eller brandperson som låter som en pyroman. Riksdagen leds av en talperson låter som en AI-robot.

Så är det. "Vårda en lokal".. -Konstigt ord när man tänker efter.
Nästan som en sjuksköterska, som är man..

DN använde ordet gärningspersonerna redan 1986.

https://tidningar.kb.se/search?_sort=datePublished&q=%22Burke.%20N%C3%A5gr a%20sp%C3%A5r%20efter%20g%C3%A4rningspersonerna%22 &searchGranularity=part

En sökning i KB:s tidningsarkiv visar att "gärningsperson" förekom första gången i pressen är 1983. Men under de första 20 åren användes begreppet extremt sällan, det var först efter millennieskiftet som det började brukas allmänt.

https://tidningar.kb.se/search?q=G%C3%A4rningsperson&searchGranularity=par t&to=2013-01-01&from=1980-01-01


De båda beläggen från 1983 är från Arbetet och Göteborgsposten.

enligt många på flashback borde gärningsperson bytas ut till "invandrare"

Förr sa man brandsoldat. Men det lät väl för krigiskt? Precis som att man ändrade Krigsmakten till Försvarsmakten.

F 16 (eller som det på den tiden hette innan F 16 återetablerades, Luftstridsskolan) sökte i början på 2010-talet i en anställningsannons efter flygplatsbrandhens... Ja det är sant.

Ja frågan är när de får för sig att döpa om hästarnas hårsvall?

Nej. Det dök upp i SAOL 2021, samma år som det gick ut propåer till myndigheter att använda könsneutralt språk.

Jag visste inte när det togs in i SAOL men fenomenet om vi skall kalla det så fanns långt tidigare.
Det började förmodligen inom kulturkretsar som så mycket annat.
I nästa led brukar ju lärarkåren haka på och därifrån sprids det till alla statliga myndigheter och verksamheter till slut tar väl akademin upp det som ett tillägg i SAOL .
Akademin skall ju följa och dokumentera språkets utveckling och bekräfta förändringar.

Vill nog mena att nyhetsredaktionerna började säga det ca 2021 också, men jag kan ha fel.