Citat:
Ursprungligen postat av
Detdundrar
Man vet inte hur man ska bemöta dina frågor och påståenden för det du skriver är så spretigt.
Frågorna syftar till att få ett konkret svar eftersom anklagelserna som riktas är svävande. Så frågorna är väldigt konkreta och tydliga. Kan man inte svara på dem behöver man nog skifta analys.
Såhär ser sladdertackornas resonemang ut:
1. Först: ersätt handling med karaktär.
I stället för att säga vad Sofia gjort, säger man vem hon är: “streetwise”, “hård”, “hora”. Det är etiketter som låter som slutsatser men saknar gärning. Karaktärsbeskrivningar kräver inga bevis och kan därför cirkuleras fritt.
2. Sedan: byt kausalitet mot association.
“Hon var där”, “hon kände X”, “hon syntes i sammanhang Y”. Det låter som pusselbitar, men ingen säger vad bitarna faktiskt bildar.
3. Framtidsbevis.
“Det kommer fram”, “nu när locket är av”, “vänta bara”. Bevis skjuts framåt i tiden. Det är bekvämt, för det gör påståendet immunt mot prövning i nuet. Saknas bevis idag är det inte ett problem, det är bara för tidigt.
4. Moral ersätter konsekvens.
När kravet på kausalitet blir för jobbigt flyttar man målet: “hon passar inte”, “sådana kvinnor hör inte hemma där”. Då är man inte längre beroende av att något faktiskt hänt. Avsky räcker som dom.
5. Konspiration som reservutgång.
När inget konkret kan visas uppstår idén om mörkläggning, vittvätt, kontrollerade medier. Det förklarar varför inget går att belägga utan att behöva ändra berättelsen. Systemet blir boven när verkligheten inte samarbetar.
Resultatet är en diskussion som aldrig behöver ta i det mätbara. Jag vill alltså veta specifik handling, tidpunkt, transaktion och följd. Det som i logikens värld kallas för en kausal kedja. Förstår att det kan kännas "spretigt" för någon som är van vid att den ena fantasin föder den andra.