8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Jaha? Är kritik mot socialtjänsten att anse som desinformation eller inte?

Du skrev att Sverige var ett "extremt land". Jämfört med vad?

Det jag påtalar är sådant som har hänt. Det är alltså INTE något som jag ”påstår” UTAN den faktiska verkligheten.

Att det har kunnat hända beror på att vården, socialtjänsten och domstolen har missbrukat sin ställning. Det är mycket vanligt i Sverige. Se vidare mitt inlägg här för hur det ska gå till enligt lagkraven:
(FB) 8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Vården och socialtjänsten har gjort fel från början och att domstolen går på deras linje gör att det är både en vårdskandal och en rättsskandal.

Att du fortsätter som du gör i tråden trots all information som finns kan bara innebära att du antingen 1) inte förstår saken eller 2) avsiktligt försöker försvara övergreppen från samhället.

Jämfört med liknande länder eftersom Sverige inte har tjänstemannaansvar där offentliganställda och politiker som missköter sig kan ställas till svars inför domstol.

Ja vissa säger så.

Om din teori stämmer så har vården och socialtjänsten begått fel under lång tid genom att inte dokumentera och rapportera detta som avvikelser och hantera det enligt det lagstadgade regelverket för avvikelser och samverkan.

Att strunta i lagkraven för avvikelser och samverkan och istället orosanmäla mamman långt senare är givetvis ett mycket grovt fel.

Socialtjänsten var inte inblandad förrän det kom in anmälningar och det blev ett akut omhändertagande , finns inga uppgifter om att familjen innan omhändertagandet haft något med socialtjänsten att göra

Socialtjänsten tar lagen i egna händer medan rättsväsendet tiger still

Det är en skam att vi har ett sådant rättslöst system i Sverige. Det är inte så en rättsstat skall fungera. Våra myndigheter kan inte stå över individen på det här viset.

Känner en person som jobbar med barn oro för ett barn är man skyldig att anmäla till socialtjänsten. Det betyder inte att man vet att ngt är fel eller vad det handlar om-det är det som socialtjänsten ska utreda. I de flesta fall med orosanmälningar visar det sig att det inte finns skäl till oro. Poängen här är att en orosanmälan är inte samma sak som "fakta". Det är inte som att anmäla att ens cykel har blivit stulen.
I Elsas fall är det en läkare som inte har träffat Elsa som har anmält oro för MBP. I LVU-domen framkommer att domstolen kommer fram till att Elsas mamma inte har försökt skada Elsa. Domstolen skriver (baserat på socialtjänstens utredning, sjukvårdens journaler och vittnesmål) att det inte finns ngt som tyder på MBP.
De två andra orosanmälningarna kommer från vårdteamet i Örebro resp Uppsala. De är oroliga för att Elsas mamma överdriver flickans symtom osv (brister i omsorgen). Det är detta -brister i omsorgen- som domstolen skriver i domen är skäl till LVU. De skriver att Elsas mamma är för inkännande, för orolig för sin dotter och att det riskerar att påverka barnets hälsa och utveckling på sikt eftersom Elsa kan bli överkänslig mot ev smärta osv.
Det är här det framstår som lite märkligt. Om det nu "endast" är dessa brister i omsorgen är det svårt att förstå att ingen närstående Elsa överhuvudtaget får ha ngn kontakt med henne. Man skriver att riskerna är på sikt - inte akuta- ändå agerar man så drastiskt och akut. Det är mkt ovanligt att socialtjänsten fattar ett så ingripande beslut att ett barn skärs bort från alla sina nära relationer helt o hållet. Varför inte låta Elsa och mamman utredas på ett utredningshem innan man går in så skarpt?
Det andra märkliga är att sjukvårdens orosanmälningar kommer in efter att Elsas mamma ivo-anmält vården.

Elsa har ju haft en personlig assistent men det har inte framkommit om det har varit genom socialtjänsten (upp till 20 timmar per vecka) eller Försäkringskassan (över 20 timmar per vecka). Oavsett vilket så krävs läkarintyg som bekräftar diagnos och funktionsnedsättning samt beskriver hjälpbehovet.

Om den personliga assistansen har skötts av socialtjänsten så har samverkan och avvikelsehantering uppenbart inte fungerat. Och det blir ju bara värre om den personliga assistansen har skötts via Försäkringskassan eftersom hjälpbehovet som vården har intygat är större då.

Om vården hade haft misstankar om att mamman överdrev Elsas problem så skulle det givetvis ha dokumenterats och utretts i samband med den personliga assistansen.

Elsa hade TRE personliga assistenter när hon omhändertogs. Mamman, bonuspappan och den person som var med Elsa i skolan.
Med så omfattade assistans är det försäkringskassan som står för assistansersättningen.

Oklart när i tiden som försäkringskassan beslutat ge omfattande assistansersättning. Beslut om personlig assistans gäller normalt tills vidare men vårdnadshavarna är skyldiga att meddela FK om behovet minskar.

Är helt olika instanser som har hand om assistens och barn och unga så det görs ju ingen utredning på samma sätt som vid något som gäller oro som vid behov av assistent.
Finns ju mängder av personer som lyckats fuska sig mer assistans än vad de haft behov och när det gäller barn och sällsynta ovanliga diagnoser så kan det tänkas att intyg ibland är generösa eftersom det inte finns så många andra barn att jämföra med som ger en " norm " för behovet.