Det är nästan exakt 11 månader sedan jag gjorde op, full omskärelse pga lichen sclerosus. För mig kunde detta inte lösas genom dermovat, vilket visade sig när jag testade i några veckor. Specialist urologen jag sedan träffade (efter första läkaren som gav ut dermovat) sa tydligt att detta inte kunde lösas genom salvor etc, för mig vad beslutet enkelt och helt ärligt var det helt nödvändigt för mig.
OP var inte så jobbig då jag i princip inte kände något, men var duktigt jävla nervös innan OP och kändes konstigt att ligga där medvetandes att någon skär upp ballen... Men alltså helt ärligt, de första 3-4 dagarna efter OP är tamefan det värsta jag varit med om, ollonet var så satans hyperkänsligt så det är inte klokt. Gick inte ens att nudda täcke eller kalsonger, gick näck på rummet 3-4 dagar. Men det absolut värsta var när jag skulle ta av bandaget dager efter OP, jag har aldrig i mitt liv varit så jävla rädd.... Det tog mig ca 20-30 min att ta av bandaget för att jag var så försiktigt, men när bandaget trilla av och jag såg hur fanskapet såg ut.... Jag höll på svimma, jag visste fan inte vart jag skulle ta vägen.... Såg ut som jag hade matat in den i en köttkvarn, såg ut som en entrecote med stygn och tråd. Jag kommer aldrig glömma hur satans rädd jag var, är ändå en väldigt viktigt kroppsdel....
Hur som helst så vande sig ollonet att vara i det fria på dag 5, därefter kunde jag gå ut och ha på mig kallinger. Har hört andra här i tråden som haft det betydligt jobbigare än mig i det avseendet. Idag är allt bra och jag är glad att jag har blivit av med detta problem. Nu kan jag ligga och snorren fungerar som den ska.
Fyfan för att vi ska behöva gå igenom denna skit, alla som gör detta är riktiga krigare och vi alla vet att detta är jobbigt. Om du har problem och inte vågar ta tag i detta, gör det! Jag höll på vela i flera år om detta och mådde helt ärligt dåligt över det. Idag är jag glad att jag tog detta beslut.